Att komma hem

Vi stannar inte borta länge. Det går inte i dessa tider och då syftar jag inte på något virus, utan på växthuset därhemma. Vi åker lite krokvägar hem, eftersom vi redan kan E22 utantill. Här vid Åsunden några mil sydväst om Åtvidaberg har vi inte åkt förut.




Här blir det gott med en macka från lanthandeln i Odensvi.

Borta bra, men hemma bäst? Vi möts vi av en skön grönska och en av mina favoriter. Hundtandsliljan, den ensamma, kommer här vid rönnens fot år efter år.

Och vildtulpanerna sprider sig. Minns inte hur de kom dit.

Lewisian har överlevt vintern i sin kruka. Kanske för att hon haft tillsyn inne i uterummet.

Häggmispeln bjuder på sitt överdåd ett par veckor på våren.

Yes! Växthuset har klarat sig från måndag till torsdag utan tillsyn. Automatbevattningen fungerar och det är snart dags att börja tjuva tomaterna.

Även de små, nyss omplanterade plantorna, har klarat sig tack vare de vattenfyllda trågen. Chili, petunia, krasse.

Den tillfälliga lösningen med krukor i sålådorna var en bra idé. Melon, aubergine, squash, mer chili och tomater. Snart dags för utplacering. Men nätterna är kalla än.

Dags för årets första rabarberkräm ikväll.

Skafferiet och kylen behöver påfyllning. Vi hämtar numera maten från Ica Smedby. En bra service.

Det kan bli en intressant bild om man snubblar till vid fågelsjön.

Fem svarthakedoppingar på samma bild. Det finns några till i Vrinnevi våtmark.

Utsikt från vår skidbacke. Ridlektion i stallet. Om vi zoomar in bildens högerhörn ...

... ser vi vår husbil och trädgård därnere i vad som ser ut som en kåkstad i det ihoptryckta perspektivet.

Vi tar en söndagsutflykt på cykel till syster Marinella och hennes Benke i Åselstad. Kaffe och vin nere vid stranden.  Närhet och social distansering samtidigt. Angenämt. Tack så mycket!

Promenad i Odensvi

Där campingen slutar, ett tiotal meter från vår bil, börjar Rängen i terrängen. Rängen är en strandäng med lövträd som sträcker sig bort mot kyrkan.

Lönnträden står gula med sin tidiga blomning.

Vildapel, tror jag, och lönn.

Prästgården i Odensvi. Så vacker den är. Rickard Dybeck, som skrev vår nationalsång, är född här 1811.

Odensvi betyder Odens offerplats. Här har sannolikt funnits en hednisk samlingsplats innan den första kyrkan byggdes på 1400-talet. Kyrkan brann ner till grunden 1776. Denna nya kyrka stod färdig året därpå.

Odensvi skola. Idag är det bara förskola kvar. 

Bredvid skolan fanns en gång en av ortens två affärer.

Det som en gång var ett mejeri ser idag ut som en övergiven ruin. Synd på en i grunden ganska fin industribyggnad.

Detta hus ser också ut att ha haft någon form av utåtriktad verksamhet, men det är inte affär nummer två. Den låg på sidogatan.  Önskar nästan att jag köpt hembygdsföreningens fina bok om Odensvi. Då hade jag haft alla svaren. 

Husen längs gatan är ofta byggda med brutna tak, mansardtak, som blev vanliga under 1900-talets tre första decennier. De liknar alla mitt barndomshem i Tormestorp.

Tillbaka vid Campingvägen, fotbollsplanerna och lanthandeln/bygdegården därborta.

Hemma igen. Det blev ingen lång promenad, 1500 meter räckte för att se det mesta i Odensvi.

Grågässen betraktar oss vaksamt.

Vi går en eftermiddagspromenad runt Möckelkullens naturreservat. Titta där, en vårärt vågar sig upp.

Några blåsippor i vitsippshavet.

Gullvivorna börjar dyka upp i sydsluttningens värme.

Tydligen inte många som använder cykelstället ovanför badstranden längre. Ser ni det?

Det lilla tornet vid stranden är ett bokbytarskåp, tomt på böcker för tillfället. Bakom tornet bygger ortsborna ett utegym. Vad allt har inte Odensvi att bjuda på!

Vi testar Clas Ohlson-grillen igen. Riktigt bra för sitt ringa pris. Våra Ćevapčići blev riktigt bra.

Ännu en solnedgång över Kyrksjön.

Ett paradis

Jo, vi vet. Vi skulle ju stanna hemma. Det har vi gjort i en månad nu. Vi ser hur många populära ställplatser i landet är fyllda till sista plats. Och det är naturligtvis inte bra. Vi var vid Stegeborg igår, men åkte därifrån när leden tätnade. Nu har vi hittat ett paradis där vi är enda husbilen.

Det finns tre säsongscampare, varav två är på plats, dock på behörigt avstånd. Vi är ungefär fyra mil från närmaste vårdinrättning i vår egen region. Vi anser att denna resa är med tvekan försvarlig.

Våra närmaste grannar lider möjligen av fågelinfluensa, men vi tror inte det.

Grågässen med sina ungar (minst tre små på bilden) betar på land bara några meter från kanadagässen. De är på sin vakt, men vi tror inte att gäss äter gäss.

På ön (Drottningholmen i Kyrksjön) ett par hundra meter ut har storskarvar bildat koloni. Möjligen finns det också några hägerbon därute.

Femtio meter upp i backen finns en liten hembygdspark.

Sannässtugan heter den lilla ryggåsstugan. Till vänster en loftbod från Sandnäs (Sannäs?) på andra sidan sjön.

Från hembygdsparken ser vi två välskötta fotbollsplaner och byn därborta.

Strax intill ligger också lanthandeln, QStar-macken och bygdegården (lånad bild).

Tvärs över vägen från lanthandeln reser sig en hög kulle ...

... Möckelkullens naturreservat ...

... reser sig 45 meter över omgivningen.

Det finns en skidbacke på kullen, med släplift upp. Undrar om den gått på länge?

Promenaden ner för slalomhanget var en pärs för mina knän.

Jag vänder tillbaka. Vid badstranden ligger bålet redo för Valborgsfirandet. Som dessvärre är inställt. Campingen skymtar därborta.

Om ni fortfarande är med mig har ni snart tappat tålamodet. Var är det? Här har ni svaret. Odensvi, en liten kyrkby med många aktiviteter.

Kvällsaktiviteter vid Kyrksjön i Odensvi. Premiär för lilla gasolgrillen från Clas Ohlson (499 kr).

Solnedgång. Lägg märke till de dubbla skuggorna. En skugga direkt från solen och en från solreflexen i sjön.

Det brinner vid horisonten.

Ett skäggdoppingspar tar en kvällstur.

Solen dröjer kvar i skarvkolonin.

Fortsättning och mer om Odensvi följer på den här sidan imorgon.