lördag 24 juni 2023

Midsommar




”Vi hade en gång en båt
Med segel och ruff och kölMen det var för länge sen, så länge sen”

Nu står vi gärna båtnära med husbilen, som här vid Båtsholm, som vi så ofta seglat förbi. Därute.






Pensionatet har sett bättre dagar. Men har inte alla pensionat det? De som inte omvandlats till skärgårdsbyar och konferensanläggningar. Båtsholm hängde inte riktigt med i det skiftet av olika skäl (lång historia som vi inte drar nu). Men kvar finns en familjär känsla som vi gillar. Och enkelhet.







Karin Andersson, som driver hamnen/pensionatet tillsammans med sin mamma Gunilla, har åtta islandshästar. Två av dem delar hage med en främling här. Hästarna hälsar på varandra …






… och litet till. Främlingen är en hingst, så nu blir det föl. ”Det är meningen”, kommenterade Karin.









Solen går ner. Den längsta dagen är slut. Panik infinner sig, som alltid. Sommaren är över!







Den lilla båthamnen ligger väl skyddad från farleden därute i Lagnöströmmen. Lindholmen skyddar från svall …







… men bjuder på lite skrän då och då från de flera hundra storskarvar som häckar här.








Skarvungarna är örngott. Det blir liv på skarvarna när en havsörn slår sig ner på ön.







Den skarpsynte kan se sex havsörnar på denna bild. Men de var åtta. Alla på väg till lunchbordet på Lindholmen på midsommarafton. Vi kanske ska bjuda på snaps?







Midsommarafton. En ny dag börjar i vått. Badjävulen är på plats.






Vi har promenerat till Edgards för att fira traditionell midsommar. Vi är tidiga, som alltid.





Snart är dansen igång. Det kom mycket folk.






Och musiken var riktigt bra, både vid stången och här efteråt. Det är Åsa Sjöberg och Claes Lövgren, ackompanjerade av Marcus Österlund, som står för proffsig underhållning.









Tillbaka till Båtsholm. Lax och matjessill. Och en snaps vi inte gillade så värst. Ölen var dock fin.







Midsommardagen. Skönt att komma hem igen. Tycker nog både B och Sigrid. Mest Sigrid.







Hem till den bästa ställplatsen av alla. Just nu i behov av lite omsorg, men växterna har överlevt tre dagars bortovaro och torka.






Det växer i kryddgården.





Och i växthuset. Dags att börja skörda gurkor.






Bästa smultronstället i stan? Vi har smultron i alla vrår av trädgården.
















söndag 18 juni 2023

Fagerö


Fredag. Otippat för många kanske. Men det är inte första gången vi har Europacup i grässlalom i vår hemmabacke. Hundra meter hemifrån.







Vrinnevibacken är inte stor. Men de flesta stora slalombackar är helt ofarbara med skidor på sommaren. Här är det ju slät gräsmatta hela vägen upp. Eller ner. Och skidorna går på hjul.



Vi är på äventyr igen. Nu vid vägs ände.





Vi får gå över bron och hundra meter till innan vi hittar en sandstrand. Ett tiotal badande, gott om plats. Detta är Fagerö på vägen mellan Ändebol och Björkvik. Ett stopp på Sörmlandsleden.



Vi går drygt 500 meter för att kolla in den allmänna badplatsen på Fagerö.
Så här på kvällen är det folktomt …





… så när på badjävulen själv.





Solen sänker sig och Näsnarens vatten stillar sig. Nu är det bara vi kvar här. Under dagen kom det lite badgäster, som mest ca tio bilar på parkeringen.






Lördag morgon.

Efter en god natt, 
sitter en liten katt 
och funderar på livet, 
medan en gubbe tar klivet, 
ner i vattnet bakom vassen, 
som breder ut sig bakom dassen.







Jag näckade bakom vassen för att inte genera pojkarna som sjösatt båten för vara med i en fisketävling.






Målet för utflykten den här gången var en familjeträff med barn och barnbarn vid sjön Tisnaren. Det var väldigt trevligt, men mer än så får ni inte veta i den här bloggen.





Söndag morgon. Äntligen kom regnet som vi alla längtat efter. Om det regnar nu kan vi väl få uppehåll i midsommar? Några timmar? Snälla!?






söndag 11 juni 2023

Strand, ruin och sjöar


Vi är på väg från en visning till en annan. Men som alltid hamnar vi på avvvägar. Vi hittar t ex en chokladfabrik i Ödeshög. Den heter Narr och jag narras inte om jag säger att den är värd ett besök. På egen risk.







Vi har parkerat en stund. Inte långt från Ödeshög. Väldig nära Hästholmen och Omberg. Men avlägset i tid.





Heliga Birgitta, som vi förföljt under våren, bodde här vid Alvastra efter pilgrimsfärden till Santiago de Compostella. Hennes man Ulf dog här 1344 och Birgitta bodde kvar i flera år innan hon gav sig ut på sista resan till Rom.






Alvastra kloster var ett munkkloster i cisterciensorden. Det första i Norden, skapat redan år 1143. Långt före Birgittas tid. Dess historia är lång och fascinerande. Efter reformationen, som innebar slutet för klostren i Sverige, ombildades klostret till en kungsgård, som fortfarande brukar jorden här (och säljer ägg i sin äggbod).







Guidning pågår därborta medan vi tittar djupt i brunnen …






...i skuggan av det stora valnötsträdet som dominerar i klosterruinen.







Här får vi ju inte vara, enligt skylten. Vi råkade hamna mitt i Halvvättern, cykelloppet. Vi blev stoppade, men pratade oss vidare. Vi har ju bokat.








Härifrån har vi utsikt mot Hästholmen där vi sov inatt.






Vi zoomar in för att hitta ställplatsen där vi sov inatt. Båda våra grannar står kvar.






Vårt mål idag. En sommarstuga vid Vättern.







Med blommande gullregn …





… stora ekar …






… och blommande olvon.






Vi ska på visning av Strand, Ellen Keys sommarparadis vid Vättern och Ombergs sydsluttning.






Här får vi inte fotografera under visningen förrän vi kommer ut på ”solbadet”, som Ellen kallade balkongen. Detta är ett mycket speciellt och egensinnigt hus, skapat av Ellen Key och arkitekten Yngve Rasmussen, hennes svåger. Jag ska inte berätta mer om Ellen här. Googla själva. Eller läs. Det finns böcker av henne (Barnens århundrade slog ner som en bomb) och om henne.






Ellen hade fin utsikt från sitt solbad. 







Det är varmt. Vi söker skugga på, för oss, välbekant plats.







Det är förstås Tåkerns Naturum, som jag skrivit om många gånger här på bloggen. 






Men nu är vi här för att gå på orkidévandring. Strandängen framför Naturum ser ju ganska öde ut …






… men titta lite närmare då! Här finns över 6300 exemplar av ängsnycklar, Dactylorhiza incarnata.






Vi har inte räknat dem, men vår guide Johan Eklund, som tog oss på en exklusiv extra visning på förmiddagen, visste. Men han ville visa lite ovanligare arter. Här har han hittat flugblomster.






Och vad är det här då?






Jo, en variant av ängsnycklar som är ganska sällsynt. Blodnycklar.







Nu letar vi efter blommande exemplar av orkidéen tvåblad. Vi hittar blad, men inga blommor än. Mygg är det dessvärre gott om här inne i strandskogen.







Så vi ger oss ut på öppen mark igen. Här har vi krypvide (vita tussen), flugblomster (bredvid tussen) och darrgräs (som reser sig högt över de andra) på samma bild. För att hitta de fina arterna måste vi verkligen krypa i gräset.







Någon sa till mig en gång att det var enklare att leta växter än fåglar. Växterna flög ju inte iväg. Men han hade så fel. Det finns så galet flera växtarter än fåglar. Och de är inte alltid enkla att få syn på. Här har Johan hittat honungsblomster, en sällsynt orkidé. Men den är ännu långt från blomning, bara någon centimeter stor. När den är fullvuxen är den kanske en decimeter, i sällsynta fall två decimeter. Nästan omöjlig att hitta. Varför ska man hitta den då?







För att den finns och är speciell. Så man blir häpen.
Nu blir till och med Johan häpen. Är detta Jungfru Maria blomster, fläckigt nyckelblomster, eller vad? Ibland är det väldigt svårt även för de kunniga att bestämma arter.






Den ser inte mycket ut för världen. Är den det? Det är något som inte stämmer här, säger Johan. Jag tippar på Jungfru Maria och det känns inte konstigt. ”Men den ska inte finnas här”, säger Johan. Och jag som ofta tvivlar, tycker det är fint att se att de som ska veta bättre också tvivlar. ”Utan tvivel är man inte klok”, sa ju Tage Danielsson.






Johan får bråttom och lämnar oss med utsikt över fågelparadiset Tåkern. Vi hör rörsångare, sävsångare och skrattmåsar. Men ser inte ett skvatt.





Men nu! Här är ju svansjön. Men det stämmer inte riktigt nu heller.





Det här är ju knölsvanarnas sjö. Vad gör du här, sångsvan?







Det är varmt och vi vill bada. Så vi gör en, ganska lång, avstickare till badplatsen i Trehörna. Också för att jag är nyfiken på platsen. Trehörna är en doldis på östgötakartan. Ligger i Boxholms kommun, men bästa vägen dit går via småländska Sommen.





En väldigt välskött och fin badplats i Trehörnasjön.






Inte trångt heller en varm försommarsöndag. Bara ett par familjer, från orten, antar vi.






Sedan åker vi hem och passar på att köpa Äkta Boxholmsost i Boxholm.
Perfekt depå med Ica och gröna skylten på samma torg.