Vi har suttit hemma i drygt två veckor. Det duger inte, så vi ger oss ut på en liten resa i hemlandskapet Östergötland.
Vi trodde nog att vi varit nästan överallt i landskapet under våra tolv år med husbil. Men här har vi aldrig varit. Vi hade inte ens hört talas om Basunda gård tidigare. Jag har bokat i förväg för att få plats.
Helt i onödan förstås. Det finns sex ställplatser här vid sjön Björken, ungefär en halvmil från Björkfors några mil söder om Linköping.
Men det är bara vi här, trots att Basunda finns med i flera ställplatsappar. Även populära park4night.
Basunda är en "köttgård" med slakteri och gårdsbutik. De har också ett stort vilthägn med dovhjortar.
Det ligger dessutom dovhjortsfilé på vår elektriska fuskgrill. Tillsammans med Brandywine bifftomater från vårt eget växthus.
Det smakade fantastiskt gott tillsammans med lite potatisgratäng, grillad tomat, bearnaise och taboule (det gröna) som vi fått av grannen hemma. Vi har aldrig smakat bättre kött. Jag lovar. Vi åkte upp till butiken nästa morgon och köpte mer. Det är inte billigt, men värt varenda krona.
Nästa anhalt. Ängen är oklippt eftersom Habblarps trädgårdar utanför Mjölby haft sommarstängt fram till idag. Vi är höstens första gäster på deras ställplats.
Vi blev väl mottagna av värdparet och fick lära oss lite nytt om tomatodling. De hade fina San Marzano-tomater, precis den sorten som jag totalt misslyckades med i år. Pistillröta förstörde skörden. Nu vet jag varför (det var vädrets fel) och gör ett nytt försök nästa år.
Vid Habblarp betar får och hästar precis intill ställplatsen. Det enda som stör den lantliga friden är att E4 går ganska nära och brusar hela tiden. Vi stannade inte för natten, men kan tänka oss att återvända i vår när växthusen är mer välfyllda än nu.
Vi åkte i stället till en för oss välbekant plats, även om vi inte sett den här skylten tidigare. 49 vadå?
Jo, det är så här. Tranorna anländer hit till bygden 49 dagar tidigare nu än vid slutet av 1800-talet. Det är ett resultat av klimatförändringarna.
Detta är ett av landets finaste fågeleldoradon. Även om ringduvan inte tillhör de mest exklusiva arterna. Ni anar nog var vi är.
Precis! Tåkerns Naturum vid Glänås. Vilka fina utemöbler de har.
Här är jag själv i fågeltornet (eller skuggan av mig). Det är några personer också på våningen ovanför mig.
Nedanför mig, B på hundpromenad. Trulls försvann visst i vassen.
Kolla ute på sjön! Så många svanar. Det är nästan aldrig djupare än att de når växtligheten. Medeldjupet i sjön är 80 centimeter.
Det är alltid väldigt mycket fågel här kring och i Tåkern, även om det inte är den allra mest spännande tiden just nu. Gässen dominerar stort.
Numera är det också vanligt med ägretthägrar vid sjön. De har ökat stort i antal under de senaste åren.
Det finns en lång rullstolsramp ner från fågeltornet, i början i höjd med trädtopparna. Skönt att slippa gå nerför trapporna med dåliga knän.
Tillbaka vid husbilen slår jag mig ner för att lyssna och se. Rådjuren var fem till antalet. Fick bara med två på samma bild. Från ängen längre bort ljöd tranornas rop och gässens kacklande.
Månen stiger upp ...
... och jag blir sittande länge och bara njuter.
En av våra favoritplatser i år har varit plats 81 på Caravan Clubs camping vid Sandvik, där man skymtar Linköpings stad på andra sidan Roxen. Vi är här för tredje gången i år.
Det är nära till vattnet och till det mycket fina nyrenoverade servicehuset ...
... där vi brukar byta ut en läst bok mot en oläst.
Det är hög standard och alltid välordnat, som det brukar vara hos Caravan Club. Deras campingar är alltid välskötta och mycket prisvärda.
Det var allt för den här gången. Nu åker vi hem några dagar och sedan bär det av igen mot Elmia, där vi ska arbeta i fyra dagar. Vi ses där.
