Medelhavet

En sista titt på Bjejsko jezero innan vi börjar sista etappen mot Kroatien.

Framme vid huset i Sisan. Vi är inte först.

Nu har alla kommit.

Vem ska bo var? Det är gott om plats.

Ett litet paket vid poolen.

"Titta på farfar!" Men Lexi är svårflörtad som vanligt ...

Relaxing at the pool.

Semesterparadis.

.

Snart dags för välkomstdrinkar?

Morfar/farfar har korkat upp.

Yeah!

Första dagens köksmästare.

"Så mycket sallad du gör!". Jajamensan.

Alla på en gång?

Äntligen Bled

Solen tar tid på sig innan den når oss i Großkirchheim. Klockan är sju på morgonen.

Målet idag är Blejsko jezero, sjön Bled i de juliska alperna, nordvästra Slovenien. Vi är nära både Österrike och Italien. Har bara åkt ca 25 mil idag, men tvingats skaffa vignette för både Österrike och Slovenien, klistermärken som berättigar oss att åka på motorvägar. Det skulle ta för lång tid annars. Kostnad ca 80 för AUT och det dubbla för SLO. Plus maut (toll, avgift) för Karawankeltunneln mellan länderna, 7.20 euro. Det räcker med bergspass nu, säger B.

Ända sedan jag såg den första bilden härifrån har jag velat resa hit.

Det är fantastiskt fint kring den lilla sjön, omgiven av höga kullar och berg. Kyrkan därborta ligger på en ö mitt i sjön. Enligt uppgift den enda naturliga ön i Slovenien. Hur många öar har vi i Sverige?

Bilden alla vill ta, men få orkar. Jag orkade inte heller, utan har "lånat" från webben.

Kanske den mest välordnade camping vi varit på. Allt är perfekt. Till och med bra wifi på hela campingen.

Vilket kanske inte behövs längre när man får sådana här meddelanden från Telia några sekunder efter att ha passerat en gräns inom EU/EES. Men med wifi slipper man ju slita på den 20 gigabajten.

Välordnat och roligt för barnen ...

... medan föräldrarna sitter på krogen strax intill. I och för sig var det mest barn här också. Skolutflyktstider även i Slovenien.

Men vi sitter inte på krogen i kväll. A planerar menyn ...

... medan B relaxar.

Om jag får säga det själv. Vi kunde nog inte ätit bättre på krogen. B håller med, hon vet är det blir bäst så.

Ända problemet för Bled Camping är kanske att solen går ner bakom bergen kl 18.52. Men det är skönt med skugga. Vi har haft över 25 idag. En bra dag. Imorgon träffar vi familjen. Det blir en ännu bättre dag. God natt.

Över alperna

Första stoppet idag efter tre timmar på väg, den senaste på väldigt fina mindre vägar. Men nästan allt är stängt idag på Kristi Himmelfärdsdag. Vi hade till och med svårt att hitta en öppen bensinmack. Men  vi slapp den tunga trafiken, såg två långtradare i stället för två tusen.

Nu börjar det bli svalt. Großglockner Hochalpenstraßen. Snart uppe.

Vi tar rast på 2407 meter över havet. Det är många år sedan vi var här. Det är sig likt, men vägen har blivit bättre. Inga lammgamar och inte lika fina sportbilar som senast.

Men hundratals bikers.

Großglockners topp, 3798 meter och högst i Österrike, är dold i moln.

Här kom vi upp ...

... och här ska vi ner.  Hoppas inte bromsarna brinner upp.

Det är för svalt för halvlånga byxor. Capri heter det, säger B, men det kan inte vara möjligt.

Snödrivorna är fortfarande flera meter höga på en del ställen. Här ovanför flög lammgamarna 1990.

Vi börjar närma oss bebodda trakter igen. Snart nere i Heiligenblut ...

... och framme vid Hotel Schloßwirt i Großkirchheim. Här bor vi billigt på deras lilla ställplats när vi äter ikväll.

Snön är inte långt borta, men här nere är det riktigt varmt i solen.

Hotellet har fler gäster.

Här har B fått veta att det står "Futter uns nicht" på skylten (mata oss inte).

Vår lilla alpby Döllach eller Großkirchheim (hur ska de ha det?) har en liten fors, som byborna verkar vara väldigt stolta över.

Ein Wienersnitzel muß man essen in Österreich. 

Ölfestival i Regensburg

Intryck från dagens resa på tyska motorvägar. Fler vindsnurror än vägarbeten.

Vår mysiga Stellplatz i Regensburg. Åtminstone gratis och nära centrum.

Första målet i Regensburg. Wurstkuchl, världens äldsta korvkiosk. 850 år!

Fantastische bratwürsten! 

Und bier.

Salzstadel, höghus med anor från 1300-talet vid Wurstkuchl. Saltmagasin i sju våningar.

Fasadutsmyckning. Goliathhaus byggdes 1260. Målningarna dateras till 1573, så det är inga sentida marknadsföringsgimmicks.

Folkliv med rådhus.

Vi klättrar i Treenighetens kyrkas torn ...

... för att se Regensburg von oben. Från Regensburg kommer bl a Johannes Kepler, som alla som sysslat med fysik känner till, och Adam Weishaupt, grundaren av Illumniati. Säkert en massa andra vi borde känna till.

På Domplatz är det Craft Bier Festival. Ibland har man bara tur. Hela torget fullt av finöl.

Ett öl i Benitas smak, ein Kellerbier.

Vi gillade också det osannolika Gunnamatta, gjort på nyazeeländsk humle och Earl Grey-te!

Han i skägget förklarade ölet för oss och Hedwig tipsade oss om var vi kan köpa vin från Tysklands minsta vindistrikt som ligger precis utanför Regensburg. Vi fick också tips om de bästa restaurangerna.

 

Vem står där om inte Regensburgs egen Don Juan. Undrar vad han hade för sig.

Ett flytande hotel kastar loss på Donau. Så långt att varken för eller akter syns. Var kan det vända? I Svarta havet? Ytterligare två sådana här fartyg hade lämnat kajen när vi kom tillbaka från kvällens krogbesök.

Jag lovar, den är död!

Kvällens behållning, nåja forellen fick godkänt, var rieslingen från Rheingau. Vi köpte för övrigt en flaska rödtjut från Tysklands minsta vindistrikt, trots att vi inte tyckte det var någon höjdare. Taskigt att lämna en vinprovning utan flaska. Vi ska låta det mogna och ge det en chans. Senaste årgången vitt vin gick inte att dricka, enligt butiksägaren.

Regensburger himmellinie (skyline för er som inte är så språkbegåvade). Mit Steinerne Brücke aus 1135.