Över alperna

Första stoppet idag efter tre timmar på väg, den senaste på väldigt fina mindre vägar. Men nästan allt är stängt idag på Kristi Himmelfärdsdag. Vi hade till och med svårt att hitta en öppen bensinmack. Men  vi slapp den tunga trafiken, såg två långtradare i stället för två tusen.

Nu börjar det bli svalt. Großglockner Hochalpenstraßen. Snart uppe.

Vi tar rast på 2407 meter över havet. Det är många år sedan vi var här. Det är sig likt, men vägen har blivit bättre. Inga lammgamar och inte lika fina sportbilar som senast.

Men hundratals bikers.

Großglockners topp, 3798 meter och högst i Österrike, är dold i moln.

Här kom vi upp ...

... och här ska vi ner.  Hoppas inte bromsarna brinner upp.

Det är för svalt för halvlånga byxor. Capri heter det, säger B, men det kan inte vara möjligt.

Snödrivorna är fortfarande flera meter höga på en del ställen. Här ovanför flög lammgamarna 1990.

Vi börjar närma oss bebodda trakter igen. Snart nere i Heiligenblut ...

... och framme vid Hotel Schloßwirt i Großkirchheim. Här bor vi billigt på deras lilla ställplats när vi äter ikväll.

Snön är inte långt borta, men här nere är det riktigt varmt i solen.

Hotellet har fler gäster.

Här har B fått veta att det står "Futter uns nicht" på skylten (mata oss inte).

Vår lilla alpby Döllach eller Großkirchheim (hur ska de ha det?) har en liten fors, som byborna verkar vara väldigt stolta över.

Ein Wienersnitzel muß man essen in Österreich.