Test vid Borensäng

Fredag. Vi lämnar Vadstena för att testa något nytt. Och hamnar i en klassisk kanalmiljö. Borensberg. Vi är egentligen här för att se om Caravan Clubs camping Borensäng är något för oss.

Vi bestämmer oss ganska snabbt att det intressantaste besöksmålet i Borensberg är en butik med delikatesser. Camarda. Vi har varit här förr, så vi är inte förvånade.

Helene Camarda träffade sin Francesco i Rom för många år sedan. Sedan ett par år driver de tillsammans denna underbara butik. Och det fungerar tydligen bra. Det kommer kunder hela tiden och vi får nästan stå i kö. I sommar blir det väl ännu bättre för paret Camarda. 

Det är en sann njutning att fylla en påse här.

Husbyfjöl står det på gula huset. Namnet finns belagt redan på 1300-talet (Birgittas tid). Husaby betyder kungsgård och fjöl betyder bro. 

Namnet lever kvar i Husbyfjöls marknad, som hålls första lördagen i september varje år sedan 1958.

Räven raskar över stranden utanför vår camping, CC Borensäng, som är välordnad och bra. Som alltid när det gäller Caravan Club.

Solnedgången över Boren är fin. Något förstärkt här.

Lördag. Vi får vara med om ett litet evenemang. Anders Winlöf från Fritidsmagasinet Caravan (FMC, klubbtidningen) grillar korv, som vi ska provsmaka.

Kajsa Sandin, journalist på FMC, serverar oss korv. Risken är stor att vi hamnar i nästa nummer av tidningen.

I Borensberg finns fyra ställplatser eller campingar. Kaffeteriet (som  alla känner till), Glasbrukets vandrarhem (som är mysigast, men ligger en bit bort), Borensäng (god CC-standard) och Strandbadets camping, som vi inte vet något om. Nästa gång vi kommer hit handlar vi lite godsaker hos Camarda och åker ut till Glasbruket. Det blir fint. 

Pilgrimer

Efter besiktning på Opus i Linköping hamnade vi på årets andra resa i Vadstena. Vi hade förbokat, för senast vi var här var det överfullt.

Idag var trycket inte lika hårt …

Vi stod här, närmast slottet, i två nätter. När vi kom var det tomt, när vi åkte stod det drygt tio bilar här. Det är bra att resa mitt i veckan.

Under första promenaden genom Vadstena spelade kameran mig ett spratt och bilderna blev svartvita. Men det är faktiskt riktigt fint ibland.

Inte bara husen är gamla. Bilderna ser ut att vara det också.

En grå katt är ju alltid grå.

Rådhustorget i blom. Inte lika kul i svartvitt.

Godsaker är det gott om i Vadstena.

Klosterliljorna (snöklockorna) har nästan blommat ut. Nu är det hålnunneörten som dominerar munkarnas äng. 

I bakgrunden Rödtornet, som är vad som är kvar av en gammal kyrka med rötter i 1100-talet. Den revs dock 1829 då den riskerade att rasa samman. Men tornet är kvar och dess klockor används fortfarande eftersom klosterkyrkan saknar klockor.

Några snöklockor blommar fortfarande. Från och med i år har vi dem också i vår egen trädgård. Några.

Råkorna vid klosterkyrkan dominerar ljudbilden i klosterområdet.

”Tag en bild och dela med världen” står det på skylten. Check.

Esmeralda, ”Lilla Hjärtat” har fått en minnessten vid klosterkyrkan.

Här vilar också fotbollslegendaren Ronnie Hellström. Det är en särskild historia. Hans anknytning till Vadstena är en tysk beundrarinna, som blev nunna här och med tiden en god vän till Hellström, malmöpågen som vi annars förknippar med Hammarby och Kaiserslautern.

Vi har bokat visning ”med kvinnoperspektiv” i Sancta Birgitta Klostermuseum. Anita Gustavsson är vår guide (och det är bara vi, trots att det inte är en privatvisning). 

Anita börjar med att berätta om huset vi är i. Och det är en alldeles underbar berättelse (höll på att skriva saga, men det här är ju sant).

Det var ju här heliga Birgittas nunnekloster låg. Men klostret stängdes efter riksdagen i Söderköping 1595 och hertig Karl gav alla katoliker sex veckor på sig att lämna landet. Sedan blev huset sjukhus för krigsinvalider och senare andra vårdinrättningar. När huset skulle renoveras 1956 för att kanske bli folkhögskolans elevhem gjordes en häpnadsväckande upptäckt. Detta var Folkungaättens palats från 1200-talet! Under den gråa putsen fanns landets äldsta profana byggnad (ruiner inte räknade).

Vi går vidare i museet och tittar in i de många små rummen där nunnorna bodde.

En helt magnifik byggnad, palats och kloster. Idag museum. Under visningen talade vi mycket om heliga Birgitta och såg bl a kistan hon fördes hem i från Rom, där hon avled 1373. Jag är nästan helt besatt av Birgitta just nu. En helt makalös kvinna. Men det är en annan och väldigt lång historia.

Vi vänder hemåt igen. Det är blåsigt, kyligt och ganska ödsligt på Storgatan.

Snart är vi hemma vid slottet igen. Blomsterflickan av Gottfrid Larsson (1875-1947) har suttit i Hamnparken sedan 1954. Östgötafödde Gottfrid var vän med Carl Milles. Hans hustru Karen köpte hus i Vadstena efter Gottfrids död för att skapa ett museum. Gottfridlarssongården hyser idag ett spetsmuseum. Vet ni förresten varför Vadstena är centrum för svensk knyppling? Jo, det är tack vare nunnorna som satt och knypplade dagarna i ända.

På spåret igen

Det blev en sen start i år. Vid den här tiden förra året var vi redan ute på vår tredje resa för året. Men våren svek ju oss i år. Låter oss fortfarande vänta. Eller kom den nu i påsk? Här ser det ju vårlikt ut …

… men när vi går promenaden ut mot Karlsholmen i sandaler känner vi oss mer än lovligt lurade. Eller korkade.

Stranden lovar ju gott, men vi får väl återkomma om ett par månader …

… till det här rustika picknickbordet.

Vi är förstås vid Stegeborg igen.

Vi tar det lugnt och njuter av skärtorsdagens soliga eftermiddag

Vi är långtifrån ensamma. Det är helt fullbokat. Alla platser lyser rött. Trots att de nu tar 350 kronor natten. Årets ställplats (2021) är populär.

Solen går ner i inre Slätbaken och vi känner oss rätt nöjda ändå.

Två nätter vid Stegeborg får räcka. Nu vill vi ha närhet till affärer och andra upplevelser.

Vi har bokat plats längst in i Ostkustens enda fjord, Valdemarsviken.

Är detta en riktig fjord? Är Bråviken och Slätbaken också fjordar?

De lärde kan tvista därom. Men jag tolkar det så här. Valdemarsviken är en sprickdal med höga berg eller åsar på båda sidor. Bråviken och Slätbaken har skapats av förkastningssprickor. Det är berg på ena sidan, men slättland på andra. Alltså, definitionsmässigt inga fjordar. Men man kan förmodligen med fog också hävda att Valdemarsviken också är en fjärd, ingen fjord. Spelar det någon roll? Fjord och fjärd är etymologiskt identiska ord med olika uttal. 

Vår bil syns som andra bil i raden nere på norra kajen.

Det finns flera utsiktsberg i Valdemarsvik. Lejonberget är inte högst, men enklast att gå till. Den förra bilden är också tagen från Lejonberget. Eller Leijonberget, som någon vill stava det. Det har kallats så i ungefär hundra år och det påstås att det finns en lejonliknande siluett någonstans.

Här uppe har vi i alla fall full koll på Valdemarsviks centrum och hamnområde. I de låga röda husen finns Ica och Systembolaget. Två viktiga kulturinstitutioner.

Sjöfarten har i alla tider varit viktig för Valdemarsvik. Än idag ligger det fina båtar i hamnen. Idag mest för nöje. WTF, som ska uttydas Waldemarsviks TräbåtFörening, och inget annat, är en livaktig förening.

Men idag är antalet gäster som kommer i husbil mångfaldigt större än antalet båtgäster. Det har kommunen förstått och ordnat bra ställplatser längs kajerna i hamnen.

Vammarsmålaån har sitt utlopp nere vid den nutida barackliknande Hamnkrogen. Vammar gård och by har givit namn åt orten. Vammar nämns redan på 1300-talet och låg där Vammar handelsområde ligger idag, vid infarten till samhället.

Men det ni kanske inte visste (även om alla Vikabor vet det) är att ån också är landskapsgräns mellan Småland och Östergötland. Att Valdemarsviks kommun och Östergötlands län sträcker sig ytterligare ungefär två mil söderut är en senare historia. Landskapsgränserna är äldre och ligger fast, även om de idag inte har någon administrativ betydelse, annat än i naturhistoriska och kulturella sammanhang. Landskapsgränserna har inte ändrats sedan 1634. 

Valdemarsviks centrum, Storgatan, mitt i påskfirandet. Hallå, är det någon här?!