Jungfrukusten

Kisspaus vid Böle rastplats söder om Härnösand. Vi gillar verkligen dessa klotpilar eller vad de heter. Vad jag förstår är det en variant av den vanliga knäckepilen som får så här runda och mjuka former,

Dagens etapp blev inte mer än knappa tolv mil lång. Här står vi vid plats 1 i Stocka gästhamn, en mycket välordnad ställplats.

Vi har bara några meter till det mycket välstädade servicehuset. Här var det Lyktkväll igår och det var fullt på alla platser. När vi kommer håller många att packa ihop (vi har bokat på nätet).

Unikt möte. Under våra fyra år med bilen har vi aldrig stött på en bil av samma modell, LMC T731G. Men här fanns ett par från Ljusdal med samma bil, bara ett år yngre (2017) än vår. De var lika nöjda med sin 731:a som vi är.

Inte alla packade ihop. Några tillkom. Vi var nio bilar kvar över natten. Jag är morgontidig och ser solen komma upp bakom ett båthus.

Det låg några båtar kvar i hamnen också. Men säsongen ebbar ut, krogen stängde igår.

Stocka är en mycket bra ställplats. Välordnat, genomtänkt och i toppskick. Det är en plats med lång historia. Bebott redan i förhistorisk tid och med en blomstringstid under sågverkens tid på 1800-talet. Numera en lugn oas vid kusten i Nordanstigs kommun. Här finns livsmedelsaffär, mack, fiskbutik, museum ute på Ingaskär, sjömanshem och byggklara tomter om ni så vill. Detta har vi läst i en alldeles utmärkt broschyr om Stocka. Bra jobbat!

Vi unnar oss ännu en kort dagsetapp längs Jungfrukusten. Till Borka brygga är det bara 54 kilometer. Här finns också en populär restaurang. Som stängde för säsongen igår. 

Men i hamnen ligger många båtar kvar i sjön.

Borka är förstås också en plats med lång historia. Här har också skeppats ut mängder av timmer under många år. Men den tiden tog slut och allt var slitet och nedgånget när Hudiksvalls kommun 1991 sålde allt till Enångers båtklubb, som gjort ett enastående arbete att få liv i den gamla hamnen igen. Ta gärna del av historien på deras hemsida (sök på Borka brygga).

På rad i Borka.

Det blev sju-åtta bilar för natten. Här finns den service som vi husbilister kan önska oss. Inget att klaga på. Inte toppskick, men det fungerar.

Vi tar en sväng in till Söderhamn för att handla innan vi fortsätter till en ställplats i Norrsundet några mil norr om Gävle. Trulls blir helt tokig av fiskargubben i plåt framför bilen när vi parkerar. Precis samma reaktion som när han såg en plåtälg i Näsåker för ett par dagar sedan.

Vi har stannat hos Bergmans Fisk vid Saltharsfärden. Kusin till den Bergman som driver samma sorts etablissemang i Vilhelmina. Bergmans har fiskat här i åtminstone tre generationer.

Synd att restaurangen bara har öppet fredag till söndag så här utanför högsäsong. Men det blir ju billigare att handla i butiken och äta hemma i bilen. 

Än så länge är det om plats. Här finns plats för åtta husbilar, men vi är bara två hittills (vi blev sex).

Det slutar regna och solen tittar fram medan jag får en pratstund med den rostiga fiskaren. Han berättar om bygden som levde gott på timmer och pappersmassa tills massafabriken stängde 2008 och sågverket 2012.

Idag finns här Coop (från gamla kooperationen som var stark i orter som denna), en pizzeria, thai take away, en lunchrestaurang, en frisör och en förskola. Men det finns också ett Arbetarmuseum och en teaterförening. Och en kreativitet som gör mig andfådd. Var får de styrkan ifrån? Men så är det på nästan alla platser vi kommer till. Det finns ett engagemang och ett kulturliv som är fantastisk. Folk lever och skapar med stor kraft.

Godsaker från Bergmans. Tillkommer Brittas inlagda sill och kokt potatis (nej, inte pilsnerkorv).

Fiskaren ger sig ut igen för att fylla på lagren. Sådant ger sig livet idag. Vi turistar i stora husbilar och äter fint på lyxkrogar där för bara någon generation sedan folk slet för brödfödan. Men de som skapat detta turistmål har väl också slitit. Vi också, kanske. 

God natt, sov gott.

Mot kusten

Vi lämnar Vildmarksvägen för nya utsikter.

Fredag, folktom camping, ett glas vin och Finnkampen. Det är helt ok.

Det är campingen i Näsåker. Sista helgen för säsongen. Vi, ett par i en husvagn och på kvällen kom ett gäng män från Polen och hyrde tre stugor. De ska ut och fiska. 

Det är knäpptyst i kvällningen, utom ett ständigt brus från forsen, som vi ska se på imorgon.

Trulls blir skogstokig på en älg i plåt vid festplatsen där en av Sveriges största musikfestivaler äger rum varje sommar.

Urkult. Då ljuder folk- och världsmusik mellan tallarna och det galet mycket folk här som försöker överrösta Nämforsens brus.

De måste ta i ordentligt om de ska överrösta Nämforsen, som mest är berömd för de ca 2600 hällristningar som hittats här.

Hällristningarna är lättillgängliga från trappor och spänger ut i forsen.

Vi tittar på hällristningar som är ungefär 6000 år gamla. Det bodde alltså folk här vid forsen och längs Ångermanälven redan 4000 år före vår tideräknings början.

Jag undrar hur älven såg ut på den tiden, långt före kraftverket.

Älven forsar fram med väldig kraft.

Vanligast är ristningar av älgar. Älgen måste ha haft väldigt stor betydelse för den tidens jägarfolk.

Ni kan läsa själva om hur de hade det.

Vi går hem och åker vidare mot kusten.

I Härnösand hittar vi en ställplats i gästhamnen på gångavstånd från de centrala delarna av staden kring domkyrkan där borta.

Vi tar en titt på residensstaden som kan stoltsera med många fina gamla hus, som här Konstmuseet (som varit residens, bibliotek och polisstation, konstmuseum sedan 2010) och Residenset, f d rådhus,  som stod klart 1790. Det finns många andra fina byggnader i kulturstaden Härnösand, som är värd ett återbesök. 

Stora kanjonen

Vi är på väg till den stora kanjonen. Det var drygt två mil grusväg hit och nu får vi en spångad led ett hundratal meter fram till …

… platsen där Hällingsån kastar sig över kanten …

… och störtar 42 meter ner i ravinen. Hällingsåfallet är ett av Sveriges högsta vattenfall och kanjonen med dina 800 meter den längsta och djupaste vi har.

Hällingsåfallet är ett av Vildmarksvägens finaste utflyktsmål och definitivt värt grusvägen hit (den är ganska bred).

Fallet från norra sidan. 

Klart vi har fikaryggsäcken med oss hit. Platsen är, förutom den långa grusvägen, väldigt tillgänglig med kort promenad från en stor parkeringsplats med soptunnor och torrdass. Inga andra påhitt som glasskiosk eller souvenirshop. Men folk kommer och går hela tiden. Det finns fina vandringsleder för de med friska knän.

Här är det lugnare. Vi stannar vid Gubbhögens naturcamping, som har en liten badbrygga. Nu närmar vid oss sluter på vår runda. Härifrån är de knappt fem mil in till Strömsund.

Det är bara vi här och Trulls tycker det är helt underbart att kunna springa lös.

En badbrygga ska användas, även om det är under 15 grader i vattnet.

Här är väldigt lugnt och fint. Vi har till och med tvättat våra cyklar,som blivit alldeles gråa av grusvägarna.

Nu sitter gubben och myser vid Gubbhögens naturcamping. Ett bra avslut på turen på Vildmarksvägen. Det blev ca 50 mil med fem övernattningar: Vilhelmina, Klimpfjäll, Stora Blåsjön, Gäddede och Gubbhögen. 

Här ligger Gubbhögen, nära Alanäs. Nu fortsätter vår resan ner mot kusten och söderut. Vi hörs.

Vändpunkten

Det är ett speciellt ljus över Stora Blåsjön. Det här känns som vändpunkten. Härifrån går resan hemåt.

Dagens första stopp var en annan samisk kyrkby (minns att vi var vid Fatmomakke i går): Ankarede, som ligger vid Stora Blåsjön. De flesta ortsnamn här finns ju i en svensk och en samisk version. Ibland krävs det mycket fantasi för att förstå hur de hänger ihop. Men samiska är inte ett språk, utan nio olika och de är inte en svensk dialekt, utan släkt med de finsk-ugriska språken (finska, estniska, meänkieli, ungerska m fl).

Kyrkan i Ankarede har varit en viktig samlingsplats för samerna. Den nuvarande kyrkan byggdes 1896 där två älvar har sitt gemensamma utflöde i Stora Blåsjön.

Nära kyrkan finns en kyrkstad med samernas kåtor och andra nybyggares bodar. 

Nybygge i Ankarede.

Bron över älven är snart hundra år gammal och ska bytas ut, läser jag någonstans. Ej för biltrafik.

Det är två älvar, Ankaredeälven och Lejarälven, som gemensamt flyter ut i Stora Blåsjön här.

Spegeldam medströms betyder att man gjort en fördämning för att inte älvfårorna ska torrläggas när vattnet sjunker. Stora Blåsjön är en reglerad sjö med kraftverk vid utloppet i Blåsjöälven. Vattennivån kan variera tretton meter. Kraftverket byggdes på 1950-talet och är enligt många häruppe en miljökatastrof som borde tas bort.

Jag lånar nyckeln till kyrkan av caféet och tittar in. Ett enkelt kyrkorum, men vackert.

Ankarede Café stänger för säsongen om några dagar.

Trulls vill också ha våffla med hjortronsylt.

Det är vackert här på verandan. Björkarna, snickerierna och pelargonerna för tankarna till Sundborn.

Gäddede camping ligger fint vid sjön Kvarnbergsvattnet, en del av Ströms vattudal som sträcker sig ned mot Strömsund och sedan fortsätter som Ångermanälven.

Molnen speglar sig i den stilla sjön, men utan dem kanske vi skulle fått ett fint norrsken i natt.

Men det är vackert ändå. Junsterklumpen heter berget därborta. Bara en sådan sak. God natt från Gäddede.