Historia och nutid

Morgon i syrénernas tid.

Fågelskådning från tornet. Inget spännande idag.

Sjömarkerna intressantare än havsstranden. Botaniskt och ornitologiskt. Stenåsa kyrka där borta.

Intressantare kyrka än i Stenåsa. Vi har passerat alvaret och hamnat i Resmo. Vi hyrde stuga (tyvärr inte denna) här med barnen för 38 år sedan. Då anade vi inte att det var något speciellt med kyrkan. En av 34 medeltidskyrkor på Öland. Eller?

Nja. Resmo kyrka påbörjades ca 1060 och är därmed Sveriges äldsta kyrka i bruk.

Skördealtare av Bo Hjalmarsson, 1994.

Betydligt äldre altare.

Vi ville inte åka E22 hem, utan åkte småländska småvägar. Via Orrefors till Virserum, som ståtar med konsthall sedan 20 år. Skapad av Henrik Teleman (brorson till Stefan Teleman).

Nu är vi medlemmar i konstföreningen (kostade lika mycket som entréavgiften).

Hängade näckrosor.

Pocahontas som cheerleader?

Känner ni igen tanten som klippte till en nazist med handväskan. Visst är det väl hon (till höger).

Här är det jag som är konstverket.

Trump är tvilling, som jag. Rastlös, klok, mångsidig och pratsam stämmer på mig. Men är Trump klok och jag frodig?

Fågelfångare

Frukost i det gröna. Vi vänder stolarna mot solen och Ventlinge kyrka.

Vad blir det för väder idag? Ser ok ut.

Ottenby fågelstation. Ringmärkare Joel från Vimmerby visar oss hur fågelfångst och ringmärkning går till.

Vi har fångat, vad?

En ärtsångare på 11 gram. Vi mäter och väger, ger den en ring och friheten åter. Ärtsångaren var cool. Verkade inte alls stressad. Som om den visste vilka fågelvänner vi är.

B kollar sina favoriter. Sälarna.

Långe Jan och fiket.

Sillamackorna satt fint.

Liksom salmiakglassen vid Bertils hus, mitt emot Naturbokhandelns filial.

Den fanns en hamn, Kyrkehamn, med ett kapell här under tidig medeltid. Sankt Johannes kapell byggdes i slutet på 1200-talet. Idag finns en jordhög och en modell kvar.

När vi kom till Ottenby var vi dagens första husbil. När vi åkte stod det tolv husbilar på parkeringen därborta.

När vi kom till Stenåsa var vi första husbil på ställplatsen. Efter en kvart var vi sex. Hade de skuggat oss? Jag är på väg mot orkidé- och spovmarker.

Blomstrande sjömark och mitt i bild på stenen: rödspoven. Storspoven har vi redan över oss.

Mandelblom och Sankt Pers nycklar.

Göknycklar var det gott om.

Och Johannesnycklar. Plus några överblommade Adam och Eva. Men inga krutbrännare. Ont om dem i år?

Solnedgång över Stenåsas husbilsrad.

A capella

Morgonpromenad vid Möckelmossen. Fast söderut. Marken grå av kattfot.

Sådana här kattfötter.

Fältsipporna har gått i frö och rätat på sig.

Jag tar den korta slingan. Rösen på alvar.

Lätt att tappa riktningen i alvarets buskmarker. Men Resmo kyrka finns alltid där att zooma in. Faktiskt Sveriges äldsta kyrka i bruk, påbörjad ca 1080.

Tillbaka i Vickleby för besök på klassiska Capellagården på Carl Malmströms väg.

Skön oas till Carl Malmstens minne.

Fikapaus vid Gettlinge gravfält. Den här höjden var det första av Öland som dök upp ur havet efter senaste istiden. Idag en fin blommande torräng. Ölandssolvändan dominerar.

Gettlinge. En fikakorg, guiden till Ölands växtvärld, några flisor och en kvarn. Öland.

B bekantar sig med en sötnos vid Ventlinge ställplats där vi var ensamma för en månad sedan. Tolv bilar ikväll.

Någon har sagt att ölänningar inte kan bygga stenmurar. Sant ibland, trots att förutsättningarna är de bästa. Alla stenar är flata och perfekta, men det går åt pipan i alla fall.

Öländsk blomning

Det tog tid innan vi kom iväg med Adoxa igen. En av förklaringarna ser ut så här. Olivia skulle vårrustas, bottenmålas, sjösättas, mastas på och seglas till sommarviken med start i Storån från Söderköping till Slätbaken och havet.

Bilden från Storån fick den här kommentaren från en kompis. Men det är faktiskt inte Benita jag har med mig på båten på den här bilden.

Till sist hamnade vi ändå på öländska blomsterängar. Här vid Vickleby alvar. Adam och Eva nästan överblommade.

Sankt Pers nycklar dominerar.

Men det här får jag till Johannesnycklar.

Detta är definitivt en krutbrännare. För övrigt den enda vi hittade. Det brukar vara många här.

Ölandssolvändan börjar färga alvarmarkerna gula.

Vickleby alvar är enkelt att nå. Tvärs över vägen från en av Trafikverkets rastplatser.

Fricamping på Stora alvaret. Vi stannar vid Möckelmossens rastplats.

Bergsskrabba.

Ängsull. Ibland är alvaret mindre allvarligt. Riktigt frodigt. Detta är tio meter från bilen.

På andra sidan vägen är det kargare. Men inte livlöst. Ser ni tofsvipan som är galen på mig?

Vi träffade två danskar, en var insektsforskare, som sa att det inte finns några fåglar här. Vad ville de ha, kanadagäss? På den här bilden finns, även om ni inte ser det, tofsvipor, mindre strandpipare, enkelbeckasin, sånglärka, stenskvättor, ängspiplärka och sädesärlor. Och vi hör en gök.

Och på andra sidan vägen står vi. Danskarna har åkt.

Vi och solnedgång över alvaret.

Solnedgång på enkelbeckasin.

Solnedgång är vackert även utan vatten.