måndag 20 juni 2022

Nu är det alvar!



Lördag. Eftermiddag vid Gräsgårds hamn. Blött.





Inte trångt.





Annys Fiske erbjuder prisvärda sillamackor och lite annat gott. Bra priser. Vår bil därborta.






Påstås att det går en strövstig härifrån. En koll visar att det stämmer: en stig längs Gammalbys sjömarker mot Seby läge. Lite långt ikväll.






Gräsgårds fiskehamn. En enda fiskebåt återstår. Fiskar lite flundror och piggvar. Torsken kommer de inte åt på grund av fiskekvoterna. ”Men andra trålar upp torsken därute”, säger en gubbe som just rott ut flundrenät i viken.




Sovande svan.





Gräsgårds hamn är inte stor. Gästande båtar kommer nästan aldrig, men husbilar dyker upp alla dagar så här års. Det är vi som genererar inkomsterna här.






Vi blev fem husbilar för natten. 120 SEK plus 50 för el. Dusch och toa. Ingen tömning.





Söndag. Morgon vid Gräsgård. Helt lugnt. Inga spännande fåglar vad jag kunde se. Skedänder i alla fall.






Nästa stopp: Lilla Dalby naturreservat ute på Kastlösa alvar. Här finns en iordningställd parkeringsplats med torrdass, bord och stolar.





Utedasset luktar faktiskt honung! Sant.





Välordnat för cyklister. Luftpump vid rastplatsen nära Penåsa ödeby, dit vi är på väg.





Husgrunderna här vid rastplatsen är resterna efter en banvaktstuga. Den byggdes 1910 och flyttades härifrån på 50-talet. Blev sommarstuga nere vid Risingehamn, en halvmil västerut.
En av banvakterna här hette Carl Johansson. De berättas att han satte segel på sin dressin och kunde fara iväg de nio kilometrarna mellan Kastlösa och Skärlöv på tolv minuter. Lite huvudräkning ger hastigheten 45 km/tim. Hyfsat för en dressin under segel. Men det gick förstås inte att kryssa på hemvägen.





På väg mot ödebyn. Några hundra meter att gå. Och en bro över Lunda kanal som Penåsabäcken kallas här, där den är grävd. Härifrån och till havet i öster (Hulterstad) får den rinna fritt.







Vi letar efter resterna av Penåsa by. Här fanns två gårdar från 1779 till 1844. Idag bara små rester kvar. B har hittat en brunn.





Eller en källa?




Bron igen. Vi återvänder till …






… rastplatsen vid banvaktsstugan.







Jag cyklar iväg österut. Banvallen har blivit gång- och cykelväg. Det är nio kilometer från Kastlösa till Skärlöv. Tvärs över alvaret.






Alvarmur.






Hulterstads kyrka vid horisonten. Jag har sett andra sidan och vänder tillbaka.






Banvall med tusenskönor.






Stor blåklocka.





Den gamla banvallen är lummig mitt ute på karga alvaret. Längst borta skymtar vår bil. Jag är snart tillbaka. Utan att ha hittat den stora sandliljan.






Vi har parkerat på järnvägen. Men det sista tåget gick 1961.






Kornvallmo i närbild.





Stätta. Rishögarna får ligga kvar efter röjning. 






Fältsipporna har blommat ut. Plockade några frön. Hoppas de gror.





Äntligen! Där står de ju! Anthericum liliago.






Stor sandlilja. I min flora står det ”Sällsynt på torr, solvarm, sandig eller stenig mark” (Den nordiska floran av Mossberg/Stenberg).
Den finns här på Öland på några lokaler, på Gotland och på Österlen. I vårt län (E) finns den ytterst sparsamt på någon lokal i södra länsdelen.







Gräslök och liten getväppling (nästan röd).






Soffa på alvar. Genomtänkt konstruktion.






Hemma igen. Trodde ett tag att vi var vilse.






Vi grillar lamb racks mitt på Mörbylångaleden.





Kväll vid alvaret. Vi och ett danskt par från Roskilde, som också stod bredvid oss i Gräsgårds hamn. Ej planerat återseende. 
”Honungsdasset” till höger.





Tisdag morgon. Katt på vakt.






Vägen tillbaka mot Kastlösa (kyrkan skymtar). Tre kilometer, smal och spikrak. Men asfalterad.





Vallmofält nära Skogsby (och Ölands folkhögskola).





En bild till på samma fält. Vi är på väg hem.





Kastlösa alvar och Lilla Dalby naturreservat med Penåsa ödeby (ej nämnt på kartan, men där den streckade stigen från Bjärby slutar) och Rosamossen (där vi hittade sandliljorna).


lördag 18 juni 2022

Söderut i världsarvet






Grå morgon på alvaret. Jag söker fornlämningar via appen Fornfynd och hittar denna mystiska ring av stenar bara drygt 100 meter från våra bilar.






Det är någon form av inhägnad, men jag kan inte finna mer kunskap än så. ”Okänd” står det i Riksantikvariets notering. I stället ska jag återge några rader av Sten Selander, ur Det levande landskapet i Sverige (1957):

”Ingenting kan synas enformigare än alvaret, och ingenting är mer föränderligt. Rymden lever ständigt, molnen tornas upp och försvinner, och varje skiftning i väderlek och belysning, varje vandrande molnskugga ger alvaret en annan uppsyn. Oföränderlig är bara känslan av vidd och omätlig frihet, som inte möter en lika stark någonstans nedanför fjällheden.”




Vi lämnar den omätliga friheten och blir fotograferade av Elisabeth. Vi skiljs från våra vänner för den här gången.





Vi vevar ut markisen och slappar i solen inom synhåll från grusstranden vid Sandviks camping vid Kalmarsund och på södra Öland.





Blåeld och strandkål dominerar i växtbältet ovanför stranden.






Söderut anar vi Degerhamns kalkbruk i soldiset.






Strandkål klassas som ”ganska sällsynt” i min flora. Här förekommer den rikligt.







Strandkål är en delikatess i klass med sparris, skriver Sara Bäckmo på sin hemsida. Nja, säger vi.







Här och var gungar hängmattor i vinden här i dungen vid Sandviks camping. Det är lummigt och vackert.






Öländsk vägkant. Vi cyklar till ett gammalt fiskeläge.







Kornvallmo i råg.






Men i kornåkern växer inga kornvallmor. Varför? Besprutat?






Framme vid Gåsstens gamla fiskeläge konstaterar vi att fiskeläget är bortspolat.





Det finns en bastu, som sköts av en lokal bastuförening. Men vem som helst kan tydligen använda den om man bidrar med en hundralapp till skötseln.





Vid bastun växer vejde, som förr användes för att färga garn i vackra blågröna nyanser.







Tillbaka på campingen spanar vi efter säl, men ser bara skarv och mås.






Ok, vi är på Öland, tänkte jag och köpte en box Böda rosé. Drickbart, men nästa gång lägger jag till några tior och köper Mulderbosch i stället.





Sandviks lilla camping ligger strax norr om Degerhamn. En lugn plats. Trivsamt. Holländare och tyskar i klar majoritet bland gästerna. 
Gåssten ligger ett par kilometer norrut.