Skeda och Furen

Vid Kattugglan (föregående inlägg) finns en hundrastgård där Trulls fick springa sig trött innan vi ger oss på vägarna igen. Men först ska vi handla lite i Ljungby.

Vi åker inte så långt idag. Det är fyra mil från Kattugglan vid Ljungby till Skeda vid Getaryggarna, den otroligt fina vägen på en rullstensås strax söder om Bor (strax söder om Värnamo). Här har vi åkt många gånger på väg till vännerna på Krusebacken. Tyvärr finns de inte där längre.

Men det finns en annan ställplats några kilometer bort, Skeda strand, som vi aldrig besökt. Mycket fint placerad vid sjön Furen.

Vi står vid en ädellövskog, dominerad av ek, lind och bok. Den skira försommargrönskan är helt underbar.

Det går en stig ner till stranden och en liten sandstrand …

… där Trulls gillar att leka.

En gammal ek sprungen ur, som det verkar, rena urberget.

Samma ek i sten, från andra hållet.

Vi hittar en liten sandstrand till några hundra meter söderut. Och mycket sten.

Jag skrev häromdagen, från Öland, att ölänningarna är stenrika. Smålänningarna är inte fattiga, de heller.

Solen går ner bortom sjön Furen.

Skeda strand vid sjön Furen. Till vänster dånar E4 fram mellan sjöarna, utan att bilisterna mer än skymtar sjön Vidöstern (längst till vänster) ibland. Strax utanför kartan, vid Vidösterns norra ände, ligger Värnamo (för er orientering).

PS. Det sista som hände dagen då vi for från Kattugglan till Skeda var … en kattuggla som hoade efter solnedgången.

Klasatorpet och Kattugglan

Vi har lämnat Vissefjärda, åkt en dryg mil och parkerat vid Långasjös största turistmål. Jag har djupa rötter i båda socknarna. Jag har 190 namn från Vissefjärda och ca 200 från Långasjö samlade i min släktforskning. Och det finns fler som jag inte hittat än. Kanske Nils Dacke, som föddes i Vissefjärda.

Klasatorpet är Långasjös hembygdsgård med många aktiviteter under sommarmånaderna. Nu står det bara och väntar på turisterna.

Klasatorpet blev hembygdsgård efter att det varit spelplats för Jan Troells film Utvandrarna (1971). Det var här Karl Oskar (Max von Sydow) och Kristina (Liv Ullman) gav upp slitet för brödfödan och utvandrade till Amerika. I boken och filmen heter torpet ju Korpamoen.

Träskor modell större vid entrén. Det kostar 60 kronor att gå in, men gäller det nu också undrar vi? Men jag betalar en hundralapp och går in gratis som medlem i Långasjös hembygdsförening.

Anledningen till att jag gör det är att här bodde släktingar till mig mellan 1851 och 1926. Torpet byggdes 1804 och var ett soldattorp. Per Klase hette den indelte soldaten, därav Klasatorpet. Efter honom bodde klockaren i Långasjö här. Tills Magnus Andersson och Helena Magnusdotter tog över 1851.

Helena Magnusdotter var min farmor Gerda Serafias fars faster. Undantagsstugan på bilden byggdes av Helenas man Magnus 1890.

Helena och Magnus fick sju barn mellan 1853 och 1870. Helena dog 1897, Magnus bodde kvar till sin död 1915 och deras dotter Hilda bodde här till 1926. Andra tog över, men ingen brukade torpet efter 1953. Femton år senare rustades det upp till filmens skådeplats.

Trulls undrar vad vi gör här.

Vi kikar in i torpet där Magnus och Helena bodde.

Kanske såg det ut ungefär så här när de och deras barn bodde här.

Det står bänkar framför torpet för åhörare som kommer för att höra om torpet under turistsäsongen.

Långbord på baksidan av torpet. Här håller hembygdsföreningen troligen kalas.

Svinhuset bakom torpet har byggts om till samlingssal.

Pärlor för svin. Handgjorda fönster.

Ladan rymmer får och grisar på sommaren. Hästar betar då ängen utanför.

Mellan hägg och syrén. Bästa tiden att besöka ett småländsk torp.

Hembygdsföreningen driver också en liten örtagård 

Vykort med ritad karta över dagens Klasatorpet.

Nästa stopp på resan en nedlagd mack vid Riksettan. Här fanns en stor bensinstation med restaurang och pensionat. Idag är nästan allt borta och det har blivit en ganska populär ställplats, Kattugglan.  Några pensionatsrum finns dock kvar.

Rattugglan hette det på den tiden det begav sig. Restaurangen brann och är borta. Huset bakom är pensionatet som finns kvar.

Om det finns någon plats där det var bättre förr, så är det nog här.

Ställplatsen har bad- och båtbrygga i Lagan.

Relax vid Lagan. Lite störigt med Riksettan 50 meter bort.

Ställplatserna vid ån har inga elplatser och för att komma till toalett och annan service måste man korsa Riksettan …

… över till sidan där vi står med badbyxor och handduk på tork (ja, jag badade i morse i sjön Törn. Någon sa ”it’s your turn”, så jag hoppade i).

Det ultimata hygienutrymmet. Här kan du skita och duscha samtidigt för att därefter pusta ut i en skön fåtölj i det gamla pensionatet.

Gösfilé från Bolmenfisk på grillen, den lilla praktiska elektriska. 

Idag fick vi veta att vi får en ny EBL i nästa vecka. Vi har levt utan under årets resor. Det betyder att vi inte har 12V i bilen, alltså inget kylskåp, ingen vattenpump och ingen belysning. Vi har löst det med kylboxar för 230V, vattendunkar och lampor för 230V. Det går om man vill att få ett glas vitt.

Klasatorpet i Långasjö, Emmaboda kommun.

Kattugglan vid Kånna, söder om Ljungby.

Hemma hos farmor

Nu är jag hemma. Tillbaka i Vissefjärda efter två år. Törestorps camping drivs av samhällsföreningen här i Vissefjärda. Föreningen driver inte bara den, utan nästan allt annat i detta fina samhälle. 

Jag föll för Vissefjärda då och det finns ett skäl. Mina rötter. Farmor föddes här och växte upp i grannsocknen Långasjö, vilket jag berättat om tidigare. Följ länken:

http://xoeocholivia.blogspot.com/2022/08/slakt-och-vanner.html

Inte bara jag trivs här. Trulls bara älskar den här platsen och plaskar runt i strandlinjen, pigg som en mört.

Bryggan är inte utlagd än. Det är tidigt och kallt i vattnet. Ingen badar, några barn plaskar lite, liksom en enda vuxen. Gissa vem.

Det börjar röra sig i båthamnen, men vi såg bara en liten båt ge sig ut på sjön en stund. Ok, det är ju faktiskt måndag i en jobbvecka för de flesta.

Nära till behoven. Vi fick platsen närmast servicehuset, som bara är tre år gammalt. Det förra brann ned. Eller upp.

Det är sommarvarmt och Trulls söker skugga, fast inte just nu.

Servicehuset, som sagt. Vi har inte många meter dit och allt finns där: toa, kök, disk, tvätt, dusch och kiosk. Sådant som gör husbilslivet  enklare, trots att vi egentligen har allt med oss.

Solen sänker sig bakom björkar och ekar. Vi stillar oss.

Sjön heter Törn och vindlar sig i många sund och vikar. 

Vi bor en halv kilometer väster om utopin Vissefjärda, byn som har allt. Farmor föddes i Fåglasjö och växte upp i Karsamåla. I morgon ska vi till Långasjö för att berätta något alldeles speciellt.