torsdag 1 augusti 2024

Västgöta kanal




Forsen i Forsvik. I 600 år har det smitts järn, sågats brädor, tillverkats pappersmassa och malts mjöl här med hjälp av kraften från forsen. Mjöl mals fortfarande, men med elektricitet, som ju också kan skapas av vatten.



Turbiner utan fors i Forsvik.





Vad i hela världen är en kalorifär? Jo, en värmecentral. Varmluft behövdes för att torka trä i träsliperiet. Från latinets calor, vilket betyder värme. Jämför med kalori som mäter energimängden i det vi äter.




Den enda kvarvarande kalorifären i hela riket.





Jag som först trodde att kalorifären hade med tallriksmodellen att göra. Det trodde nog Trulls också.




Bruksmiljö med pedagogik. Ett vattenhjul och en stånggång visar hur man förr kunde överföra kraften till vattnet till en annan plats. Utdöd mekanik.




Andra sidan av Forsvik med Spikbryggan, en ny version av brukets lastbrygga. Vid Forsviks varv därborta sjösattes kopian av hjulångaren Eric Nordemar år 2009. Vad hände med henne? Jo, nu ligger hon i Askersund och ska bli café och vandrarhem. Suck.




Drönarvy över Forsviks bruk.




Vår nästa anhalt på resan längs Göta kanal i Västergötland: Vassbacken (vi har hoppat över Tåtorp, som vi tar en annan gång när vi har cyklar med oss).




Här står vi på rad längs kanalen. Campingen har 69 platser och det blir aldrig trångt.




Vid Vassbacken finns också ett café med en del maträtter på menyn. Ser trivsamt ut.




Stora och små båtar övernattar i Vassbackens hamn. Jag räknade till 15 båtar för natten.

Vi följer kanalen mot Vänern och kollar av alla ställplatser och campingar. Först kommer vi till Jonsboda, som ser ut som Vassbacken, men utan lummighet. Vi vänder mot Töreboda, som någon utsett till Sveriges fulaste ort. Kanske lite väl elakt. Det finns en ganska fin campingplats med pool. Det det ser överbefolkat ut så vi stannar inte ens.




Nästa stopp blir i stället Hajstorp, som ju har både sjösättningsramp för barkbåtar och ställplats.




Men ställplatsen får rött ljus av oss, eftersom den ligger i en mörk grop. Ser man ens kanalen?




Caféet ser däremot trevligt ut och har ju …




… verkligen närkontakt med kanalen och båtarna. 





Vi åker till nästa anhalt på vägen och hinner precis över kanalbron i Norrqvarn innan den rullar iväg på hjul.





Slussvakten har ett gyllene hårsvall. Här ligger café eller restaurang en bit bort.





Det finns en hel hotell- och konferensanläggning här. Inger för oss. Ställplatser finns det bara fem, utan el. Inget bra läge heller.




Betydligt trevligare är det i Lyrestad, där Daisy’s kafé är lika populärt som sist vi var här.




Med parkeringsplats på andra sidan vägen är det klart att …






… vi beställde räkmackor. Den trevliga personalen kom också ut med vatten till Trulls.





Det är mycket folk i rörelse kring kaféet som har stor servering på gräsmattan ner mot kanalen.





Ställplatsen i Lyrestad är mycket populär och är säkert full varje kväll så här års. Enda problemet kan vara att E20 går ganska nära med mycket trafik.




Men mysiga Daisy’s är alltid värt ett besök. Nästa stopp längs kanalen är ju Sjötorp. Vi har upplevt trängseln där, så vi vänder hemåt från Lyrestad. Det är faktiskt bara två mil härifrån till Vassbacken, fågelvägen.





Vassbacken en natt till. Vi tycker detta är bästa stoppet längs Göta kanal i Västergötland.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar