Den sista färden

Det är långt in i oktober. De flesta båtar ligger redan på land. Några eftersläntrare har inte riktigt accepterat att sommaren är över. Olivia och Bönan är ute på den sista färden detta år. Natthamn vid Risö.

Vi balanserar på våta stockar för att utforska våra omgivningar.

Och vi klarade det!

Kvällen är mörk, men mysfaktorn är hög. Det är varmare här ute än inne på fastlandet. Vattnet är i alla fall nio grader och just nu, kl 22.00, har vi drygt 12 grader ute och 19 inne i båten.  Vi överlever nog.

Söndag, etapp 2. Fin morgon vid Risö.

Vi såg två sälar på lördagen och två på söndagen. Visst är det en kanonbild! ;-)

Inte många båtar ute, men i Ettersundet vid Eknön är det fullt drag.

Alltid skeptisk när det gäller selfies.

Stegeborg och färjan. Hoppas den väntar tills vi passerat. Färjan alltså. Det gjorde den.

B håller utkik, men det är Karl-Alfred (autopiloten) som styr.

En härlig höstdag på sjön. Det kunde varit värre.

Men Facebook släpper vi inte ens på sjön.

Välkommen till Söderköping står det, men det återstår 40 minuters färd i Storån, som inte gör mycket skäl för sitt namn.

Slutåkt

Det bästa med att vara ute och åka är nog att komma hem. Nu är det slutåkt för i år.

Alvar, sälar och surströmming

Dags för lite alvar. Vi cyklade från S Möckleby ett par kilometer mot Torngård. Här ligger Stormarens naturreservat.

Det här en ås med alvarmått mätt.

Stor-maren, så ska det uttalas, är alvarets djupaste sjö. Det är knappt man tror det när man ser hur liten vattenytan är så här på hösten. Det mesta är vass och vattennivån är minst en halvmeter lägre än under högvatten. Alla vatten på alvaret är förstås grunda, allting är relativt var det någon som sa.

Vi är inte långt borta från landborgens byar. I fjärran skymtar vindkraftverket i Degerhamn.

Alvaret sprakar inte av färg så här års. Man får nästan gå ner på knä för att hitta backtimjanets små blommor.

Desto tydligare glöder berberisens röda bär. Berberis är en relativ sen invandrare på alvaret.

Nu har vi cyklat nästan en mil längre norrut. Till Eckelsuddes säl- och fågelreservat. Här blommar marviolen ännu.

Benita får syn på lekande sälar i vattnet därborta i motljuset. Det låg ganska mycket säl, lite för långt borta för min optik idag.

En helt perfekt fikaplats på stranden. Sälarna hoppar som delfiner ett par hundra meter ut.

Det är väldigt mycket vadare, mest kärrsnäppor, på revlarna i viken. Även gott om tofsvipor på resa söderut.

På kvällen dukade vi för surströmmingsfest. Här är bordsgrannar från Vetlanda.

Här är Benitas första surströmming någonsin. Det blev bara en, sedan blev det rökt lax.

Susanne höll i hela arrangemanget. Hon är från Höga Kusten och uppfödd på sur fisk. Dock ölänning numera.

Vad kvällens trubadur heter har jag förträngt. Han var ok.

Degerhamn och Bergsstigen

Torsdag. Nu har vi kommit till en blåsig gästhamn i Degerhamn på södra Öland. Ställde oss närmast   Kalmarsund först, men det blåste så bilen skakade, så vi flyttade längre in i lä. Nära vattnet var det ju i alla fall. I tältet därborta blir det surströmmingsfest på lördag.

Degerhamn by night.

Nära havet och Stora alvaret. En bra ställplats. Havet överröstar Cementa-fabriken.

Fredag. Vi undersöker Bergsstigen som går rakt igenom Södra Möckleby/Degerhamn. Här vimlar det av industrihistoria, kalksten och alunskiffer handlar det om. Här i Kalkgatan gick räls från stenbrotten till krossen nere vid vattnet. Än idag krossas sten i Degerhamn, men det hämtas inne från alvaret.

Mäktiga lager med alunskiffer finns än dag.

Ett gammalt stenbrott har blivit en fin liten fågelsjö, så här i oktober är vattenytan inte stor när växtligheten breder ut sig. Men listan över fåglar som observerats här är lång. Vi ska återvända på våren någon gång.

De höga vallarna av rödfyr, slaggprodukt vid alunframställning, ger bra observationsplatser runt den lilla sjön.

Utsikts- och festplatsen rymmer en fascinerande historia som Södra Möcklebys hembygdsförening återberättar för oss.

De stora betongpelarna är rester av en stor anläggning som fanns här långt in på 1900-talet.

Där nere i snårskogen skymtar vi de stora fundamenten till de sex pannor som var i drift här. Grönskan är total idag ...

... men för mindre än hundra år sedan var det här ett rykande inferno. Förvandlingen är helt otrolig. Vi står alltså på åsen som går ut mot de stora pannorna. Pelarna på den tidigare bilden måste vara resterna av det som ser ut som en kyrkoruin med valv i mitten på den här bilden.

Vi cyklar vidare på Bergsstigen och hittar de här valven, rester av en bro.

Öländsk "cykelväg". Var det någon som trodde Öland var platt?

Vid Navet intill Södra Bruket finns information om stenbrytning och cementtillverkning här i trakten.

Södra Brukets gamla arbetarbostäder är idag bostadsrätter och vandrarhem.

Av det gamla alunbruket återstår bara en skorsten och övervuxna husgrunder.

Jag tänkte nästan klättra upp. Jag känner galningar som förmodligen inte skulle tvekat.

Där det gamla brukets herrgård låg finns idag Konstens geologiska trädgård.

Det går inte in några stora båtar i den lilla hamnen nedanför Albrunna by.

Strandkål och stenletare.

Vi avslutar dagens nästan tre timmar långa utflykt genom att ta den nya cykelvägen med dess fina träbro tillbaka till Södra Möckleby. På dessa timmar mötte vi inte en enda turist. 

Ändå är vi några ekipage på den populära ställplatsen i Degerhamn.