Öländsk blomning

Det tog tid innan vi kom iväg med Adoxa igen. En av förklaringarna ser ut så här. Olivia skulle vårrustas, bottenmålas, sjösättas, mastas på och seglas till sommarviken med start i Storån från Söderköping till Slätbaken och havet.

Bilden från Storån fick den här kommentaren från en kompis. Men det är faktiskt inte Benita jag har med mig på båten på den här bilden.

Till sist hamnade vi ändå på öländska blomsterängar. Här vid Vickleby alvar. Adam och Eva nästan överblommade.

Sankt Pers nycklar dominerar.

Men det här får jag till Johannesnycklar.

Detta är definitivt en krutbrännare. För övrigt den enda vi hittade. Det brukar vara många här.

Ölandssolvändan börjar färga alvarmarkerna gula.

Vickleby alvar är enkelt att nå. Tvärs över vägen från en av Trafikverkets rastplatser.

Fricamping på Stora alvaret. Vi stannar vid Möckelmossens rastplats.

Bergsskrabba.

Ängsull. Ibland är alvaret mindre allvarligt. Riktigt frodigt. Detta är tio meter från bilen.

På andra sidan vägen är det kargare. Men inte livlöst. Ser ni tofsvipan som är galen på mig?

Vi träffade två danskar, en var insektsforskare, som sa att det inte finns några fåglar här. Vad ville de ha, kanadagäss? På den här bilden finns, även om ni inte ser det, tofsvipor, mindre strandpipare, enkelbeckasin, sånglärka, stenskvättor, ängspiplärka och sädesärlor. Och vi hör en gök.

Och på andra sidan vägen står vi. Danskarna har åkt.

Vi och solnedgång över alvaret.

Solnedgång på enkelbeckasin.

Solnedgång är vackert även utan vatten.