torsdag 31 december 2020

Happy Better Year



Vi ville prova vår nya husbil än gång till innan vintern (vintern?), så vi har bokat plats vid Stegeborg. Lugnt och fint, bara en dryg halvtimme hemifrån. Inte många här dagen före nyårsafton.









Nästan tomt vid bryggorna. En ensam Becker 27 hoppas på att havet inte fryser i år.





Vi seglar ju på land numera i vår nya Cruiser.






Ny idé till restaurangbranschen: beställ mat genom att visa upp en skylt. Men det är inte pilsnerkorv på gång, utan julköttbullarna vi glömde ta med oss till julbordet.







När mörkret sänker sig över fjärden har vi hunnit bli 15 bilar. Minst tio till ska komma imorgon. Vi håller avstånd.








Nyårspromenaden 2.0. I många har vi gått nyårspromenad genom staden med tiotusentals andra Norrköpingsbor. I år går vi ensamma på landet. Men vi har sällskap ändå. Sångsvanar, som normala år skulle varit långt söderöver, har stannat här vid Stegeborg.







När vi vänder oss om ser vi slottet bortom svanarnas flygfält.






Skällviks kyrka och ”gamla skolan” (vita huset). Någon nyare skola finns förstås inte.







Vi följer Östgötaleden mot Skällviks borgruin.






Men det är för långt idag, så vi vänder hemåt. Det blev ändå en fin nyårspromenad.





Kyrkan och Stegeborgs slottsruin, som inte är samma som Skällviks ruin som vi var på väg till. Dit ska vi komma i vår har vi lovat varandra.






Vi trodde detta var gamla skolan. Men det är prästgården. Fyllde hundra i år.





Stegeborg och stäket som stängde infarten till medeltida metropolen Söderköping.





Det bjuds på korv och glögg vid ställplatsen. Slottsherren betalar, men det är Ola Norén som fixar en trevlig eftermiddag (och kväll ska det visa sig) för oss.









Solen orkar inte upp över trädtopparna, trots att det är mitt på dagen. Vi går ju mot ljusare tider, men det dröjer.







Östgötaleden går upp på berget söder om ställplatsen. Fin utsikt över Slätbaken, där vi puttrat fram med båten många gånger.






The strip. Snart tar någon fel och landar här, flygplatsen ligger ju på andra sidan berget. Men som tur är, ingen flygtrafik så här års.






Tolvslaget närmar sig och vi sänder upp miljövänliga varmluftsballonger.





Nu lyfter vi!






Skål för 2021.


lördag 28 november 2020

Testar och njuter



Vi inviger vår nya husbil med en resa till Granvik vid Vättern och Tiveden.






En fin eftermiddag vid Vättern.





Ett dykcentrum, tydligen. Men ingen dyker idag.








Fortfarande några båtar i sjön, trots att det är första advent imorgon.







Vi är i utkanten av Tiveden. Här finns en ”vildcamping” under säsong. Vi kollar in för ett eventuellt besök i vår.








Det är långgrunt och sandbotten. Lovande.







Vi går en kort promenad i trollskogen.






Sedan tar vi en lokal öl i puben, som ska leverera vår middag ikväll. Rekommenderar Röde Orm från Tibros bryggeri.






Ungefär 30 husbilar samlas här för att få trerätters serverad i husbilarna. Ett populärt initiativ från Granviks pub.







Mörkret sänker sig och alla håller coronaavstånd  i sina bilar.







Förrätten serveras klockan 18. Rådjur med päron på salladsbädd. Gott.








Huvudrätten är Vätternröding på fänkål och  potatis. Väldigt gott.






Efterrätten är päron med kolasås, lingon och rågbröd. Låter knepigt, men smakade bra. På det hela taget: en prisvärd meny. Varje rätt serverad enskilt i husbilarna. Pandemin skapar kreativitet och nya spännande event. Men visst hade det varit roligt att träffa alla andra gäster utan avstånd. Men detta är bättre än att inte träffas alls.





Dryckerna står vi själva för, efter rekommendation från restaurangen. Pinot från NZ var dock vårt eget val. Imorgon serveras vi frukost i bilen. Vi ses imorgon.









onsdag 25 november 2020

Tredje gången gillt




Torsdagen den 5 november. Vi är på väg till Eskilstuna för att titta på en ny husbil. Vi tar en liten omväg förbi Tumbo, nära Kvicksund. Här finns mycket att titta på. LMC:n närmast såg vi för ett par månader sedan och blev förtjusta. Men vad är det som står bredvid? Den har de inte ens hunnit med att lägga ut på nätet.






Långa och breda sängar är precis vad vi vill ha.







En sittgrupp som rymmer sex personer kan vara bra att ha.








Vi hittar mycket som vi gillar. Denna LMC T731G från Sassenberg i Tyskland uppfyller med råge vad vi letar efter. Vi fortsätter inte vår resa. Vi är framme.







Någon har sagt att den tredje husbilen är den rätta. Det verkar vara  sant. Det är klippt. Vi menar köpt. Säljaren Oskar är förstås nöjd med att hänga upp dagens första ”såltskylt”.






Vi ser det redan framför oss. Nya äventyr (bild från tillverkaren LMC:s hemsida.








Så kan det gå. Lycklig B med påskrivet kontrakt. XAY493, tillsvidare kallad X:et, är vår.








Tisdag 24 november. En månad kvar till jul och vi är på väg att hämta våra livs julklapp. Vår bil passerar 60000 kilometer strax innan målet (det blev 60012). Vi har kört ungefär 35000 av dem. 




 

Vi parkerar och ställer av Adoxa. Vår bästa vän i tre år. Lycka till, men dessvärre måste vi dra vidare. Hej då!





Vi kommer tidigt. Som alltid. Men vi har tålamod. Vi är dock inte särskilt intresserade av att titta in i de bilar som är till salu. Vi har gjort vårt fynd.







Vi hänger i fiket (gratis kaffe och kaka) och tillbehörsbutiken medan vi väntar på genomgång av vårt inbyte och leverans av vår nya bil. Tumbo är nog Sveriges mest välordnade försäljare av husbilar/husvagnar. 





Ett familjeföretag som vinner priser. Sysselsätter idag runt 40 personer. Anläggningen och mottagandet imponerar.






Nästan en meter längre (947 mm) än Adoxa. En bil som bara inte vill ta slut (det finns större, men det här räcker). Vi kommer att ta plats. Och har plats för tre-fyra barnbarn





Vi, d v s jag, tillbringade kvällen med att försöka ta mig igenom de 20 bruksanvisningar som följde med. Och varenda verkstads- och servicebesök. Allt fanns dokumenterat. En välutrustad bil, minst sagt.
Viktigast av allt förmodligen den vattenburna värmen och det helt fantastiska kylskåpet. Långbäddar, separat toalett och dusch, automatisk växellåda och stora motorn. Tysktillverkad LMC med husbilsvärldens längsta garanti, tolv år (åtta år kvar). Vi tycker den är i en klass för sig.





Onsdag 25 november. Visst är det roligt att flytta in i en ny husbil. Det är som att flytta. Kanske rensa bort sådant vi inte använt. Kanske skaffa lite nytt.







söndag 11 oktober 2020

Naturum





Den här vägen gör mig nervös varenda gång jag kör den, särskilt med husbil. Smal och med alléträd som gör möten extra krångliga. Vägen mot Glänås, Tåkern.






Vi åker smalvägen nästan ända fram till Omberg. Jag ville se fågeltornet vid Väversunda (eller Lövängsborg).





Men det var inte mycket att se. Var är sjön?





Väversunda ligger vid norra Europas största vassområde. Tåkerns västra utpost. Vi kommer från den östra.






Vi åker tillbaka till Glänås och Naturum. Första gången jag var här, i början av 80-talet var det ett hemsnickrat fågeltorn och en röd liten stuga. 






Nu flyger Nils Holgersson på gåsen Akka i ett stort Naturum, ritat av tv-arkitekten Gert Winbladh. 






Nils är också med i tavlan över alla fågelarter som skådats här. De fantastiska skalenliga modellerna är gjorda av Vesa Jussila, numera boende i Åby.  Drygt 600 modeller har han gjort här. Hans fåglar finns på många håll, bl a Hornborgasjön Naturum. Glad att räkna Vesa till en av mina bekanta, orienterare också han.






Havsörn, tofsvipa, årta och familj av rödbenor. På väggen under teven hänger tovade sittunderlägg. Men ett av dem, en rödhake, hänger nu i vår husbil.








Fågeltornet. Spaning. Han påstår han han ser en vitögd dykand. Vi är flera som tvivlar, för vi hittar den inte. 





Det vimlar av skäggmesar i vassen, men när jag zoomar in dem har de lyft.






Där är de! Hur få en skarp bild på dem?






Kanske här. Sofie Hellman och Hanna Hederberg ringmärker skäggmesar nedanför fågeltornet.








Hanna visar oss en skäggmeshona ...







... och en hane. De har fångat många fåglar idag ...




... i det nya nätet strax nedan fågeltornet.







För femton år sedan såg jag min första ägretthäger i Okarito på Nya Zeeland. Den tredje, fjärde (på bilden) och femte såg jag idag vid Tåkern (den andra såg jag i Skåne för ett par månader sedan). Fågelfaunan förändras ständigt. Någon har sett 23 ägretthägrar samtidigt vid Tåkern i höst. Det är helt otroligt. Fattar ni?






Den har setts här tidigare. Här är Vesas version.






Det är fågelguidning i tornet. Roligt att hjälpa till. De flesta besökarna var riktiga gröngölingar. Kul att få skryta lite. 







Är det naturen eller någon besökare som placerat ett hjärta av höstlöv framför Naturum? I vilket fall som helst är det här en plats att älska. Åk hit, gärna när det är visning om ni inte, som jag, tror att ni vet allt.