Stadens mittpunkt

Här sitter stadens mittpunkt. Det är hon i blått.

Hon (vi) hade en strålande utsikt från rådhustrappan över torget i Bernkastel-Kues, den mest berömda av Mosels vinstäder.

Vi såg det gamla vinlagret Zur Badstube (som döpts om till Pizzeria Italia!).

Vi såg vinkällaren i det gamla spetsiga huset...

... tills japanerna anföll från vänster ...

... och tyskarna från höger. Det är guiden som säger att det här är Mittpunkte der Stadt. Kättingen han visar upp kedjade man fast de olyckliga som brutit mot god ordning med. Jag, som satt en decimeter från kättingen, höll andan.

Vi vågar inte säga ett knyst.

Dagen började annars med regn mot taket. Vad göra, cykla i det här vädret när man har 50 meter till bryggan? Vi tog båten till Bernkastel.

Vår bil står lite till höger om mitten, precis bakom... äh, strunt detsamma.

Möte med en av Mosels jättar.

Bernkastel är inte bara vin. Det är shopping också, den snabbast växande sporten i världen.

Vackra hus och mysiga caféer är det gott om.

I en smal gränd hittade vi en speciell vinkällare.

Svart som natten.

Men det fanns en gube därinne som sålde Piesporter Goldtröpfchen Spätlese till mycket bra pris. Det slank med ett par spätburgunder (pinot noir) från Wintrich, byn där vi bor, också.  Naturligtvis provsmakade vi sortimentet först. Sedan hittade vi Graacher Himmelreich för fem euro flaskan i en mataffär. Himmelrike!

Lätt lunch på Zwiebelkuchen (lökpaj) och Federweißer (alldeles för ungt och grumligt vin, men gott). Våra bordsgrannar från Schleswig gav goda råd.

Så nu vet vi vad det är alla tyskar dricker så här års (förutom öl). Gott och läskande. Men knappast vin.

Den regniga dagen slutade så här. Gott sei Dank!