onsdag 10 juli 2024

Hemma i Skåne och lite till



Tisdag. Vad är det som händer? Trulls är förundrad.





Jo, Trulls, detta är en landsvägsfärja och den går i Skånes största sjö och ska till Skånes största ö.





Är Ivösjön störst i Skåne? Ja, det är den. Är Ivön Skånes största ö?
Den är större än Ven och större än Hallands Väderö (som faktiskt ligger i Skåne). Men enligt SCB och Lantmäteriet är Falsterbonäset största ön. Deras definition av ö är att den ska vara skild från land med sex meter. Men Falsterbokanalen är ju grävd! Göta kanal är också grävd och tar båtar upp till sju meters bredd. Är inte hela södra Sverige en ö i så fall? Jag bara undrar.




På Caravan Club Söndremark får vi plats B14 precis bredvid servicehuset …




… och nära trappan ner till badstranden.






De boende på campingen är galna i att basta och bada. Morgon (från klockan sju) och kväll. Alla går i badrock.





Bastu med sjöutsikt. Gissa om jag suttit där och sedan hoppat i sjön.





Onsdag. På väg hem efter morgonbastun.





Vi åker vidare mot ett möte. Nu har jag hittat hem till min barndoms badplats.






Det ser mörkt ut över Björkviken och Finjasjön …





… och det är verkligen inte många som badar. Oväder på gång.






Här är stengången som ledde till badplatsens café med jukebox. Här spelades Cliff Richards Lucky Lips hela dagarna. Men fiket är borta och ersatt av nya tiders foodtruck. Tyvärr stängt.




Nu har min bror Lars och hans Pia också kommit med sin 30+, skattebefriad husbil, årsmodell 1990. Går som en klocka.





Nu ska vi tjata minnen ett par dagar.





Men det känns inte som en grillkväll, så vi åker in till det gamla posthuset i barndomsbyn Tormestorp och köper pizzor.





De var riktigt goda, tycker B.





Pia och Lasse instämmer.





Dimmor efter regnet över Guldkusten och höjderna vid Trähuset och Dallaröd. Min barndoms lekplatser nära Hovdala slott (som vi bara åker 
förbi denna gång, men missa inte Hovdala om ni är i närheten).




Kolla på hovdala.se.






Solnedgång över Finjasjön.





En gång till.





Himlen brinner. Makalös kväll vid Björkviken.





Torsdag. Någon tänker våga ta ett dopp.





Sjön ser verkligen inbjudande ut.





Pojken vid sjön har blivit farbror. Och farfar. Och morfar.





Finjasjön är nästan lika grön så här års som på 50-talet. Men bara nästan. Så det blir bara lite fotbad. Som tioåring brydde jag mig inte, men jag har väl blivit lite klokare, trots allt.





Efter en natts fricamping vid Björkviken vill vi ha el och möjlighet till tömning, så vi hittar en liten ställplats några kilometer från Sösdala. 
”Honungsfarmen”. Den duger gott.





”Farmen” ligger lite vid sidan av.






Regnet öser ner och det blir en grillkväll under markisernas tak. Trulls känner underbara dofter.





Våra gäster tyckte också att flapsteken var vällagad.






Fredag. Dags att packa ihop …






… och säga adjö för den här gången. Lasse och Pia tar långsamtgående  Flipper mot Lund.





Vi åker hemåt, men tar en titt på bilkyrkogården vid Kyrkömosse nära Ryd när vi ändå har vägen förbi.





Begagnad husbil?





Jag hade också en folkabagge en gång. I lite bättre skick.




Husbuss i behov av viss renovering.





Vi hittar en fin ställplats vid Skruvs vildmarkscamping i Småland (Lessebo kommun).






En fin dag för bad i Skruv.





Campingen drivs av en fiskeförening som planterat ut ädelfisk här i Laxsjön.





Trulls på kvällskissochbajspromenad. I morgon är han hemma i sin egen trädgård. Blir han glad?





Han blev alldeles galen av lycka! For runt, runt, runt så han blev helt utmattad. Kanske att vi måste åka bort för att förstå varför hemma ändå är bäst.





måndag 8 juli 2024

Nabben, Sturkö och Hasslö



Havsutsikt. Vi ser faktiskt Öland där borta vid horisonten. Närmaste land är Lövö, en halvö som sträcker sig ut från Mönsterås. Bortom Lövö ligger Oknö. Med fina Kaffestugans camping.






Nabbens rökeri och restaurang ligger bara hundra meter bort. Mycket folk där idag.





Vi besöker rökeriet och butiken i Timmernabben minst en gång varje år. Och varje år har jag undrat: varför ordnar båtklubben inte en ställplats här?




Äntligen har de gjort det. En man som välkomnar oss förklarar varför det dröjde. ”Vi har bytt ut några gubbar i styrelsen”. Killen är ung och hade idéer. Nu händer det saker i Timmernabben.





Det här däckshuset stod en gång på briggen Svea, byggd i Trieste 1866 och upphuggen i Simrishamn 1923. Hon hade Timmernabben som hemmahamn i 27 år. Att huset står här är en lång historia, som ni får åka hit för att ta del av.




Astrid var det sista fartyg som byggdes i Timmernabben. Hon sjösattes 1921 och hade Nabben som hemmahamn i 40 år. När hon höggs upp år 2008 tog lokala intressenter hand om akterspegeln. Också en lång och fascinerande historia. Det finns ett litet sjöfartsmuseum här i Timmernabben. Någon gång hoppas jag komma hit när det är öppet.





Regnbåge …





… och solnedgång över ställplatsen…





Vi åker några mil. Sturkö camping, en av Caravan Clubs rikscampingar, har sex ställplatser. Men bara vi står där, så vi får jättestor tomt.





Det var loppis utanför receptionen när vi kom. Trevligt, men vi behöver inte fler saker.





Välordnat och välskött, 
som alltid hos Caravan Club. Perfekt in i minsta detalj och inte ens ett ogräs.





Alla minns ju U137, den ryska ubåten som gick på grund strax utanför Sturkö den 27 oktober 1981, vilket uppmärksammas så här på campingen.





Idag ler vi kanske åt det nästan löjeväckande i att en rysk ubåtskapten kunde klanta sig så. Men det är inte så lätt att skratta i dagens världsläge. Vi var, enligt Försvarsmakten, på randen till ett krig. Intressant artikel via länken:



Ryssarna backade den gången. Undrar om de skulle göra det idag.





Badet. Folktomt trots nästan blå himmel.





Varför är det bara en som badar? Så kallt är det ju inte. Inte ens barnen är här. Vi fattar inget.





Enda barnet här har fyra ben. Skuggan har bara två.





Hundar får inte vara på stranden. Men Trulls kan inte läsa (och det är inga andra här, så vi bryr oss inte).





Bland blekingeskären. Långt ut. Ny värld för oss.






Söndag. Vår resa: 14 km fågelvägen, men 46 km bilvägen. Från Sturkö till Hasslö.





Vindhaga ställplats, Årets ställplats 2022. Den har bara blivit bättre sedan dess. Vi har plats nummer 1.





Välutrustat och fint. Väldigt fräscht servicehus. Vi är tredje husbilen från vänster, den som sticker ut lite bakom den stora. 





Trulls fyller år idag! Ett år!





Vi firar honom på FB. Många hurrar.






Han får leverpastej till frukost …






… och tuggben vid förmiddagsfikat.





Vi firar med rosé på hamnkrogen Sjöboden. 
Trulls får bara slicka glasfoten. För ung för vin.





Vi får in låda rökta räkor också. Inte bra för Trulls mage.





Vi har det glittrande havet bakom ryggen.





Tack för mat och dryck. Nu cyklar vi hem.





Det tar två minuter.






Vi tar en promenad för att upptäcka resten av Vindhaga.





Damm med fontän, brygga och lusthus …





… som faktiskt är en bastu. Kanske inte riktig klar ännu. Fint blir det med liten naturpool.





Måndag. Trulls träffar en ny kompis, Onzie, fyra månader, på väg till badet. De tumlar runt tills de är utmattade.





Fin badplats, men ingen badar. Inte ens barnen. Är det kallt?





Vi går genom bushen till Lilla stranden (tips från Onzies matte).





Den är ju finare. Kristallklart vatten. Här ska väl någon bada?





Det är långgrunt. Men någon badar. Gissa vem?






Hampflockel 
 …





… och kaprifol. Jag tror på sommaren. 





Hasslö. Senare i veckan är det stor festival här med artister som Carola, Ellen Kraus, Eldkvarn, Jill Johnson, Dan Hylander, Lasse Holm med flera. Vi visste inte det. Vår ställplats är helt fullbokad, men vi fick stå kvar en natt.

Det bor mycket folk på öarna utanför Karlskrona. Åtminstone på de öar som har vägförbindelse med fastlandet. Härute finns skola, förskolor och affärer. Självklart att folk vill bo här. Det är drygt två mil till Karlskrona.