Vi besiktigar husbilen Olivia på Opus i Linköping. Klart godkänd. Åker vidare för att möta våren i Vadstena. Denna gång missar vi inte Ladugård 206.
Inga ambitioner att vara märkvärdig finkrog, men faktum är att Ladugård 206 rankats som en av Sveriges tio bästa restauranger av tidningen Livets Goda för ett par år sedan. Vi får testa någon gång. Nu ska vi bara fika och köpa något gott.
Utbudet är imponerande. Här hittar vi ost från Gäsene utanför Alingsås. Där var vi för ett par år sedan, så det blir ett kärt återseende. Köpte deras mest lagrade.
Staffan Linde, mannen bakom Ladugård 206, verkar upptagen just nu, så vi …
… går över till rosteriet som flyttat ut hit från staden.
Det blir en godfika med grillat bröd från Bostället utanför Linköping, också en bekant plats. Gott!
Nu har Staffan tid för oss. Han köpte loss släktgården Huvudstad (som den egentligen heter) för drygt 20 år sedan och har sedan dess utvecklat verksamheten. Nu finns det många godsaker här i form av oljor, vinägrar, marmelader etc. Dessutom en inredningsbutik, som drivs av Staffans fru Sara. Men grunden för allt är egentligen ostarna. Åtta meter ostdisk! Hur ska vi kunna välja? Jag väljer en Kaltbach, sedan låter vi Staffan välja ut två godbitar. Det blir en dansk Primeo och en Delice från Bourgogne.
Vi kommer definitivt att återvända till Staffans butik. Detta är en av de absolut finaste gårdsbutiker/kaféer/restauranger vi besökt. Åk hit!
Porten till vår ställplats. Vasaborgen. Nu går vi för att möta våren i Vadstena.
Ute i Vadstenaviken leker skäggdoppingarna. Jag räknar till drygt 40 doppingar. Och då vet jag att det finns många flera, några har dykt, andra är på andra sidan. Det finns säkert mer än hundra skäggdoppingar här just nu. Några stannar förstås för att häcka, men många drar vidare till mindre vatten.
Mellan slottet och sjön, en matta av vårlök.
Vid munkträdgårdens örtagård en matta av svalört.
Och så huvudnumret: klosterliljorna. De kallas så här, men de heter egentligen snöklockor. Här utblandade med massor av hålnunneörter, både röda och vita.
Hålnunneörten är en sällsynt växt utanför Skåne. Hit har den förstås förts av munkarna. Precis som snöklockorna. Den här blomsterängen har rötter i medeltiden.
Snöklocka, vårlök och hålnunneört. Den senare har ihåliga jordstammar, som den är ensam om i hela växtriket.
Ett märkligt träd, troligen äpple. Helt ihåligt, som ett skal. Men vid liv.
Råkorna står för bakgrundsmusiken här vid den gamla klosterkyrkan. Kanske inte vackert, men de skapar en särskild stämning i den här medeltida miljön. Jag ska inte skriva mer om stadens historia. Det har jag gjort tidigare. Nu går vi vidare.
Vildtulpaner hade jag i min egen trädgård. Vart tog ni vägen? Måste skaffa igen.
Färgglad karta över den medeltida staden. Men modern. Lägg märke till ställplatsen för husbilar i övre vänstra hörnet.
Påskpyntet hänger kvar längs Storgatan …
… och på Stortorget.
Hamnen och vallgraven runt slottet börjar fyllas med båtar.
Men än är det glest. Två stora schabrak och en smäcker H-båt, en segelklassiker som tycks vara populär fortfarande här i Vadstena. Vi såg flera på land.
Tänkte gå längst ut på bryggan, men den har knäckts av sjöns kraft. Det hoppet vågar inte jag, längre.
Så jag tar en bild på vår husbil härifrån …
… och zoomar in …
… en bit till. Men då räcker inte skärpan.
Pestskråpen kommer att få blad stora som elefantöron.
Vättern glittrar. Där simmar en svan.
Där.
Doppingarna leker i vassen, men jag lyckas inte få en bild på deras ”dans”.
Vadstena är ingen storstad. Kommunen har ca 7500 invånare, varav 5500 i tätorten (finns bara en tätort).
Vi hade två trevliga dagar i Vadstena. Första kvällen umgicks vi med kompisar från Norrköping, men glömde att ta någon bild. Tack ändå, Lennart och Lena Sedhav.
Färden går vidare mot kärt mål. Sveriges finaste fågelsjö. Och Sveriges finaste fågeltorn och Naturum (ritat av Gert Wingårdh).
Matlagning utan el. Vi fick ändra på planerna. Det blev bornholmsk pasta (från Ladugård 206) och nyfångad vätterntonfisk.
”Måste jag vara med på bild igen”. Ja, vem annars?
Tåkern. Slättsjön, bara en meter djup. Massor av fåglar. Man förstår att svanarna och gässen trivs här. De har ju maten precis under fötterna.
Gott om plats för husbilar på den stora grusplanen. Vi stod åtta bilar där för natten. I Vadstena var vi över 40.
Morgon i fågeltornet. Bara jag är vaken. Och fåglarna.
Någon håller mig under uppsikt.
Obemannat.
Slut för den här gången.
