torsdag 30 juni 2022

Sveriges skönaste camping?




Jag överdriver inte. Det är förstås min egen, mycket subjektiva bedömning, men jag tycker att detta är en av Sveriges bästa campingar.
Den har nästan inget, men ändå allt. Kyrksjön, lanthandeln, badet, hembygdsparken och framför allt lugnet. Här finns tre långliggare i husvagn, trevligt folk. Och vi som är på besök. Och ett tält med två mammor och fyra pojkar. Vi har några meter till vattnet …




… och solen skiner.





Vi tar en promenad, eftersom vi såg något vi aldrig sett när vi farit förbi här. Några hundra meter från campingen, bredvid skolan (nu bara förskola) i byn, i en gammal nedlagd (1996) lanthandel finns numera Odensvi Kuriosa.





De har nyss öppnat för dagen och vi tittar in. Det är några här.






Vi pratar med Anna, som öppnade butiken här vid midsommar förra året. Hon bor med man och barn i huset. Carro är hennes medhjälpare i butiken i sommar. Tack ska ni ha, ni gör Odensvi till en ännu mysigare plats.





Odensvi Kuriosa är en loppis i plusvariant. De har också lite byggnadsvårdssaker, typ linoljefärger, och lite godsaker, typ olivoljor, marmelader och sådant som brukar finnas i gårdsbutiker.









Vi njuter av en gammal bekanting, Sänkdalens glass, i butikens skuggiga trädgård.





Vi tar en omväg tillbaka mot campingen, förbi kyrkan. Här har funnits kyrka sedan 1100-talet, men den här versionen invigdes 1778.






Vi fortsätter längs Odens sagostig, som byns förskolebarn gjorde på strandängen för några år sedan. Inte mycket kvar nu, dessvärre.






Vi såg inga djur på strandängen, men de fanns. Nu kommer de och hälsar på. De står och glor på oss några timmar innan de återvänder in i grönskan.






B försäkrar dem att vi inte ska grilla nötkött ikväll. De verkar vara nöjda med det.






Badplatsen är väldigt fin. Faktiskt ganska många som hittat hit idag. Vad annars att göra när temperaturen kryper uppåt 30 (stannade vid 26).





Sädesärlorna har fått ungar och tränar flugjakt från badflotten …






… tills en annan barnfamilj skrämmer bort dem.





Dags att skapa skugga.





Det skymmer över Kyrksjön. Gässen vågar sig ut på öppet vatten. Mindre risk att havsörnen som brukar jaga här över skarvkolonin på Drottningholmen (den heter så, denna nedskitna holme!) ska dyka upp.





Färgstark solnedgång …





… som kastar strimmor av eld rakt igenom skarvskogen. God natt.





God morgon. Gässen är kvar. Har ni inte sovit? Var sommarnatten för ljus?





Jag tar en morgonpromenad till duschen. Tomt vid badet. Klockan är ju bara sju.







Hem till bilen igen, via hembygdsparken.





Idag cyklar vi till Hängesten, en dryg halvmil.






Hängesten är en geologisk formation, skapad av inlandsisen, som lämnade två stora block här. Det ena lutande mot det andra …





… som hänger vådligt över en brant. Men så har det sett ut i ungefär 14000 år. Så det rasar nog inte idag.






Kanske bor det troll här?





Karrums by mellan Odensvi och Blackstad. Inte ett liv i sikte, utom några kor. Vi cyklade 17,5 kilometer på allmän landsväg idag utan att möta en endaste bil.







”Mattorpet” Solliden är knappast ett torp. Här satsas det stort på gårdsbutik och restaurang.






Vi delar på en ”wrap”. Fin utsikt. Inte trångt. Bara vi här och sex personal.





På kvällen får vi grannar. Vi delar skrönor med Lennart och Irene från Borensberg. Riktigt trevligt. Tack ska ni ha. Vi ses kanske igen, vi tycks ju åka till samma ställen…




Odensvi, ett paradis i nordvästra Västerviks kommun, 16 km från Gamleby.






Här finns allt vi behöver. Det finns ett Odensvi i Västmanland också, norr om Köping. Där föddes Richard Dybeck, som skrev vår nationalsång. Inte här, som jag trodde en gång.















måndag 20 juni 2022

Nu är det alvar!



Lördag. Eftermiddag vid Gräsgårds hamn. Blött.





Inte trångt.





Annys Fiske erbjuder prisvärda sillamackor och lite annat gott. Bra priser. Vår bil därborta.






Påstås att det går en strövstig härifrån. En koll visar att det stämmer: en stig längs Gammalbys sjömarker mot Seby läge. Lite långt ikväll.






Gräsgårds fiskehamn. En enda fiskebåt återstår. Fiskar lite flundror och piggvar. Torsken kommer de inte åt på grund av fiskekvoterna. ”Men andra trålar upp torsken därute”, säger en gubbe som just rott ut flundrenät i viken.




Sovande svan.





Gräsgårds hamn är inte stor. Gästande båtar kommer nästan aldrig, men husbilar dyker upp alla dagar så här års. Det är vi som genererar inkomsterna här.






Vi blev fem husbilar för natten. 120 SEK plus 50 för el. Dusch och toa. Ingen tömning.





Söndag. Morgon vid Gräsgård. Helt lugnt. Inga spännande fåglar vad jag kunde se. Skedänder i alla fall.






Nästa stopp: Lilla Dalby naturreservat ute på Kastlösa alvar. Här finns en iordningställd parkeringsplats med torrdass, bord och stolar.





Utedasset luktar faktiskt honung! Sant.





Välordnat för cyklister. Luftpump vid rastplatsen nära Penåsa ödeby, dit vi är på väg.





Husgrunderna här vid rastplatsen är resterna efter en banvaktstuga. Den byggdes 1910 och flyttades härifrån på 50-talet. Blev sommarstuga nere vid Risingehamn, en halvmil västerut.
En av banvakterna här hette Carl Johansson. De berättas att han satte segel på sin dressin och kunde fara iväg de nio kilometrarna mellan Kastlösa och Skärlöv på tolv minuter. Lite huvudräkning ger hastigheten 45 km/tim. Hyfsat för en dressin under segel. Men det gick förstås inte att kryssa på hemvägen.





På väg mot ödebyn. Några hundra meter att gå. Och en bro över Lunda kanal som Penåsabäcken kallas här, där den är grävd. Härifrån och till havet i öster (Hulterstad) får den rinna fritt.







Vi letar efter resterna av Penåsa by. Här fanns två gårdar från 1779 till 1844. Idag bara små rester kvar. B har hittat en brunn.





Eller en källa?




Bron igen. Vi återvänder till …






… rastplatsen vid banvaktsstugan.







Jag cyklar iväg österut. Banvallen har blivit gång- och cykelväg. Det är nio kilometer från Kastlösa till Skärlöv. Tvärs över alvaret.






Alvarmur.






Hulterstads kyrka vid horisonten. Jag har sett andra sidan och vänder tillbaka.






Banvall med tusenskönor.






Stor blåklocka.





Den gamla banvallen är lummig mitt ute på karga alvaret. Längst borta skymtar vår bil. Jag är snart tillbaka. Utan att ha hittat den stora sandliljan.






Vi har parkerat på järnvägen. Men det sista tåget gick 1961.






Kornvallmo i närbild.





Stätta. Rishögarna får ligga kvar efter röjning. 






Fältsipporna har blommat ut. Plockade några frön. Hoppas de gror.





Äntligen! Där står de ju! Anthericum liliago.






Stor sandlilja. I min flora står det ”Sällsynt på torr, solvarm, sandig eller stenig mark” (Den nordiska floran av Mossberg/Stenberg).
Den finns här på Öland på några lokaler, på Gotland och på Österlen. I vårt län (E) finns den ytterst sparsamt på någon lokal i södra länsdelen.







Gräslök och liten getväppling (nästan röd).






Soffa på alvar. Genomtänkt konstruktion.






Hemma igen. Trodde ett tag att vi var vilse.






Vi grillar lamb racks mitt på Mörbylångaleden.





Kväll vid alvaret. Vi och ett danskt par från Roskilde, som också stod bredvid oss i Gräsgårds hamn. Ej planerat återseende. 
”Honungsdasset” till höger.





Tisdag morgon. Katt på vakt.






Vägen tillbaka mot Kastlösa (kyrkan skymtar). Tre kilometer, smal och spikrak. Men asfalterad.





Vallmofält nära Skogsby (och Ölands folkhögskola).





En bild till på samma fält. Vi är på väg hem.





Kastlösa alvar och Lilla Dalby naturreservat med Penåsa ödeby (ej nämnt på kartan, men där den streckade stigen från Bjärby slutar) och Rosamossen (där vi hittade sandliljorna).