Torsdag. Gråborg var den största borgen på Öland. I fullt bruk mellan åren 300 till 700 e Kr. Borgen restaurerades igen på 1100-talet och upplevde en ny storhetstid mellan 1175 till 1250 av fornfynden att döma. Öland var en viktig knutpunkt i handeln mellan det som idag heter Sverige, Danmark eller Baltikum. Kontakter även ner mot övriga Europa. Svårt att föreställa sig. Men det var en annan värld, en annan tid.
Nu ligger Gråborg öde och tyst, utom när turistbussarna anländer. Under dess storhetstid vimlade det av folk och kreatur här. Vapenskrammel, köpslående, klockringning. En annan ljudbild. Idag dominerar näktergalen i en annars tyst omgivning.
En flygbild (från Wikipedia) visar hur stor borgen är, diametern är 210 X 160 meter och muren ca fyra meter hög.
Strax intill ligger S:t Knuts kapell och den lilla byn Borg, som ägs och förvaltas av Kungliga Vitterhetsakademin. Galet mycket tusenskönor överallt på Öland just nu.
S:t Knuts kapell byggdes ungefär när Gråborg upplevde sin andra storhetstid på 1100/1200-talen. Övergavs i början av 1500-talet och grävdes fram 400 år senare.
”Ölands lotus”. Bara några hundra meter från Gråborg, precis vid landsvägen ligger en liten damm med röda näckrosor och det lär finnas guldfiskar. Näckrosorna är på gång, men någon fisk hittade vi inte.
Station Linné. Strax söder om Skogsby. Här börjar alvaret. Detta är en forskningsstation, främst för entomologer, insektskännare.
Sedan några år har man en verksamhet som riktar sig till andra än forskare, med butik, café och orkidévandringar. Kartor över vandringsleder kring stationen finns att låna vid entrén.
Vi tar en karta och ger oss ut på en tur. Men vi går motsols i stället för medsols och passerar strax en liten våtmark som går i gult och vitt. Det ska finnas långbensgroda här. Kul för vissa.
Vi valde rätt gångriktning. Genvägen. Jag anade det. Vi kommer snart ut på en äng med galet många orkidéer.
Göknycklarna är en av de tidigaste orkidéerna att blomma på Öland. Min app säger att detta är Jungfu Marie eller Fläcknycklar, men det tror inte jag på. Vad säger ni som vet bäst?
Krutbrännarna är, som vanligt, ganska få och utspridda.
Tillbaka igen. Vi väntar på våra vänner i husbilen Ellen och har gott om tid för fika och vila.
De dök dock upp ganska snabbt och vi tog en ny promenad bort till orkidéängen. Benita och Elisabeth skymtar därborta bakom dessa … skogsnycklar?
Vi jagar efter nattlogi. Husbilarna Ellen och Olivia sida vid sida på Ventlinge ställplats.
Vi får en fin kväll tillsammans. Elisabeth och Benita väntar på klartecken att hugga in på min förrätt (som smakade bra, men såg för j.vlig ut).
Och jag gör det som jag är bäst på, häller upp. Lite prosecco åt Lennart.
Fredag. Vi är nyvaknade och tänker vara kulturella. Vad är det som är så roligt?
Anna Rydstedt (1928-1994) poet med åtta diktsamlingar, föddes i granngården här i Ventlinge socken och hedras med en stig till hennes minne.
Theo Janssons skulptur ”Anna i världen” ger oss skäl att minnas hennes dikt:
”Var har du svävat så stilla i natt?
Av teånger doftar dina vingar, min själ.
Citron känner min tunga,
men mörker är än din luft, min själ.
Dock ser jag människorna,
kvinnor och män vid borden i Europa.
Jag är också född och
vuxen till det enda:
att vara Anna i världen.”
Stranden är väldigt stenig. Det är därför Lennart inte badar. 😀😂😆
Vi lämnar Anna och far ut i världen. En djungel eller bara sly? Någon har skrivit att Albrunna lund håller håller på att förbuskas. Kanske är det så. Vi har åkt hit för att leta efter våradonis, Adonis vernalis.
Det första vi hittar är skyttegravar från andra världskriget. Det var viktigt att bevaka och skydda alunbruket (cementfabriken) i Degerhamn, som hade stor strategisk betydelse för vårt försvar. Här låg soldaterna och spanade ut över Kalmarsund. Sikten var nog bättre då än nu.
På väg mot rara växter. Norra eller Södra ängen? Svårt val. Benita banar väg genom djungeln
En (1) blommande våradonis hittade vi. Är det vi som är tidiga eller våren som är sen? Det fanns många våradonis på gång, som om någon vecka är det nog full fart här. På närliggande adonislokal, Strandhagen, hade någon grävt upp massor av plantor tidigt i våras. För att sälja?
Snälla idiot! Få växter i vårt land är så beroende av sin miljö. Det går inte att plantera Adonis vernalis hemma i trädgården.
Vi hittar skogsbingel, löktrav, ormbär och lundslok (eller?). Gulsipporna som annars dominerat har blommat ut.
Aurorafjäril på tandrot, Cardamine bulbifera.
Dagens resa blev inte lång. Från Ventlinge via Albrunna till Gräsgård. Inte lång, men fylld av många små äventyr och fin gemenskap. Lånat bilden av Elisabeth.
Gräsgårds fiskehamn. Vem har dragit ur proppen?