Relax i Kumla

Morgon vid Bottensjön. Den ryker. Vi lämnar snart Karlsborg.

Dagens etapp, knappt nio mil. Vi är här igen, på tredje året. Vågar jag avslöja destinationen? Jo, för er, exklusivt. KUMLA!

Vi har relaxavdelningen för oss själva i två timmar. Inga andra här. Vi äter lunch här, badar i bubbel och lögar oss i tre olika bastuar.

Jag simmar längre än jag gjort på många år. Sedan går jag upp till relaxen igen. Det är så fint att det är nästan otroligt. Jag delar inte detta inlägg i något stort forum. Det finns bara åtta ställplatser. De kostar 220 kr (inkl el och fint servicehus) och relaxbadet 110 kr om man kommer före kl 14. Lunch för två (stora baguetter, Loka och kaffe) 90 kr!

Det är regatta i Sjöparkens dammar idag.

Sångsvanar i Sjöparken. Skrämdes bort av segelbåtarna. Onödigt.

Och några hundra kanadagäss. 

Till höger ”Skönhet” av Rickard Brixell (2010), parkens första konstverk.

Spaden är ett konstverk (”Dig where you stand” av Gunnar Nilsson). Svartkålen är som en skog.

 


Ricin i ”Möjligheternas trädgård”.

Mangold. Manshög. Jag vet hemligheten bakom de gigantiska växterna. Hästgödsel.

Dahliorna blommar än.

Detta är precis utanför restaurangen Goda rum. Vi har varit här förr. Suttit med ett glas vitt. Ensamma. Som B säger: ”om jag bodde i Kumla skulle jag vara här varje dag”.

Vi går in i växthuset. Hon har inte hoppat än. Kvinnan på taket. ”Ögonblick i rörelse” av Maria Miesenberger (2014). Ett av många konstverk i sjöparken.

Citrusrummet. Fikonträd upp i taket.

Palmrummet. Varför kryllar det inte av folk här?

Ta en pelargonstickling, står det. Med hälsning från personalen. Klart att vi gör.

Konst och kanadagäss. Inga vitkindade gäss, som det brukar vara när man ser sådana här flockar. I förgrunden ”Malak” av Knutte Wester (2017). En manifestation. Det finns en historia bakom verket. Läs den här:

https://www.visitkumla.se/gora/aktorer/offentlig-konst-runt-om-i-kumla/

Bara kanadagäss. Utom en. Hittar ni grågåsen?

Sjöparkens växthus (och restaurang) i kvällsljus.

Badhuset likaså. I förgrunden reningsverkets dammar (men det luktar inte). Badhuset är fint. Ritat av Per Flodström, som också skapat parkens stora växthus (på bilden ovan) och mycket annat i Kumla. Pensionär sedan några år. Ägnar sig numera åt fritidshuset, en gammal skola i Gullspång, läser vi.

https://kumlafastigheter.se/wp-content/uploads/kumlafastigheter_ar-18_190326_lr.pdf

Kumla sjöpark. Ett sanslöst projekt för en liten kommun. Den äldsta delen skapades på 1930-talet, då Kumlasjön grävdes ut där det funnits en kommunal soptipp! Snart dags för tioårsjubileum för badhuset och växthuset.

Om ni vill åka hit, ta del av länken nedan:

https://www.visitkumla.se/media/3245/broschyr_kumla_stadspark_2020.pdf

Bilservice och släktforskning

Vi är tillbaka på campingen i Överlida, där vi var på LMC-träff i slutet av maj. En regnskur har passerat och solen står lågt. Då kan man få en sådan här fin regnbåge.

Det brinner i trädtopparna på andra sidan sjön Lilla Hallången.

I maj träffade vi bilmekanikern Jonas Hedström, som blivit något av specialist på LMC-bilar och är en av ganska i Sverige som är auktoriserade av LMC att göra fukttest på deras bilar. Vi har tolv års garanti, under förutsättningen att vi gör årlig fukttest. Längsta garantin i branschen.

Vi passar på att serva bilen med ny olja och genomgång av bildelen. Dessutom sätter Jonas dit ett 230V-uttag i ”garaget”, något vi saknat.
Vi byter också glykol i hela värmesystemet, 20 liter går det åt. Ska göras vart femte år, enligt Alde.

Jonas jobbar med vår bil hela förmiddagen. Vi har mycket att prata om, han är en mycket erfaren fågelskådare också med hela 426 arter sedda i Sverige. Där ligger jag långt efter.

På eftermiddagen kör vi tolv mil norrut och hamnar i Kyrkekvarn, en häst- och aktivitetsgård utanför Mullsjö.

Där finns det tio ställplatser bara några meter från Tidan, som är mycket smalare här än i Mariestad där vi stod också några meter från samma å. Tidan är en av mycket få större vattendrag som rinner norrut.

Tidan uppströms från bron. Längs ån finns flera kvarndammar och här  fortfarande en liten kraftstation i bruk.

Våffelcafeet har stängt för säsongen.

Det finns mycket att göra här kring Kyrkekvarn. Fast i dag  och i natt är vi ensamma. Men på morgonen kommer många skolbarn som ska idka friluftsliv här.

Kyrkekvarn ligger 17 km från Mullsjö. Närmaste samhälle är Sandhem, där jag haft (och kanske har) anförvanter.

Vi tar en sväng in till Sandhem, stannar vid hembygdsgården …

… som ligger granne med Sandhems kyrka. Och där, inte långt från kyrkväggen, vilar min fars kusin …

… Viggo Bossing och hans fru Karin. Släktingar som jag aldrig hörts talas om, men hittat i min släktforskning. Han är född 1898 i Hörja (Hässleholm), son till min farfars äldsta bror Johannes) och hon i Östra Ny på Vikbolandet (Norrköping). De gifte sig 1925 i Drothems kyrka i Söderköping. Hamnade senare i Vetlanda och till sist här, i Sandhem. Varför vet jag inte. Än. Jag har inte hittat någon släktskap med kända bilfirman Bossing i Linköping. Kanske, kanske inte. Viggo sysslade med bilar (drev en bilskola).

Vi kör drygt åtta mil till och hamnar hos CSS, vilket betyder Carlsborgs Segel Sällskap i Sveriges reservhuvudstad Karlsborg vid Vättern. Vattnet ni ser är dock Bottensjön.

Apel eller Appel?

Tjugo mil söderut och vi hamnar i Varberg. Apelviken, som blev en favorit för ett år sedan. Vi har rabatt här (ACSI-kort) och bor billigt med bra service.

Riktigt bra, faktiskt. Men jag förstår mig inte på människor. Det är inte jättemånga här nu. Men ganska många. Och poolen är varm. Och tom. Bara jag som badar …

… och B (lite badkruka, ”kallt i luften”) solar därborta på andra sidan.

”Sommaren är längre i Apelviken”. Kanske, men det är bara jag som anammat budskapet. Lättpåverkad som jag är.

Havet glittrar. Molnen antyder omslag i vädret.

Men än skiner solen och det är folk lite här och där. För några veckor sedan kryllade det av folk här, säkert.

Det drar ihop sig. Spännande  moln på himlen. Sådant som meteorologer gillar. Jag vet, jag känner några. 

Kväll i Apelviken. Det har regnat. Alla sitter och kurar. Sommaren ÄR slut.

Här i Varberg säger de ”Appelviken”, trots att det stavas med ett p. 

Det är säkert. Säger du ”apelviken” är du avslöjad.

Bra lägen i Bohuslän

Kungshamn är inte mycket att se, tycker de flesta och åker över bron till Smögen.

Men vi har sett Smögen och slår oss hellre ner här vid Fisketångens varv.

Med Colin Archer som granne. Trevligt att råkas.

Med Colin som granne, havet framför oss och Systembolaget i ryggen. Bra läge!

Det händer att jag är uppe före solen.

Där kom den. 6:49.

Idag ska vi förflytta oss nio kilometer. Men vägen dit är 47 kilometer!

Vips, så är vi framme …

… vid Lysekils Marina, som dock inte ligger i Lysekil, utan vid Basteviksholmarna en bra bit från staden. Här finns en krog, som vi tänker besöka ikväll. Det finns också, dessvärre, ett vindkraftverk som susar hela tiden.

Det är gott om plats för husbilar. Och nära vattnet. Därute går m/s Soten på väg från Smögen till Lysekil.

M/F Soten byggdes i Karlstad 1915 och har trafikerat både Vänern och Vättern innan hon hamnade här. Tuffar på ännu sedan mer än hundra år.

Vi (jag) funderar en stund på att ta ett dopp. Men. Nej. 

Lysekil skymtar vid horisonten.

Nu är vi på krogen. Vi är galet många husbilar, kanske 40, i mitten av september.

Torskryggen var god, vinet också. Men det kostar att ligga på topp. Och nästan 300 för den lilla torskbiten …

Men miljön är ju värt en del.

Vi sitter kvar och sippar på vinet.

Sedan går vi hem i solnedgången.

Godnatt och tack för oss, Bohuslän. Vi drar vidare imorgon.

Någonstans mellan Smögen och Lysekil.