Vid min barndoms hav

Hässleholm har förändrats mycket sedan jag bodde här och gick i skolan här. Den här utsmyckningen på Första Avenyn har jag aldrig sett. Sven-Ingvar Johansson heter konstnären, statyn heter Väktaren och har stått här sedan 2002 (då har jag bara missat den vid förra besöket här).

På Stortorget står Gustaf Nordahls Våren sedan 1959 (jag har läst på).

Carl Anderssons klädaffär är en klassiker jag känner igen. Och även på min tid låg det en korvkiosk där gatuköket ligger. Men "Ockalamals" kiosk var enklare. Han kallades så eftersom han alltid frågade "ockalamal?" (hässleholmska för tjock eller smal, korv alltså).

Vid Hovdala blommar både hägg och syrén ...

... och mer buskstjärnblommor än jag sett någonsin.

Här hittar vi också en synnerligen god bok. Klädd i murgröna.

Hovdala var ett militärförråd i förfall när jag var barn. Jag kände en pojke som bodde här (pappan var arrendator) och jag hade kompisar i närheten så jag var ofta i de här trakterna.

Idag är Hovdala renoverat och här händer det mycket. De har ett digert program med kulturaktiviteter året runt.

Vi äter en underbart god slottsbuffé ...

... och tar fikat ute på borggården. 

Dagens slutmål blir Guldkusten vid Finjasjön. Detta var militärt övningsområde fram till 1993. Då var det bara militärer och vi grabbar (jag, Runo och Sven-Erik) här.

Nu är det mycket folk här och många husbilar hittar hit. Vi parkerar vid en maffig ek.

Inte lätt att leva i skuggan av en jätte.

Huset familjen Johansson bodde i är borta, trots att det står på skylten att det finns kvar. Tre bröder växte upp här, Bertil, Kjell och Sven-Erik (min kompis) och mamma Greta bakade världens godaste bullar.

Gretas fruktträdgård.

Ladan där pappa Nils hade hästar och kor står däremot kvar. Men vad har militärerna grävt ner här?

Beredskapslager av drivmedel?

Strandskogen är magnifik. Mycket lind.

Gulplister.

Skogsbingel.

Trädhuset har vi sett förr. Byggdes 2006.  Öppnar inte förrän efter midsommar. Synd.

Utsikt mot Hovdala och Äspethöjden. Landskapet är öppet eftersom allt detta var skjutfält. Jag är tacksam för att man inte anlagt en golfbana här.

Min barndoms hav. Finjasjön med Lillö dit de tuffaste måste simma.

Tormestorp smyger upp längs Göingaåsen därborta.

Bra plats att parkera på, men bara några soptunnor här. Jag har skrivit till Hässleholms kommun, webben, att de åtminstone kunde sätta upp en bajamaja så att folk slipper smyga i buskarna. Alla har inte muggen med sig som vi.

PS. Solen kom tillbaka!