Vi firade påsken i Vadstena. Finns det en bättre plats för påsk i Sverige? Andligt och litterärt centrum för Norden i århundraden. Bara klosterliljornas blomning, en trivial sak, är fenomenal. Fast egentligen heter de snöklockor, men vad gör det när vi anar klosterkyrkan i bakgrunden.
Den heliga Birgitta, avbildad 1349, och den heliga Benita, avbildad 2015. Båda änglalika kvinnor som betytt så mycket för så många. Puss!
Inte så helig, fågelskådaren A på väg mot fyren på yttersta piren strax efter att solen nått över horisonten. På jakt efter vittruten, ishavsfågeln som siktats i Vadstenaviken några dagar. Men, va fan, det finns ju 2000 måsfåglar därute, 99 procent skrattmåsar. Hur ska man få sikte på en vittrut på det avståndet? Äsch.
Kolla i stället in söt-truten på väg att hugga in på påskalammet. Senare samma dag.
Solen går ner precis framför oss. Vi behövde inte ens gå ut i kylan. Det var strax över nollan. Nattens minitemperatur +0,2. Bra, då frös inte vattentanken i alla fall. Vi hade en dramatisk dag, utelåsta från vår egen bil, som gick i baklås. Sigrid (katt) där inne, vi därute. Men som tur var fanns det fiffiga husbilskamrater till hands. De lirkade upp bakrutan och jag kunde krypa in och låsa upp. Vi var ett tjugotal husbilar i Vadstena, en fantastisk stad med Gustav Vasas slott från 1500-talet och kloster/palats med anor från 1260.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar