Svansjön

Vi är på plats i gryningen. Hornborga.

 

Fågelskådaren kastar sin skugga.

Tranor på ingång. Hur många blir ni idag?

Morgondis.

Solen som en atomexplosion.

Resan går vidare via Ica i Skara och en räkmacka vid kanalen i Lyrestad. En fin räkmacka var det.

Naturens Teater vid svansjön Tysslingen. Café, konstgalleri, bokhandel ...

Idag bara knappt 200 sångsvanar utanför Café Svanen. I förra veckan sattes svenskt rekord med över 5 000 sångsvanar. 

Holkvägg.

Tysslingen är en klassisk fågellokal. Hit cyklade den unge Erik Rosenberg från Örebro ofta. Legendaren. Idag fanns inte mycket att se. Sångsvanar, kanadagäss, grågäss, krickor, några tranor.

Husbilen kastar en jätteskugga mot vårt solhörn.

Kvällssol över Tysslingen.

We ❤️ Falbygden

Morgon vid Åsle Tå. Bara vi.

Promenad längs bygatan.

Visst går det att fotografera blåsippor om man har riktig kamera. Jämför med gårdagens blogg.

Massor av snödroppar överallt i Åsle Tå. Blåsipporna skymtar i bakgrunden.

Åsle Å.

Gott. Ramslök vid ån.

Bamse vid kvarnen.

Vi återvänder gärna när tån står i blom. 

Nordens största gånggrift vid Karleby. Ragnvalds kulle. Grav från "bondestenålder". Karleby kyrka i bakgrunden.

Tre gånggrifter på rad som pekar mot kyrkan, som ju dock är mycket yngre.

Nordens största gånggrift och Sveriges minsta (nåja, inte riktigt) husbil.

Nu är vi här igen. Pilgrimsfärd till Sveriges osthuvudstad.

Pilgrimmer i paradiset.

Apropå pilgrimmer. Någonstans bortom ryggarna dansar tranorna.

Det är inte tunnelbanan i Tokyo, utan cafeet vid Trandansen, Bjurum, Västergötland en söndag i mars.

Mycket folk, kanske till och med fler än de 14 200 tranorna. Nej, troligen inte ändå.

Det var lite glesare än förra året, då vi hade 17 600. Bland alla grågäss hittade vi två spetsbergsgäss. Det fanns säkert fler, men det kan vara svårt att hitta i detta vimmel av fåglar. Vi letade också efter tundrasvan bland sångsvanarna. Men det är nog än värre.

Vi fick nästan lika bra plats på första parkett.

Det blåser som attans, men vi behöver inte gå ut för att se skådespelet.

Jag fotograferar fåglar från bilen.

Inte svårt att hitta dem i alla fall.

Solen går ner bakom husbilarna.

Tranorna tar tillvara på de sista solstrålarna.

Caféet som bara är ...

... bäst. Centralkonditoriet i Väderstad. Åk aldrig förbi.

Den sinnesfrid som infinner sig en trappa upp med en kopp kaffe och en ägg/ansjovismacka på rågbröd låter sig inte beskrivas i ord av mig. Kanske Torgny Lindgren hade lyckats. Men det är ju dessvärre för sent.

Vi får en pratstund med hon som har hand om det. Familjen driver dessutom Väderstad centralkrog runt hörnet. Den lär också vara något alldeles extra. Vi ska undersöka snart. Väderstad åker vi aldrig mera förbi.

Vi köper bröd och flädersaft, från grannhuset, innan vi drar vidare mot Ödeshög och Gränna. Vilken start på årets första husbilsfärd!

Vi är ensamma om ställplatsen vid hembygdmuseet Åsle Tå strax utanför Falköping. Det har egentligen inte öppnat för säsongen än, men jag har pratat med Ingalill som har hand om det. Vi har både el och wc om vi behöver.

Åsle Tå är en s k malm, alltså utmark av en by, typ Östermalm eller Södermalm fast i annan skala. Här bodde tjänstefolken, hjonen, de fattiga. Kajsa som bodde i stugan på bilden bröt mot normerna när hon sågade ut ett stort fönster på gaveln. Folk i byn tyckte hon gjorde sig märkvärdig och kallade huset för Glasskåpet och Kajsa för Skölta-Kajsa. Eftersom hon bodde i ett skyltfönster?

Här bodde bröderna Lars och Nils Hoffman med fruar och barn i ett parhus. De hade sju plus sex barn. Tretton ungar!

Den lilla ån kantad av snödroppar gav liv åt byn. Den borde heta Åsle Å i Åsle Tå.

Varför är det nästan omöjligt att fotografera blåsippor? De blir ju alltid vita i solen.

Picknickbord och grillplats vid Hägges kvarn. I Åsle Tå. Vad vore Sverige utan alla dessa hundratals hembygdsföreningar som vårdar våra kulturarv? De gör ett fantastiskt arbete.

Här rann ån in i kvarnen.

Allt är stängt. Ingalill öppnar 1 april och hoppas att vi kommer tillbaka när hon är där och kan bjuda på kaffe i cafeet.

Men vi mår bra ändå i den nedåtgående solens sken. Prosecco hör till. Kulturarv det också.

Middagen på rökt lax med tillbehör avslutas med pistagemazariner från Väderstad. Vi har redan tagit var sin tugga och är hänförda.

Åsle Tå i sammanfattning. Värt ett besök.

Åsle Tå ligger nära två av våra favoritresmål, osterian i Falköping (rapport i morgon) och Hornborgassjön (säkert blir det rapport på det också). God natt.