Möte på Öland

Torsdag. Gråborg var den största borgen på Öland. I fullt bruk mellan åren 300 till 700 e Kr. Borgen restaurerades igen på 1100-talet och upplevde en ny storhetstid mellan 1175 till 1250 av fornfynden att döma. Öland var en viktig knutpunkt i handeln mellan det som idag heter Sverige, Danmark eller Baltikum. Kontakter även ner mot övriga Europa. Svårt att föreställa sig. Men det var en annan värld, en annan tid.

Nu ligger Gråborg öde och tyst, utom när turistbussarna anländer. Under dess storhetstid vimlade det av folk och kreatur här. Vapenskrammel, köpslående, klockringning. En annan ljudbild. Idag dominerar näktergalen i en annars tyst omgivning.

En flygbild (från Wikipedia) visar hur stor borgen är, diametern är 210 X 160 meter och muren ca fyra meter hög.

Strax intill ligger S:t Knuts kapell och den lilla byn Borg, som ägs och förvaltas av Kungliga Vitterhetsakademin. Galet mycket tusenskönor överallt på Öland just nu.

S:t Knuts kapell byggdes ungefär när Gråborg upplevde sin andra storhetstid på 1100/1200-talen. Övergavs i början av 1500-talet och grävdes fram 400 år senare. 

”Ölands lotus”. Bara några hundra meter från Gråborg, precis vid landsvägen ligger en liten damm med röda näckrosor och det lär finnas guldfiskar. Näckrosorna är på gång, men någon fisk hittade vi inte.

Station Linné. Strax söder om Skogsby. Här börjar alvaret. Detta är en forskningsstation, främst för entomologer, insektskännare.

Sedan några år har man en verksamhet som riktar sig till andra än forskare, med butik, café och orkidévandringar. Kartor över vandringsleder kring stationen finns att låna vid entrén.

Vi tar en karta och ger oss ut på en tur. Men vi går motsols i stället för medsols och passerar strax en liten våtmark som går i gult och vitt. Det ska finnas långbensgroda här. Kul för vissa.

Vi valde rätt gångriktning. Genvägen. Jag anade det. Vi kommer snart ut på en äng med galet många orkidéer.

Göknycklarna är en av de tidigaste orkidéerna att blomma på Öland. Min app säger att detta är Jungfu Marie eller Fläcknycklar, men det tror inte jag på. Vad säger ni som vet bäst?

Krutbrännarna är, som vanligt, ganska få och utspridda.

Tillbaka igen. Vi väntar på våra vänner i husbilen Ellen och har gott om tid för fika och vila.

De dök dock upp ganska snabbt och vi tog en ny promenad bort till orkidéängen. Benita och Elisabeth skymtar därborta bakom dessa … skogsnycklar?

Vi jagar efter nattlogi. Husbilarna Ellen och Olivia sida vid sida på Ventlinge ställplats.

Vi får en fin kväll tillsammans. Elisabeth och Benita väntar på klartecken att hugga in på min förrätt (som smakade bra, men såg för j.vlig ut).

Och jag gör det som jag är bäst på, häller upp. Lite prosecco åt Lennart.

Fredag. Vi är nyvaknade och tänker vara kulturella. Vad är det som är så roligt? 

Anna Rydstedt (1928-1994) poet med åtta diktsamlingar, föddes i granngården här i Ventlinge socken och hedras med en stig till hennes minne.

Theo Janssons skulptur ”Anna i världen” ger oss skäl att minnas hennes dikt:

”Var har du svävat så stilla i natt?

Av teånger doftar dina vingar, min själ.

Citron känner min tunga,

men mörker är än din luft, min själ.

Dock ser jag människorna, 

kvinnor och män vid borden i Europa.

Jag är också född och

vuxen till det enda:

att vara Anna i världen.”

Stranden är väldigt stenig. Det är därför Lennart inte badar. 😀😂😆

Vi lämnar Anna och far ut i världen. En djungel eller bara sly? Någon har skrivit att Albrunna lund håller håller på att förbuskas. Kanske är det så. Vi har åkt hit för att leta efter våradonis, Adonis vernalis.

Det första vi hittar är skyttegravar från andra världskriget. Det var viktigt att bevaka och skydda alunbruket (cementfabriken) i Degerhamn, som hade stor strategisk betydelse för vårt försvar. Här låg soldaterna och spanade ut över Kalmarsund. Sikten var nog bättre då än nu.

På väg mot rara växter. Norra eller Södra ängen? Svårt val. Benita banar väg genom djungeln

En (1) blommande våradonis hittade vi. Är det vi som är tidiga eller våren som är sen? Det fanns många våradonis på gång, som om någon vecka är det nog full fart här. På närliggande adonislokal, Strandhagen, hade någon grävt upp massor av plantor tidigt i våras. För att sälja? 

Snälla idiot! Få växter i vårt land är så beroende av sin miljö. Det går inte att plantera Adonis vernalis hemma i trädgården.

Vi hittar skogsbingel, löktrav, ormbär och lundslok (eller?). Gulsipporna som annars dominerat har blommat ut.

Aurorafjäril på tandrot, Cardamine bulbifera.

Dagens resa blev inte lång. Från Ventlinge via Albrunna till Gräsgård. Inte lång, men fylld av många små äventyr och fin gemenskap. Lånat bilden av Elisabeth.

Gräsgårds fiskehamn. Vem har dragit ur proppen?

Ölandspremiär

Morgon i Blankaholm. Blankt hav.

Vi åker vidare. Välkänd syn. Vi är över krönet. Öland hägrar. Premiär för i år.

Vi styr norrut efter att provianterat i Färjestaden. Mycket gult, men också mycket lila syréner. Hoppas få dem på bra bild snart. Och en massa annat vackert.

Ett av våra favoritkrypin. Wikegårds camping. Speciell på många sätt, men det har jag ju berättat om flera gånger. Bland annat här:

https://xoeocholivia.blogspot.com/2017/04/gass-dass-och-pride.html

Nytt för i år. Hammockar (heter det så?) vid stranden. Inte bara en, utan fem.

Ingen båt i hamnen. Inget vatten heller. Jag lovar att jag fick gå halvvägs till Gotland för att doppa mig.

Fredriks våtmark växer. Trots torkan. Fredrik Fredriksson, som driver campingen, är en ihärdig miljöentreprenör. Här är solkraft och vindkraft som gäller. Avfallssortering in i minsta detalj. Han avsaltar också havsvatten. Politiker och tjänstemän kommer hit på studiebesök.

Det är väldigt tyst. Vi hör näktergalen och vi har hört storspoven. Vi har sett skärfläckor, rödbenor och gravänder. Men inga vitkindade gäss eller tranor som drog över oss i tusental förra våren här. Men då var vi här i mitten på april. Vi är lite sent ute, men vi har knappt börjat skåda än. Vänta bara.

Onsdag. Vi cyklar tvärs över ön till Sandvik. Med en avstickare till Lilla Horns löväng.

Vad hittar vi där om inte en ganska trevlig växt …

… som på håll ser ut som maskros, men vi ser skillnaden tydligt här.

Slåttergubben, Arnica montana, är en typisk lövängsväxt. Vi ser dem också då och då längs landsvägen.

I ängen finner vi spenört, gullviva, Johannesnycklar och vårärt.

Vi hittar också humleblomster, tandrot, ormbär och gubbe på bänk.

Slåttergubben lyser gult, men rapsen är gulast av allt.

Vi cyklar till Sandviks kvarn för att äta kroppkakor. Enligt hemsidan öppnade de den 28 april. Men det stämde inte. Det var den sunkiga pizzerian intill som öppnade då. De kan med svårighet gräva fram ett par kroppkakor. Men vi tackar nej. Tar en glass och seglar vidare nedför backen …

… förbi den här segelbåten (visst är det väl en J17?). På tomten intill brann Ica-affären ner för några år sedan. Det var kanske en katastrof just då, men inte idag. Sandvik har fått en mycket större och modernare butik).

Syréner kantar gatan ner mot hamnen, där det finns hamnkrog och ställplats.

Vi klättrar över muren ned till stenstranden.

Men där ruvar en silvertärna …

… och vår närvaro gillas inte av hennes make. Andra, trevligare, fåglar vi mött eller hört idag: göken (årets första, västergök), många näktergalningar (på ljusan dag) och en blå kärrhök. I vikarna är det ont om fåglar, jämfört med i april. Gravänder syns mest.

Undret i Blankaholm

Det här är torget i Blankaholm. Rakt fram gästgiveriet, som sett bättre dagar. Till höger lanthandeln, som lades ner förra året efter ha varit öppen sedan 1916.

Men familjen Momark, som tagit över gästhamn, ställplats och café nere vid bryggan (och som bor några meter från lanthandeln) ville annorlunda. Wille och Hilma, som vi möter i butiken här, insåg vad butiken betyder från bygden och bestämde sig i höstas för att ta över och driva den vidare. Vi har följt deras arbete via Facebook. De har lagt ner ett otroligt arbete på butiken, samtidigt som de byggt ut den stora bryggan som totalförstördes i en brand 2012. Det är nästan obegripligt hur de har orkat (de har ju tre små barn också). Vi applåderar och stödjer genom att handla här och bo på deras ställplats. 

Vi myser i Blankaholm, närmast vattnet på den fina ställplatsen.

Det finns en badbrygga vid de små stugorna några meter från oss. Det ser ut som någon har badat.

Jomenvisst. Tokfan själv doppade sig, inte bara en, utan tre gånger. 

Drottning Blankas örtagård. Liten, men välskött. Historien om drottning Blanka har jag berättat tidigare. Följ länken om ni är nyfikna.

https://xoeocholivia.blogspot.com/search?q=Blankaholm

Till historien kan läggas att den sedermera heliga Birgitta från Vadstena en gång var hovdam åt Blanka (som var gift med kung Magnus Eriksson) och skällde ut kungaparet för deras sedeslösa leverne. 

Familjen Momark driver också glasscafé i hamnen. Inte öppet nu, en måndag i maj. Men med mat, öl och vin i helgerna och under sommaren.

Familjen har dessutom sett till att den av brand förstörda bryggan byggs ut igen i hela sin längd. 210 meter!

210 meter! Den ska invigas med pompa och ståt om några veckor. Vi låg förresten här med segelbåt 2008.

En bit in på bryggan zoomar jag in vår husbil. Väl förtöjd bortom gästhamnen.

Ställplatsen i Blankaholm blir alltmer populär. Det finns ett tjugotal platser här och några nya borta vid glasscaféet. Här finns all service man kan begära. Servicehuset är enkelt, men fungerar med dusch och toalett, plus tömning. Kommer att renoveras. Men familjen Momark har ju haft andra saker att prioritera. De ligger ju inte på latsidan direkt.