Gruvligt och ljuvligt

Morgon i Borensberg. Solstråle på filt och eldklot på himlen.

Vi åker vidare. Efter bara en dryg timme är vi här vid Vättern. Eller snarare vid Tomteviken, innanför Kärrafjärden, norr om Stora Hammarsundet innanför Duvfjärden. Är ni med?

Norra Vättern har många vikar och sund. En hel skärgård därtill. Helt perfekt för …

… ett livligt båtliv. Vi är vid Åmmebergs båtklubb och hamn.

Här finns en ställplats, sponsrad av Husbilsklubben, för åtta husbilar.

Fin service i båtklubbens välskötta lokaler.

Det är säkert fint att bo i Åmmeberg, vilket ca 450 personer gör. Det är ju nära till Askersund och andra platser med samhällsservice. För livets nödtorft finns här en liten mataffär och en QStar-pump.

Men av pilarna här i korset att döma finns det mycket mer.

En gång fanns en järnväg som fraktade malm från gruvorna kring Åmmeberg och Zinkgruvan hit till det stora anrikningsverket och för utskeppning från hamnen till världsmarknaden. Därborta skymtar vi också det gamla vattentornet.

Men det stora verket tystnade på 1970-talet. Sorgligt nog är det ingen som bryr sig, verkar det som. Många gamla industriminnen har fyllts av nytt liv, inte sällan kulturella aktiviteter. Inte här.

1857 startade industriepoken här i denna bergslag. Det belgiska företaget Vieille Montagne började bryta malm i flera gruvor och det görs fortfarande i Zinkgruvan, mer än någonsin. Men hit kommer inget längre. Numera fraktas malmen till Otterbäcken i Vänern för vidare transport.

Vieille Montagne byggde Åmmeberg. Bostäder, skola, sjukhus och till och med ett casino och hotell. Det finns kvar, men någon verksamhet märks inte av. Helt övergivet tycks det dock inte vara.

I parken mitt emot hotellet hittar vi ett annat spår av social samvaro i Åmmeberg: kägelbanan. Inte heller här hittar vi spår av aktivitet.

Kvarnen sägs innehålla ett mineralmuseum. Vi undrar när det var öppet senast.

Vid kvarnen finns också en magnifik magasinsbyggnad som ser hyfsat välskött ut. Det finns en bygdeförening i Åmmeberg som förvaltar kulturarvet. I dessa pandemitider är aktiviteten låg. Men bortom magasinet skymtar vi en viss aktivitet.

Det finns nämligen en väldigt fin golfbana här. Drivs av Askersunds golfklubb. Vi ska återkomma dit.

Här satt väl gruvbolagens tjänstemän en gång i tiden. Man har försökt hålla liv i industriområdet med en ”serviceby”. Men även den verkar vara på fallrepet.

Vem glömde att släcka lyset?

Vi återser det stora anrikningsverket med björkskog på taket. Vi har snart gått hela rundan och sett alla sevärdheter.

”Torells promenad”. Under sextio år leddes verksamheten här av far och son Torell. Olle Torell var chef 1916-46, Sven Torell 1946-76. Olle lät bygga herrgården som, enligt Wikipedia, idag bebos av diplomaten och författaren Jan Mårtensson.

Stjärnan är en symbol för Vieille Montagne eller, idag, Zinkgruvan Mining (ägt av Lundin Mining). Något eller några små serviceföretag finns kvar här.

Men annars är det runt båthamnen (och golfbanan) det händer saker. Vi förundras ändå över hur många båtar som ligger kvar på land.

Som den här fina segelbåten till exempel.

Nej, vi behöver muntra upp oss, så vi tar en promenad bort till golfklubben. En mojito på altanen sitter bra.

Det är dunkadunkamusik och kanske hålligång så småningom.

Idag har golfrestaurangen, som drivs av Krogen som inte finns i Närkesberg, tagit hit tre food trucks: Mike’s Street Food, Pinklish och …

… den egna (Krogen som inte finns).

Vi väljer den sistnämndas langos med lax, räkor, pepparrot och västerbottenost. Gott!

Kväll i Åmmeberg. God natt.