Regn och sol

Vi lämnar Stenåsa under regntunga skyar. Köper kroppkakor vid Torslunda, tar fikapaus vid kvarnraden i Lerkaka.

Där vi inte känner för att glassa.

Snart är vi vid målet, ställplatsen och fiskkrogen/affären i Kårehamn. En av få krogar öppna så här års.

Kusten här minst lika stenig som vid Stenåsa.

Hela Ölands ostkust är väldigt långgrund. Vi dyker inte från bryggan.

Bara de vitkindade gässen badar vid stranden.

Det fiskas nog inte så mycket här längre, men stämning kan de skapa ändå.

Under juli kan vi ha 700 matgäster om dagen, sa krögaren.

Denna eftermiddag (de stänger kl 18, utom fredag-lördag) är det bara vi. Lunchgästerna har ju gått.

Kunde inte motstå en öl som heter Kornknarren och dessutom är bryggt bara någon mil härifrån.

Bra med fönsterbord, då kan vi hälsa på oss själva i brist på andra gäster. Menyn bestod mest av norskodlad lax. I ett öländskt fiskeläge! Men det var gott. Och, minsann, tittade inte solen fram till sist.

Vindpinad kust

Det är lågt i tak när solen går upp.

Det är kyligt och blåsigt. Diskuterar vart vi ska ställa fortsatta färden.

Vi har det lika bra här som någon annanstans. Tar en långpromenad mot fågelskyddsområdet Stora Ören. Stenåsabadets strand är full med tång och annan växtlighet som måste bort innan badgästerna kommer.

Kusten är bitvis platt som ett dansgolv.

Nu kommer de ...

... vitkindade gässen i hundratal. Tänk att de var sällsynta för 30 år sedan.

Hit men inte längre. Bortom sjöboden gäller fågelskydd från 1 april till 15 juli. Tillträde förbjudet ...

... så vi tar fikapaus, i lä. Motvind och ny rakhyvel. Då ser man ut som man förtjänar. 

Vi hade tänkt oss ut dit. Men det är inte så gott om fågel som vi hoppats. Mest gravänder och vitkindade gäss.

Vi går över sjömarkerna hem (skogsdungarna vid horisonten). Hittar ett vattenhål för betesdjuren. Men inga djur än.

Fält och gärden. Rödbenor och tofsvipor. Några storspovar. Ingen rödspov. Vi trivs i öppna landskap.

Hemma igen finns det fåglar. B:s kompis, bofinken Boffe, låter sig matas

Blir riktigt närgången och får konkurrens om smulorna av ...

... pilfinken Pille.

Oskarp bild på bofinkskompisen genom vindrutan, eftersom jag aldrig fick träff på favoriten. Gärdsmygen som smyger i gärdsgården framför oss. Utan att lämna förarsätet på bilen (bekväm observationsplats) registrerar jag 35 olika arter. Mannen från Rimforsa jag mötte i fågeltornet klagade över att det inte fanns några fåglar. Nej, det är dåligt sa jag och berättade om de 35 jag kryssade utan att gå utomhus. Då gick han hem. 

De 35 var talgoxe, blåmes, sånglärka, gräsand, lövsångare, skata, storskarv, svartvit flugsnappare, havstrut, gråsparv, pilfink, bofink, björktrast, koltrast, kaja, kråka, ringduva, skrattmås, fiskmås, gråtrut, strandskata, gärdsmyg, sädesärla, tornfalk, gravand, vinkindad gås, grågås, stare, rödbena, större strandpipare, storspov, ladusvala, rödstjärt, fisktärna/silvertärna och knölsvan. Några fick jag gå 50 meter för att se: steglits, talltita, snatterand, skärfläcka, silltrut, och stenskvätta. Så visst var det magert. Saknade många självklara arter. Kylan, blåsten? Inte tuben med på långpromenaden.

Tillbaka i Stenåsa

Innan vi lämnar Ventlinge (efter dagens regn, som varade i en kvart) besökte vi granngården, Norrgårdens gårdsbutik.

Här är full ruljans under säsong och skördefest, men nu får man servera sig själv. Tag vad du vill ha och betala med Swish. Tänk att det fungerar med förtroende och ärlighet. Lök, chutney, kryddor och lite till slank ner i påsen.

Tvärs över vägen har gården sin egen konsthall ...

... egentligen bara en låda, just nu belamrad under off season.

Detta är kanske konstnären själv? Theo Janson?

Kanske är det också han som karvat myrorna som kryper längs en stor trädgren. Här finns också en majslabyrint och en stor löktavla under skördefesten. Vi får återkomma i september.

Gräsgårds hamn. Finns ställplatsen kvar? Jodå, men ställplatserna i Grönhögens och Degerhamns gästhamnar har tvingats stänga med åberopande av strandskyddslagen (strandskydd i hamn?).

Några sommargäster ser till att underlaget för bensinmackar och livsmedelsbutiker under sommarhalvåret försvinner. Gräsgård och Bläsinge lyckas än så länge trotsa byråkratin. I Grönhögen kan vi parkera utan service.  Hur länge finns Ica i Södra Möckleby kvar? "En tant håller med länsstyrelsens hjälp på att lägga ner all affärsverksamhet i Degerhamn", sa en fiskargubbe i Gräsgård.

Vidare till fågelskådarnas Mecka, Stenhusa bod i Stenåsa. Här häckar en plåtstork på taket till bokhandeln och restaurangen (som är säsongsstängd fortfarande). Naturbokhandeln är Sveriges ledande när det gäller ornitologi och en av de främsta när det gäller kikare. Vi lyckades låta bli att slösa med pengar den här gången.

Inte ens en holk köpte vi.

Kejsarkronorna är på gång vid Stenhusa gård.

Så här åkte vi, fram till Naturbokhandeln och sedan tillbaka och ner till Stenåsa camping, vårt favorittillhåll sedan 1980.

Det var två år sedan sist vi övernattade här. Firas med en liten (märk!) flaska prosecco.

Porten mot havet. 

Femtio meter till fågeltornet. Skärfläckor och storspovar, men ingen rödspov än.

Vildsvinspaj på nya zeeländskt vis. Sedan letade vi efter ugglor, men hittade inga.

Poeten i Ventlinge

Öland för första gången i år.  Ventinge är en väldigt liten plats på Jorden. En kyrka, några gårdar (en gårdsbutik) och en ställplats som hunnit bli omtalad. Vi testade den.

Väl mottagna av Louise och Ola, värdparet. Tacka för det, vi var enda gästerna, bortsett från ett par uthyrningsstugor som det lyste i. De ser fram mot en säsong som drar igång kring Kristi Himmelsfärd och kulminerar under höstens skördefest, då det är fullsmockat överallt (de gula pinnarna visar hur bilarna kan stå då).

Anna Rydstedt har satt Ventlinge på den litterära kartan. Poet, född här 1928, återkom alltid och hedras med en promenadslinga med dikter och små konstverk. Den här ska väl föreställa henne själv med sina stora glasögon (som behöver lagas) och med orden som också står på hennes gravsten vid kyrkan:

"Jag också är född och 

vuxen till det enda:

att vara Anna i världen."

Dikten från 1960.

Gråsparvar är som stenar, eller med Annas ord:

Att åkern är svart kan vi vittna om.

Ser ni gråsparvarna?

 Några ord om en kvinna att minnas.

Ventlinge, ett stenkast från Kalmarsund och en mil från Ottenby.