Gotland Nord, del 2. The Party.

Fredag. Vi lämnar Lauter via Digerhuvud.

Vi är usla turister. Stannar inte ens vid Helgumannen. Vi har varit här så många gånger.

Nu är vi på väg till Slite och butiken med gröna skylten. Så här fint är det vid Länna. Utåt har vi havet.

Inåt har vi lagunen med bodar och båtar …

… och bakåt har vi cementfabriken. Men den störde faktiskt inte.

Piren vid Länna lagun i Slite. Fin ställplats.

Ännu finare ställplats. Hos Bert & Janina i Västös, Halls socken. 

Bert, Pino, Marinella och Benita jobbar och umgås i köket. Mycket att göra. Imorgon blir det stor fest.

Men ikväll är det bara ”innersta kretsen” här. Pino, Ingalill, Benke, Mico, Göran, Janina. Bert står vid pizzaugnen och jag bakom kameran.

Lördag. I väntan på kvällens fest åker gästerna på utflykter. För vår del blev det en cykeltur till Halls fiskeläge.

Sydvästen friskar i.

Sjöbodar vid Hall.

Nu börjar gästerna komma.

Vi äter och umgås i timmar. Jag lägger ut några bilder. De flesta av gästerna har varit, eller är, aktiva inom teater, musik eller konst. Några är jurister eller journalister. Alla är vana vid offentligheten. 

Det blev en synnerligen trevlig afton med många givande samtal och nya vänner. Kanske kände ni igen någon?

Tack alla och särskilt tack till Janina & Bert, våra underbara värdar.

Gotland Nord, del 1

Kön till Gotlandsfärjan är lång, men vi har ”pole position” i husbilsraden.

Vi kom till Visby strax efter midnatt och sov ut på en tom parkeringsplats utanför en handelsträdgård. Det var perfekt, men vi avslöjar inte platsen. Om många övernattar där kommer det säkert upp förbudsskylt. Nästa stopp blev det gamla kalkbrottet i Bläse …

… där det finns en ställplats utanför museet.

Det finns också ett konstgalleri och vem har utställning där om inte B:s svägerska Janina Rolfart!

Janina visar oss runt i galleriet, som är inrymt i en gammal kalkugn.

Det är inte bara Janinas konst på väggarna, utan också målningar av hennes barndomsvän Maria Thafvelin.

Här finns också en krog som var för dyr för vår reskassa.

Kalkbränningen här vid Bläse upphörde 1946. Därefter skeppades kalk ytterligare ett tiotal år. 1983 skänktes anläggningen till en stiftelse som slog upp portarna till museet 1985. Idag bryter Nordkalk vid Storugns några kilometer söderut vid Kappelshamnsviken. Tvärs över viken bor B:s bror Bert. Och det är dit vi är på väg

I Bläse museum slås jag av hur nära i tid det egentligen är sedan folk slet i fattigdom här. Konsumbutiken såg ut så här omkring 1950. I vår tid!

Porten till havet vid Bläse. Stenriket.

Vem behöver en dyr krog när Ica Maxi i Visby hade bra pris på röding?

Lauters hamn. Här har vi varit med både segelbåt och husbil. Kul med en så tydlig färggräns på stenstranden. Antar att vattnet tvättar stenen upp till en viss nivå. Det är vi som parkerat därborta, mitt i bild.

Lauter, Fårösund, Norra gattet.

Lauter, stenstatyer på rad. Det räcker numera inte att stapla sten. Man bygger riktiga skyttevärn också.

Men det skrämmer inte fiskmåsarna.

Måsen slår sig ner på vårt bord och hoppas på godis.

Hur mås? Inte bra. Fågeldöden härjar på Gotland. Fågelinfluensa är en virussjukdom, som i sällsynta fall kan drabba även människor. Inget fall är dock konstaterat i Sverige. 

Bästa sättet att färdas på Fårö är faktiskt på cykel. Här trodde jag att vi hittat den ytterst sällsynta stora sandliljan. Men nej. Det är liten sandlilja som är vanlig här. Finns överallt.

Fiskeläget Jauvika ligger på andra sidan viken från Lauter.

Här har de sommarboende byggt en fin bastu. Lauter med båtar och husbilar ses långt därborta.

Vi ser också den kända rauken ”Kaffepannan”, även kallad ”Hunden”, från ett håll där dess form varken liknar hund eller kaffepanna (eller?).

Vid Jauvika kan man bada från bryggan.

Bodar vid Jauvika.

Vi cyklade vidare ut på Digerhuvud med dess raukar …

… som bjuder på lä från den friska vinden.

Mot Gotland

Vi hissar segel för en seglats mot Gotland. Skojar bara, men den här gaffelriggade segelbåten är värd en historia. Återkommer till den.

Fina utsikten. Många har väl känt igen sig redan. Vi är förstås i fiskehamnen i Oxelösund. Mitt emot industrihamnen, som bjuder på larm och aktivitet.

”Ståltheten” av Jessica Fleetwood står här sedan 2000. Vilket får mig att minnas en halvmaraton i Oxelösund på 80-talet då jag tampades med någon som hette Fleetwood. Jessicas pappa? Ingen aning. Men det var inte Fleetwood Mac.

Det finns en hel del rester av skärgårdskultur kvar i Oxelösund. Här renoverar båtklubben fina gamla båtar.

Skuld. Heter bogserbåten som alltid ligger redo och som snart får rycka ut.

Oxelösunds kvällssilhuett. Eller skyline på svengelska.

Saker händer i kvällningen. Skuld har gått ut och hämtat in ett lastfartyg.

Den stora tjusiga segelbåten på första bilden är en nybyggd kopia av Spirit of Garm, som var Sveriges snabbaste segelbåt en bit in på förra århundradet, vann Kieler Woche och förlagan till våra tiders Gotland runt 1907.

Återskapad av ett gäng entusiaster med hemmahamn här i Oxelösund. Men strax efter att jag tog första bilden på henne rasade masten, för andra gången. Där hänger den i två delar.

Vi tog tåget in till stan. Känns lugnt. Lokföraren, som står därborta, gav oss mycket kunskap. Nyfikna som vi är.

Sammanfattning av centrala Oxelösund. Ingen höjdare. Men bolaget och Ica finns. Livets nödtorft.

Fest i Oxelösund. Fin senapsslalom.

Tåget fortsatte till Gamla Oxelösund …

… som är klart mysigare. Eftersom vi redan frossat blev det en enkel fika vid Oxelö Krog.

Visst är det fint. Igår var det Bellmansafton här. Krogägaren Thord Lindé är en god Bellmanstolkare. Har vi fått veta.

Hamnen i gamla Oxelösund. Inga lyxyachter.

Det finns en ”kulturstig” med information om de olika husen.

Det finns också ett skärgårdsmuseum, som hembygdsföreningen skapat i en gård som var övergiven i många år. Inte öppet idag.

Hembygdsföreningen har fullt sjå att underhålla gamla hus som den tagit ansvar för. Enligt vår lokförare. Stöd din lokala hembygdsförening!

Tisdag. Godmorgon från Oxelösund. Hamnens stora kran skymtar i tjockan.

Resan fortsätter. Vi gör ett stopp i Trosa. Därborta vid segelbåtsmasten (den vänstra) låg vi med vår segelbåt för många år sedan.

När vi var här med båten uppträdde Tommy Körberg i Hotel Bomans trädgård. Vi hörde allt, men såg inget. Benny Andersson, däremot, såg allt eftersom han la till med sin motorbåt Ravelli bakom oss. Och blev naturligtvis insläppt direkt. Nu käkar vi hemgjord glass samma trädgård.

En promenad längs Trosaån hör ju till. Oj, vilket fin båt!

Alla älskar Trosa.

En fullkomligt magnifik ask vid ån.

Vi tar sällan snabbaste vägen. När resan fortsätter blir det på krokvägar och över Skanssundet.

En pizza i Nynäshamn innan …

… vi tar stora båten mot Gotland. Fortsättning följer.