Vi badar i Tisnaren igen

Vi är på hemväg. Tänkte oss Boforsudden i Karlskoga som första stopp, det var många år sedan vi var där. Men där var knökafullt, även en torsdag. Så är det på de populäraste platserna. Men det finns alltid väldigt bra alternativ. Som Djupadalsbadet i Kumla. Favoritplats för oss sedan många år.

Vi tar en promenad i den fina Sjöparken. Trulls är numera van vid sjöfågel och ägnar dem förstrött intresse.

Inte ens Mr Walker på språng och en annan hund på gång får honom ur balans. De som följt oss genom åren har sett Mr Walker flera gånger, bl a när han jagade våra barnbarn.

Det fina Sjöhuset med sina planteringar fick inget besök denna gång. Mina knän höll inte för en längre promenad. Men det är så fint därborta. Gå dit!

Nästa stopp på hemvägen visade sig vara en riktig pärla: Ruda gårds lilla camping vid sjön Tisnaren, strax norr om Skedevi kyrkby.

Vi badar i Tisnaren igen. Vår dotter hade ett hus i andra änden av sjön i åtta år. Vi har badat och åkt båt i Tisnaren väldigt mycket. Men i mars flyttade Lisa med familj in till Katrineholm. Fint där också, men vi har saknat Tisnaren.

Ruda camping har en fin liten badstrand och Trulls har hittat en kompis därborta.

Här finns båtplatser, stugor att hyra och en liten kiosk med självbetjäning. Jag borde tagit bild även på det mycket fina servicehuset. Ruda gårds camping har 30 platser (22 för långliggare och resten gästplatser). Det är lugnt och härligt här. 

Så här lugnt är det.

Vi flyttar oss några kilometer och fricampar vid badplatsen i Hävla. Samma sjö.

Vi badar i Tisnaren igen. Orsaken till att vi hamnat här är en stor fest några hundra meter bort.

Vi uppvaktar Margareta som fyller 75. Här en sångarhyllning under ledning av dottern Karin (i sebrarandigt, den andra dottern Lisa är i Anchorage och rappoterar om Trumps möte med Putin för Sveriges Radio)

Vi sjunger: "Jag vill vara din, ska du veta, bara vara din Margareta".

Det visar sig finnas fyra Margareta på festen. Jubilaren, Maggan G, närmast kameran.

Det var en underbar fest med ett 60-tal vänner och släktingar vid Maggans barndomshem i Hävla, idag familjens sommarställe. Vi träffade många gamla bekanta och vänner, några har vi inte sett på åratal.

Precis vid sjön var det. B med Trulls fick en pratstund med gamla vännen Anna.

Sammanfattning av våra ställplatser under den här resan. Nästa gång vi ses är kanske på Elmia. 

Sunne och Selma

Målet för vår resa: Sunne. Så här tomt är det på First Camp Sunne den 13 augusti, veckan efter att Sverige gick tillbaka till jobbet. Vi har First Camps husbilspass och campar för 250 kr. Högst prisvärt med tanke på vad det annars kostar på populära campingsplatser. Här finns ett stort sommarland, ett eldorado för barnfamiljer. Men nästan alla har åkt hem.

Nu var det egentligen inte Sunne som var målet, utan Västanå teater en halvmil söderut. Vi åker hit varje år, oftast med det här gänget: svågern Bengt Rosén, B:s syster Marinella Rolfart, jag, Lars Carlsson är en av skådespelarna, B och längst till höger Ulla Lidholm och Anne Marie Dahlgren. 

Oj, Pino kom inte med på bilden! Vi får ta om den! Pino Costalunga, skådespelare och regissör från Vicenza. De andra känner ni redan.

Vi ser årets uppsättning på Västanå: Kejsaren av Portugallien (de spelar nästan bara Selma Lagerlöf här). 

I pausen äter vi god mat på lokala råvaror. Linderödsgris (hallå, Linderöd ligger i Skåne) eller regnbågsforell från Fryken (hallå, forell är ingen fisk, det är en maträtt). 

Applåd-åskan dånar i teaterladan (man får inte fotografera under föreställingen, men nu går det bra). 

Det var som vanligt mäktigt, kolossalt bra teater, dans och musik.

Tillbaka på den nästan tomma campingen. Ett glas vitt och lite snack och snacks.

Fint ljus över Fryken i skymningen (egentligen är det mörkare än så här, jag trixade lite med bilderna). En riktig pärla till husvagn framför oss.

Kvällsro. Imorgon vänder vi hemåt. Saknar ni Trulls på bilderna? Vi lämnade honom hos min bror i Hagfors igår. Som vanligt när vi är där glömmer jag att ta bilder. Jag hinner inte. Min bror och jag pratar i munnen på varandra hela tiden.

Här är de i alla fall, hundvaktarna Leif och Ulla (på en inte alltför gammal bild). Tack, ska ni ha.

Händelser vid vatten

Från en annorlunda ställplats (förra inlägget) till en mycket speciell campingplats. Vi har varit här vid Åråshult flera gånger tidigare. Nu står vi dock på en helt annan plats än  tidigare. Nära vatten, som alltid här, men kanske inte riktigt lika mysig som de platser vi stått på tidigare. Ni ska få se.

Åråshults camping är ett myller av naturliga (?) och utgrävda dammar. Alla platser är vid vatten och alla platser har antingen en liten brygga eller ett litet krypin, typ vindskydd. Campingen ligger på gångavstånd till Vänern, man hör hur sjön brusar. Närmaste samhälle är Gullspång (5 km).

Vi tar en promenad runt campingen som är fylld med roliga detaljer. "Quirky" skulle en engelsman säga (om det var någon här, men det är gott om tyskar).

Huvudgatan liknar mest vilda västern. Här finns små museum och hus fyllda med allt möjligt.

Vi tittar in i en diversehandel från 1901 ...

... med massor av prylar. Kolla alla fina emaljerade grytor och kärl från Kockums.

Fantasin vet inga gränser i Åråshult.

Brygga med utsikt. Här är det lummigare än borta hos oss. Här står vi nästa gång.

Eller kanske ska vi boka in oss i den här husvagnen?

Gulligt, men säkert trångt. Om ni vill veta mer om Åråshult så spana in kommande nummer av Husvagn & Camping. Jikitas hade parkerat på andra sidan vår lilla sjö. Vi fick en pratstund med Marlene och Martin som var ute på uppdrag av tidningen. 

Exit Jikitas. Enda bilden vi fick av dem (infällda bilden är från Hjo).

Ny dag. Vi är på väg till Värmland för en stor upplevelse. Men vi tar paus här vid Caravan Club Mangenbaden (nära Molkom) där vi varit tidigare i sommar.

Dags för kvällspromenad med dopp. Jag har återigen stranden helt för mig själv. Vad är det för fel på folk? Det är ju 19+ i vattnet.

Nya små äventyr

Vi har varit hemma en hel vecka. Det är mycket som ska fixas när man bor i ett hus som fyllt 64 år. Vi är väldigt tacksamma för att vår dotter Lisa tog med sig döttrarna Jamie och Lexi och målade om träfasaden på vårt hus. De var väldigt bra på det och vi slapp klättra på stegar.

Dagen efter målningen kom Trulls bror Harry på besök. Det var full fart hela tiden.

Innan nästa husbilsresa hinner vi med ett besök i Söderköping. Trulls får sina klor klippta och vi tar en promenad i staden, som fått en av broarna över Storån utbytt i år. Söderköping är ett fint mål för husbilister och andra turister. Själva bor vi kanske för nära (13 km) för att riktigt fatta det, men vi åker dit då och då. 

Sedan bär det av igen. Vi har aldrig besökt Verner von Heidenstams Övralid norr om Motala. Han lät bygga Övralid 1925 och bodde här till sin död 1940.

Här satt han förmodligen under körsbärsträdet, om det fanns då, och beundrade utsikten över Vättern, bort mot Olshammar, där han växte upp.

Farmors café vid Övralid är ett väldigt fint sommarcafé med …

… en mycket fin meny över vad som erbjuds. Räkmackorna lär vara väldigt goda. Men vi står över. Har fikat alldeles nyss.

Caféet har dessutom ett hundcafé. Inte lika fin meny, dock. Men det känns bra att Trulls och hans kompisar är välkomna.

Vi stannar inte kvar vid Övralid, även om det är tillåtet att stå där för natten, vad vi vet. Gratis. 

Vi vill till Åmmeberg och hoppas att det finns plats vid båtklubben. Förvånande nog blir vi bara tre husbilar (vi i mitten) för natten (det finns sex platser). Fin ställplats med god service för 200 kr.

Servicehuset kunde vara hämtat från en gammal vilda västernfilm (utan svensk flagga).

Bakom ställplatsen skvallrar många båtvagnar/ställningar om att detta egentligen är en uppläggningsplats för båtar. Här skymtar också det trädbevuxna taket på den gamla industribyggnaden. Stora delar av Åmmeberg är övergivna industriområden, vilket vi skrivit om här:

https://xoeocholivia.blogspot.com/2021/08/gruvligt_4.html

Strax norr om Askersund besöker vi Bosses Bil i Åsbro, där vi beundrade denna snygga Malibu. Den var fin, men det blir ingen plåtis (mindre husbil i paketbilsformat) för oss än.

Resan fortsätter. Vi parkerar snart vid en liten idyll. Tivedsportens Eco Camp …

… som ligger vid en kvarndamm i Håkantorp ungefär sju minuter från Askersund.

Här parkerar vi lite som vi vill. Det är gott om plats. 

Solnedgång över kvarndammen.

Servicehuset är en liten stuga med många år på nacken. Vi disponerar hela bottenvåningen.

Det känns som om vi kliver rakt in i någons hem. Vilket är precis vad vi gör. Tommy och Annika bor på övervåningen (vi förväntar oss att Pippi Långstrump dyker upp när som helst). 

I vardagsrummet finns det en hylla med gamla dammiga vinflaskor. Oöppnade. Kanske gåvor från folk som gästat campingen genom åren?

Halv elva på natten fick vi grannar. De störde inte alls. 

Vi var nog de enda svenska gästerna för natten, de andra var holländare och tyskar (totalt sju ekipage). Tivedsporten är en annorlunda camping. Vi skriver det här från en annan mycket annorlunda camping. Det är en historia vi får återkomma till. God natt.