Strand, ruin och sjöar

Vi är på väg från en visning till en annan. Men som alltid hamnar vi på avvvägar. Vi hittar t ex en chokladfabrik i Ödeshög. Den heter Narr och jag narras inte om jag säger att den är värd ett besök. På egen risk.

Vi har parkerat en stund. Inte långt från Ödeshög. Väldig nära Hästholmen och Omberg. Men avlägset i tid.

Heliga Birgitta, som vi förföljt under våren, bodde här vid Alvastra efter pilgrimsfärden till Santiago de Compostella. Hennes man Ulf dog här 1344 och Birgitta bodde kvar i flera år innan hon gav sig ut på sista resan till Rom.

Alvastra kloster var ett munkkloster i cisterciensorden. Det första i Norden, skapat redan år 1143. Långt före Birgittas tid. Dess historia är lång och fascinerande. Efter reformationen, som innebar slutet för klostren i Sverige, ombildades klostret till en kungsgård, som fortfarande brukar jorden här (och säljer ägg i sin äggbod).

Guidning pågår därborta medan vi tittar djupt i brunnen …

...i skuggan av det stora valnötsträdet som dominerar i klosterruinen.

Här får vi ju inte vara, enligt skylten. Vi råkade hamna mitt i Halvvättern, cykelloppet. Vi blev stoppade, men pratade oss vidare. Vi har ju bokat.

Härifrån har vi utsikt mot Hästholmen där vi sov inatt.

Vi zoomar in för att hitta ställplatsen där vi sov inatt. Båda våra grannar står kvar.

Vårt mål idag. En sommarstuga vid Vättern.

Med blommande gullregn …

… stora ekar …

… och blommande olvon.

Vi ska på visning av Strand, Ellen Keys sommarparadis vid Vättern och Ombergs sydsluttning.

Här får vi inte fotografera under visningen förrän vi kommer ut på ”solbadet”, som Ellen kallade balkongen. Detta är ett mycket speciellt och egensinnigt hus, skapat av Ellen Key och arkitekten Yngve Rasmussen, hennes svåger. Jag ska inte berätta mer om Ellen här. Googla själva. Eller läs. Det finns böcker av henne (Barnens århundrade slog ner som en bomb) och om henne.

Ellen hade fin utsikt från sitt solbad. 

Det är varmt. Vi söker skugga på, för oss, välbekant plats.

Det är förstås Tåkerns Naturum, som jag skrivit om många gånger här på bloggen. 

Men nu är vi här för att gå på orkidévandring. Strandängen framför Naturum ser ju ganska öde ut …

… men titta lite närmare då! Här finns över 6300 exemplar av ängsnycklar, Dactylorhiza incarnata.

Vi har inte räknat dem, men vår guide Johan Eklund, som tog oss på en exklusiv extra visning på förmiddagen, visste. Men han ville visa lite ovanligare arter. Här har han hittat flugblomster.

Och vad är det här då?

Jo, en variant av ängsnycklar som är ganska sällsynt. Blodnycklar.

Nu letar vi efter blommande exemplar av orkidéen tvåblad. Vi hittar blad, men inga blommor än. Mygg är det dessvärre gott om här inne i strandskogen.

Så vi ger oss ut på öppen mark igen. Här har vi krypvide (vita tussen), flugblomster (bredvid tussen) och darrgräs (som reser sig högt över de andra) på samma bild. För att hitta de fina arterna måste vi verkligen krypa i gräset.

Någon sa till mig en gång att det var enklare att leta växter än fåglar. Växterna flög ju inte iväg. Men han hade så fel. Det finns så galet flera växtarter än fåglar. Och de är inte alltid enkla att få syn på. Här har Johan hittat honungsblomster, en sällsynt orkidé. Men den är ännu långt från blomning, bara någon centimeter stor. När den är fullvuxen är den kanske en decimeter, i sällsynta fall två decimeter. Nästan omöjlig att hitta. Varför ska man hitta den då?

För att den finns och är speciell. Så man blir häpen.

Nu blir till och med Johan häpen. Är detta Jungfru Maria blomster, fläckigt nyckelblomster, eller vad? Ibland är det väldigt svårt även för de kunniga att bestämma arter.

Den ser inte mycket ut för världen. Är den det? Det är något som inte stämmer här, säger Johan. Jag tippar på Jungfru Maria och det känns inte konstigt. ”Men den ska inte finnas här”, säger Johan. Och jag som ofta tvivlar, tycker det är fint att se att de som ska veta bättre också tvivlar. ”Utan tvivel är man inte klok”, sa ju Tage Danielsson.

Johan får bråttom och lämnar oss med utsikt över fågelparadiset Tåkern. Vi hör rörsångare, sävsångare och skrattmåsar. Men ser inte ett skvatt.

Men nu! Här är ju svansjön. Men det stämmer inte riktigt nu heller.

Det här är ju knölsvanarnas sjö. Vad gör du här, sångsvan?

Det är varmt och vi vill bada. Så vi gör en, ganska lång, avstickare till badplatsen i Trehörna. Också för att jag är nyfiken på platsen. Trehörna är en doldis på östgötakartan. Ligger i Boxholms kommun, men bästa vägen dit går via småländska Sommen.

En väldigt välskött och fin badplats i Trehörnasjön.

Inte trångt heller en varm försommarsöndag. Bara ett par familjer, från orten, antar vi.

Sedan åker vi hem och passar på att köpa Äkta Boxholmsost i Boxholm.

Perfekt depå med Ica och gröna skylten på samma torg.