Alvar, sälar och surströmming

Dags för lite alvar. Vi cyklade från S Möckleby ett par kilometer mot Torngård. Här ligger Stormarens naturreservat.

Det här en ås med alvarmått mätt.

Stor-maren, så ska det uttalas, är alvarets djupaste sjö. Det är knappt man tror det när man ser hur liten vattenytan är så här på hösten. Det mesta är vass och vattennivån är minst en halvmeter lägre än under högvatten. Alla vatten på alvaret är förstås grunda, allting är relativt var det någon som sa.

Vi är inte långt borta från landborgens byar. I fjärran skymtar vindkraftverket i Degerhamn.

Alvaret sprakar inte av färg så här års. Man får nästan gå ner på knä för att hitta backtimjanets små blommor.

Desto tydligare glöder berberisens röda bär. Berberis är en relativ sen invandrare på alvaret.

Nu har vi cyklat nästan en mil längre norrut. Till Eckelsuddes säl- och fågelreservat. Här blommar marviolen ännu.

Benita får syn på lekande sälar i vattnet därborta i motljuset. Det låg ganska mycket säl, lite för långt borta för min optik idag.

En helt perfekt fikaplats på stranden. Sälarna hoppar som delfiner ett par hundra meter ut.

Det är väldigt mycket vadare, mest kärrsnäppor, på revlarna i viken. Även gott om tofsvipor på resa söderut.

På kvällen dukade vi för surströmmingsfest. Här är bordsgrannar från Vetlanda.

Här är Benitas första surströmming någonsin. Det blev bara en, sedan blev det rökt lax.

Susanne höll i hela arrangemanget. Hon är från Höga Kusten och uppfödd på sur fisk. Dock ölänning numera.

Vad kvällens trubadur heter har jag förträngt. Han var ok.