Läckö och Kinnekulle

Idag imponerades vi av Läckö slott och den lyx som rackaren Magnus Gabriel de la Gardie skaffade sig där på 1600-talet. En stor skojare och rövare var han förstås. Till sist tröttnade Karl XI på honom och tog  tillbaka alla de tusen gårdar, utom två, som de la Gardie roffat åt sig och fyllt med rikedomar han snott åt sig under stormaktstidens krig.

Lite imponerad var vi av konststycket att fylla patéer med levande fåglar, som släpptes ut när gästerna högg in på maten. Om jag inte var sådan fågelvän skulle jag nog testat det partytricket.

Vi tog vägen över Kinnekulle, glodde lite på utsikten och stannade i Hällekis hamn (glömde ta någon bild). Men hamnen var en besvikelse och den intilliggande spannmålssilons dån fick oss att åka vidare till Kinnekulles camping ett par kilometer längre bort. Här var det mysigt och badvänligt.

Vi anar vilka kalkflisor Kinnekulle är byggt av när vi ser de utstickande flaken vid campingens strand.

Tvärt slut vid Vänerns vågor.

Utanför badstranden står en fyr. Andfamiljen gör en lov mot stranden innan det är läggdags.

Men Sigrid känner sig modstulen och utanför. Detta är inte hennes revir. Hon längtar hem.

 Vänersolnedgång med väderstation.

Campingen ligger fyra kilometer väster om Hällekis i vacker natur. Mycket barnvänlig strand för den som har ungar i bilen.