torsdag 27 april 2017

Gäss, dass och Pride.


Badplatsen vid Wikegårds. 


Fredrik Fredriksson, som driver campingen tillsammans med mamma Eivor, anlägger våtmarksområden. Skapar fågelmiljöer samtidigt som vattnet från omgivande åkrar filtreras. Här har ett vattenflöde dämts upp. Så skapas ett lite vattenrike en bit från stranden. Fredrik planerar att bygga spångar och sätta ut gömslen i sina anlagda våtmarker. 


Gässen sträcker oavbrutet fram och tillbaka över semesterbyn. I tusental.


Högenäsviken är full med fågel. Mest gäss, men här i röran finns bland annat ett dussintal skärfläckor och  många gravänder.


Vi har ständigt de vitkindade över oss.


En havsörn kom förbi och fick tusentals gäss att gå till väders.


Från ena delen av viken till den andra. Hela dagarna pågår trafiken.


Hela dagarna ...


Frönäs mosse ligger några hundra meter från semesterbyn. Här hittade vi en ny bekantskap: gråhakedopping har vi inte sett på Öland förut. Gråhakarna har ökat på senare år.


I samma vatten jagar knölsvanarna en kanadagås som kommit för nära.


Jakten går runt en liten ö, varv efter varv. Gråhaken ser förundrad på.


Sveriges mest omskrivna dass? Wikegårds Semesterby och Ställplatscamping, långt namn på en camping, är lite speciell. Drivs av familjen Fredriksson, mamma Eivor är vd och sonen Fredrik håller i det mesta. Dasset på bilden anmäldes till länsstyrelsen av grannar som inte gillar Fredrikssons entreprenörskap. Och enligt strandskyddslagen är det ett svartbygge. Ta bort eller böta 100 000 kr blev domen. Det kommer massor av människor till den långgrunda badstranden, inte bara campinggästerna. Ska de pissa och bajsa bland enbuskarna eller i havet, resonerar Fredrik, som är miljövän. Vi ses i tingsrätten sa Fredrik till byråkraterna. När det blev dags för förhandling tog han dasset med sig till tinget i Kalmar. Vi ska inte referera förhandlingarna, men vi konstaterar att dasset står kvar.


Fredrik jobbar med sitt miljöhus. Hundra procent sopsortering är målet.


Vi får en liten pratstund med Fredrik. 


Vi kommer att återvända till denna fina semesteranläggning, som bland annat profilerar sig som hbtq-vänlig. De har fått den regnbågsfärgade flaggstången nedsågad en gång. Men de reste den igen och anordnar varje sommar egna prideevenemang och deltar i Kalmarsund Pride. Wikegårds vågar sticka ut. Vårt nya favoritställe på Öland.

onsdag 26 april 2017

Sten och spov


Vi lade till i Bläsinge hamn igår. Bil eller båt?


Öländsk landsväg. Lerkaka heter platsen med landskapets mest kända kvarnrad.


Riktar vi kameran åt väster finner vi modernare "väderkvarnar".


Djupvik har ingen riktig hamn. Här drar man upp båtarna på land.


Stenkust.


Djupviks simskola lär vara öns bästa. Den har i alla fall ett fint hus.


Jordhamn ligger också vid stenkusten. Här den sista av skurkvarnarna. Det fanns ett 50-tal vid förra seklets början. Här skurades kalkstenen. Vårt bord är oskurat.


Bodar och en sump.


Bodar med täppor.


Ännu fler båtvinschar.


Pittoreskt vid Jordhamn.


Och på andra sidan vägen ett hav av fältsippor.


Ny natthamn. Wikegårds semesterby. Återigen, vi är de enda gästerna. Vi fick fick ringa efter en kod till grinden.


Men det var lä för vinden och riktigt svalt och skönt.


Jag tog en joggingtur (4,5 km ToR) till Högenäs orde. Naturreservat med båk. Fint strövområde.


Vitkindade gäss finns numera i tusental på Öland. För 30 år sedan var de sällsynta.


Husbilist glömde visst något. B lämnar tillbaka hunden vi hittade på stranden.


Här hittade vi den övergivna, ledsna hunden. Det borde ju stå "pick up your dog".


Någon har gått till sjöss.


Vi fick aldrig se storspov eller rödspov vid Stenåsa i går. Bättre upp här: fyra myrspovar! Här två av dem. Herr och fru.




De vitkindade kör ett varv till över Wikegårds strandhus.  Det vimlar av fåglar här kring Högenäsvik. Alltid något i luften. Artlistan kan bli lång.


Ett nytt favoritställe på Öland. Lite vid sidan av, "off the beaten track" skulle man kunna säga trots att det är en liten semesterby. Mest pensionärer här, sa Eivor Fredriksson när hon kom cyklande för att låsa upp duschen. Tomt nu, full rulle i sommar.

tisdag 25 april 2017

Blåsiga Bläsinge


Hej Öland! Här kommer vi på årets första besök.


När navigatorn bara visar blått runtomkring vet vi att vi är på havet.


Första stoppet blir Gårdby Lanthandel, som inte ger skäl för namnet. Här kan gårdbyborna inte köpa mjölk eller gödsel. Detta är en turistfälla med shabby chic och marmelader i mängd. Fint, men onödigt.
Värdshus förbi för oss ...

.

... men inne på gården låg ett par mysiga kläd- och inredningsbutiker som hade öppet. Vi bestämmer oss för att återkomma i stället för att handla. Caféet lockade med onödiga kalorier, men vår motståndskraft klarade frestelserna.


Vi åkte till favoriten Stenåsa, men vände. Ödsligt, vindpinat och under ombyggnad. Vi återkommer snart. Istället blev det blåsiga Bläsinge två mil norrut. Vi parkerar mellan hamnens enda två "träd" för lite lä. Lite.


Ingen hets. Bara vi och Swish. El och toa för 120 kr. Det ska inte vara någon ställplats här, enligt länsstyrelsen i Kalmar som tolkar strandskyddslagen så fort någon klagar. På ett år har de populära ställplatserna i Degerhamn och Grönhögen tvingats stänga. Men fiskargubbarna i Bläsinge vill ha gäster och har kommit på en fiffig lösning. Alla som betalar för övernattning blir stödmedlemmar i fiskeföreningen och medlemmar har rätt att övernatta. Möjligen en tempoär lösnng. Kommer byråkratin att ge sig? Fiskargubbarna har kunnat satsa på avsaltning av havsvatten för att klara den kroniska vattenbristen. Och mycker mer. Men inte utan husbilarna, säger de. Sommargästerna och länsstyrelsen har nog inte gett upp. Är vi de sista bidragsgivarna till näringslivet i Bläsinge?


Om vinden mojnar kan det här bli en fin reträtt i kväll.


Fiskehamnar är oftast en alldeles speciell blandning av pittoreska inslag och högar av plast.


Som sagt. Men det landas tydligen en hel del fisk här fortfarande. 


Hyfsad fågellokal också, även om vi saknar storspovarna och rödspovarna vid Stenåsa. Men några minuters spanande här gav i alla fall massor av gravänder och krickor, skratt- och fiskmås, enstaka grå- och havstrut, rödbenor, tofsvipor och en ensam skedand. Säkert har jag glömt något. Men inga örnar eller skärfläckor i alla fall. För att komma närmare fåglarna går jag över den lilla bron ...


... och trampar nästan i svanboet. Reträtt.


Vi är medlemmar i Caravan Club. Men paravan? Tydligen något för minsvepare. Googla eller zooma.


En trämås (Larus lignum?) spanar mot en ensam husbil på udden.


Radannons i fiskehamn. Ring Bert och fråga varför sillgarn är dyrare än torskgarn.


Myshörn vid nordost. Inte vid sydväst.


Vår uteplats. Enkel och perfekt.