A&B på väg: Promenad i Odensvi

Där campingen slutar, ett tiotal meter från vår bil, börjar Rängen i terrängen. Rängen är en strandäng med lövträd som sträcker sig bort mot kyrkan.

Lönnträden står gula med sin tidiga blomning.

Vildapel, tror jag, och lönn.

Prästgården i Odensvi. Så vacker den är. Rickard Dybeck, som skrev vår nationalsång, är född här 1811.

Odensvi betyder Odens offerplats. Här har sannolikt funnits en hednisk samlingsplats innan den första kyrkan byggdes på 1400-talet. Kyrkan brann ner till grunden 1776. Denna nya kyrka stod färdig året därpå.

Odensvi skola. Idag är det bara förskola kvar.

Bredvid skolan fanns en gång en av ortens två affärer.

Det som en gång var ett mejeri ser idag ut som en övergiven ruin. Synd på en i grunden ganska fin industribyggnad.

Detta hus ser också ut att ha haft någon form av utåtriktad verksamhet, men det är inte affär nummer två. Den låg på sidogatan. Önskar nästan att jag köpt hembygdsföreningens fina bok om Odensvi. Då hade jag haft alla svaren.

Husen längs gatan är ofta byggda med brutna tak, mansardtak, som blev vanliga under 1900-talets tre första decennier. De liknar alla mitt barndomshem i Tormestorp.

Tillbaka vid Campingvägen, fotbollsplanerna och lanthandeln/bygdegården därborta.

Hemma igen. Det blev ingen lång promenad, 1500 meter räckte för att se det mesta i Odensvi.

Grågässen betraktar oss vaksamt.

Vi går en eftermiddagspromenad runt Möckelkullens naturreservat. Titta där, en vårärt vågar sig upp.

Några blåsippor i vitsippshavet.

Gullvivorna börjar dyka upp i sydsluttningens värme.

Tydligen inte många som använder cykelstället ovanför badstranden längre. Ser ni det?

Det lilla tornet vid stranden är ett bokbytarskåp, tomt på böcker för tillfället. Bakom tornet bygger ortsborna ett utegym. Vad allt har inte Odensvi att bjuda på!