Från idyll till idyll

Trulls ser får för första gången i sitt liv (han är drygt tio månader). Han är mycket förvånad och blir så upphetsad att fåren springer till skogs innan jag hinner ta en bild på dem.

Tjärblomster vid Glofshult. Till vänster finns en bod där Aji säljer ägg, rökt vildsvin samt diverse drycker och sylt/marmelader från Brunneby.

Blomsteräng, mest styvmorsviol och mandelblom.

Styvmorsviol, en underbar blomma som klär våra klipphällar och dikesrenar.

Vi i Idyllien. 

Idyllien från luften. Men det blir lite fel. Ställplatsen heter Västeräng efter den avstyckade fastigheten, som här kallas Glofshults Ägg. Men äggen och butiken hittar ni i den stora byggnaden i bildens nedre vänstra hörn. Väg 209 från Norrköping till Arkösund syns uppe till höger.

Kolla! Trulls är hemma i sin egen trädgård och det har hänt något. Rhododendronen blommar för fullt.

Han är inte ensam om att uppskatta detta revir. Vi tar en fika och pratar om de senaste dagarnas äventyr.

Vi kom hem från en fin ställplats. Men. Borta bra, men hemma bäst. Så här års. För att riktigt uppskatta vad vi har behöver vi nog åka bort några dagar. Nu är vi hemma, husbilen skymtar därborta bakom grinden och det gröna.

Glädje och förvirring

Trulls i sitt hörn med alla leksakerna. Han anar inte vem som är på väg.

Så plötsligt är han där, brodern Harry med sin familj från Storvreta (Uppsala). Ola och Lukas på bild. Matte Caroline utanför.

De sågs senast i mars, men det känns som igår. Och vilken glädje, de virvlar runt i trädgården i mer än en timme.

Vad har du här?,  undrar Harry. En pool med fontän, berättar Trulls. Bra bild av Ola.

Helt slut. Trulls leker mer intensivt med Harry än med andra hundar. Vi tror att de känner av sin släktskap. Harry var äldst i kullen, Trulls yngst av fem (säkert därför han är klart mindre än Harry).

Nåja, detta är ju en reseblogg. Vi far iväg med Olivia till Fagerö mellan Ändebol och Björkvik för att testa om allt fungerar för fricamping. Vi har ju nyss fått tillbaka 12 V i bilen. Vi hinner ta ett bad innan vi konstaterar att kylen inte går igång på gas. Vi måste till en elstolpe (bilden från vårt besök här i juni förra året).

Elstolpen hittar vi på Djulö camping i Katrineholm. En camping som precis fått nya ägare och intervjuas i lokalradion framför våra ögon (inte just nu). Vi, dvs jag, tar ett dopp och vi funderar på ringa vår mekaniker, Marcus i Gusum.

Men det får vänta tills i morgon. Nu är det solnedgång över Djulö.

Det otroliga händer. Vi får igång kylen på gas och behöver ingen hjälp. Men vi åker mot sydost för att om möjligt slippa annalkande oväder. 

Att Kanalmagasinet i Mem är stängt på måndagar i maj förvånar oss inte. Men att ställplatsen också är det känns onödigt. Men så är det (redigerad bild från ett tidigare besök). Hit är vi inte välkomna.

Desto mer välkomna känner vi oss när vi svänger in på Glofshult Västerängs ställplats på Vikbolandet.

Man behöver inte vara hemma för att erbjuda ställplats. Tänk om de visste det i Mem. Här sköter vi oss själva. Som ni ser i spegelbilden  står det en bil här redan, en trevlig dam från Holland.

Det finns sju platser med el och vatten ända fram och plats för några bilar till, utan el.

Servicehuset med kök, toa och solarium (behövs inte idag).

Ägaren Aji Franzén, som bl a jagar vildsvin, har också köttbod/slakteri i huset. Men det är inget som stör oss.





Fristående toalett med dusch.

Svart- och gråvattentömning. Och Ajis hus.

Vi firar denna fina ställplats med midsommarmat. Matjessill, färskpotatis, gräddfil och gräslök. 

Vi blev några till för natten, vi, två holländare och en tysk.

Glofshult (blå prick) ligger ca 13 km från Arkösund.

”Romantiska” namn kring gården. Glofshult. Fettsättershumpen.

Hump var ett annat ord, särskilt i Östergötland, för utmark. Alltså samma betydelse som malm i Södermalm, Norrmalm och Östermalm, som en gång var utmarker till staden, dvs Gamla stan.

Magistern har talat.

Årets LMC-fest

Vi har anlänt till Överlida camping och årets träff för oss som insett att man inte kan åka bättre bil än en LMC. Vi som kom först har lyckats resa tre tält.

Kalasväder, inte bara nu på torsdagskvällen, utan hela helgen.

På fredagen kommer allt fler LMC-bilar och snart är ”gräddhyllan” på Överlida camping full. 

Och så kom ju badkompisen Hasse C från Halmstad och då blev det genast fart på badandet och festen.

Hasse är den givne konferenciern och lekledaren …

… som gillar att ta selfies (jag lånar bilder av honom ibland. Ok, Hasse?).

Kön ringlar mot hamburgarna …

… som levereras från drottning Jessica Hedströms grillkök.

Gott var det. Stefan, ”Smartcamping”, från Tranemo hugger in. 

Peter Johansson, värmlänning från Halmstad. Hur får han ihop livet?

Bra, tror vi, han sprider ju glädje överallt.

Stämningen är snart på topp …

… inte minst hos bordskompisarna Ann och Esa Kuusiniemi. Vi hade flera andra sköna bordskompisar, inte minst under lördagens stora quiz, som vårt lag naturligtvis vann. Tyvärr kom ni inte med på bild (men ni får gärna skicka era bilder till oss).

Lördag betyder bastubad. Överlidas snyggaste män visar upp lite blekröd hud. Campingen bjöd oss på bastubadet (som annars kostar en slant) eftersom vi var så trevliga och snyggade upp ordentligt efter oss. Det gör vi ju alltid.

Hundpromenad med Trulls som bara vill sitta och titta.

Det räcker så här, tänker Trulls.

Tjugo minuter senare. ”Ska vi gå hem till husse nu?”

Hur många gubbs behövs för att riva ett tält? De två stora är redan nere på rekordtid. Snart åker vi hem. Jag vill passa på att tacka alla som var med. Den härligaste husbilsträff vi varit på. Det är något speciellt med LMC:are. Och tack, framför allt, till familjen Hedström, till Hasse C Olsson (och Yvonne) samt till Överlida camping, som är så välskött och fin.

Lyckligaste hunden i hela världen. Trulls blev helt galen när han kom hem till trädgården (i Norrköping) som han inte sett på två veckor. Här kan han springa omkring helt fritt. Han är inte längre hunden som bara vill sitta och titta. Han är hunden som inte är bunden. 

Skeda och Furen

Vid Kattugglan (föregående inlägg) finns en hundrastgård där Trulls fick springa sig trött innan vi ger oss på vägarna igen. Men först ska vi handla lite i Ljungby.

Vi åker inte så långt idag. Det är fyra mil från Kattugglan vid Ljungby till Skeda vid Getaryggarna, den otroligt fina vägen på en rullstensås strax söder om Bor (strax söder om Värnamo). Här har vi åkt många gånger på väg till vännerna på Krusebacken. Tyvärr finns de inte där längre.

Men det finns en annan ställplats några kilometer bort, Skeda strand, som vi aldrig besökt. Mycket fint placerad vid sjön Furen.

Vi står vid en ädellövskog, dominerad av ek, lind och bok. Den skira försommargrönskan är helt underbar.

Det går en stig ner till stranden och en liten sandstrand …

… där Trulls gillar att leka.

En gammal ek sprungen ur, som det verkar, rena urberget.

Samma ek i sten, från andra hållet.

Vi hittar en liten sandstrand till några hundra meter söderut. Och mycket sten.

Jag skrev häromdagen, från Öland, att ölänningarna är stenrika. Smålänningarna är inte fattiga, de heller.

Solen går ner bortom sjön Furen.

Skeda strand vid sjön Furen. Till vänster dånar E4 fram mellan sjöarna, utan att bilisterna mer än skymtar sjön Vidöstern (längst till vänster) ibland. Strax utanför kartan, vid Vidösterns norra ände, ligger Värnamo (för er orientering).

PS. Det sista som hände dagen då vi for från Kattugglan till Skeda var … en kattuggla som hoade efter solnedgången.