Stenåsa och söderut

Vi åker söderut mot de trakter vi känner bäst på Öland. Men strax norr om Borgholm stannar vi vid denna fina gård ...

... som har restaurang och gårdsbutik. Kroppkakor är huvudnumret här och vi ska testa Evas kroppkakor. Vi köper med oss ett paket hem, ännu är det för tidigt för lunch. I restaurangen hänger tvätten i taket. Kanske ett påhitt av mannen nere i hörnet. Han verkar humoristisk. Vem det är vet vi inte, men vi är ganska säkra på att det inte är Eva.

Två fina bilar på Evas parkeringsplats.

Vägrenarna ser ofta ut så här i vallmotid på Öland.

Från Stenåsa camping tar vi en cykeltur söderut. Här vid Alby/Triberga mosse växer det pukvete, ganska sällsynt numera, men ett helvetes ogräs i åkrarna förr, därav namnet (puk = den onde).

En ensam sångsvan ropar i mossen. Förgäves, visar det sig ...

... för hans älskade är död. Månne har räven varit här. Mängden fjädrar omkring svanen tyder på våld. En ledsam syn.

Nära mossarna ligger Triberga stenkvarn. Den byggdes på 1800-talet, men blev aldrig klar. Användes ett tag som lokal att predika i, numera kallas den fritidshus. Men den ser ganska övergiven ut.

Kanske värt att kolla Hemnet? Gjort. Inte till salu.





Vi ville besöka Havtornsgården, men den öppnar inte förrän i morgon. Vi tar en fika vid Blå Porten i stället. Fint ställe, dåligt kaffe. Men deras pizzor lär vara väldigt goda. 

Ölen, som jag förfriskar mig med, är bra. Från Kackelbryggeriet på ön.

Albylen är Albys sporthall. Fyndigt namn. Den är inte stor, men det är inte Alby heller.

Vi cyklar hemåt igen. Passerar en gammal kallmurad kalkstensbro innan Södra Kvinneby.

Byggd i slutet av 1700-talet. Ser ut att vara i gott skick, men landsvägen går numera vid sidan av.

Södra Kvinneby är en av många radbyar på södra Öland. Inte den finaste. Men ändå.

Nästan alla gårdar ligger väster om vägen.

Någon gård kanske behöver mer kärlek. Kollade Hemnet. Nej.

B&B en stege upp? Flaggan? Nästan Nederländerna. Inte alls Öland. Vad?





Solnedgång över Stenåsa alvar eller sjöängar. Storspovarna drillar fortfarande. Hornugglorna har häckat, men har bytt dunge.

Lördag. Hemma igen. Kan ett öländskt vin passa till fisken?

Jo. Wannborgas Amanda (efter äldsta dottern) var riktigt gott. Gjort på druvorna Merzling, Orion och Solaris. Aha, säger ni.

Blåkveite (liten hälleflundra), färskpotatis, citronig vitvinssås och sallad (med marinerad fänkål). Somrigt.

I lång rad

Solen har gått upp över stenkusten. Vattnet har sjunkit under natten. Det är väl högtrycket som gör att måsar går omkring där de simmade igår.

 Vi noterar att salepsroten finns överallt omkring oss.

Kastar en sista blick ut över stenkastens raukar innan vi far vidare ...

... till trängsel på östra kusten. Kårehamn är populärt bland husbilsfolk av flera skäl.

Just idag lockar stranden många människor, husbilsfolk, stugfolk och andra utsocknes. Kanske några riktiga ölänningar också om de finns härikring.

Vresros och fläder är på stark spridning. Åtminstone rosen klassas som besvärlig invasiv art, som vandrar in i strandnära områden. Den är ju vacker om det inte blir värre än så här.  

Vi tittar in till fiskhandlaren efter badet. För att köpa lite lunch. Det blir räkor och kippers.

Handlarn har laddat upp för en invasion som ännu inte kommit.

Svengelska har vi hört talas om, men svyska? Ställplats eller Stellplatz. Men Ställplatz är väl fyndigt? 

Vid bilen väntar Sigrid, som börjar gilla att sitta i bur utomhus.

Eller på bur.

Rosé eller vitt? Existensiell fråga i sommartid.

Svaret kan bli en kall lager från Skedemosse till fisken och tjippsen.

Vid en kvällspromenad räknar vi till ca 30 husbilar och en gästande segelbåt. Normal fördelning i hamnar längs östra ölandskusten.

Svanesång. God natt.

Stenkust

Vi har bytt kust. Förra året hittade vi denna plats nära Byrums raukar vid Kalmarsund. Vi stannade dock inte över natten då, så vi missade solnedgången. Nu tänker vi inte missa något.

Här händer det mer på vattnet än vid den östra kusten. Det är gott om båtar i Kalmarsund. Här har vi zoomat in färjan från Oskarshamn till Visby. I bakgrunden kärnkraftverket vid Simpevarp och i förgrunden en storskarv som försöker hänga med.

Rakt ut har vi Blå Jungfrun.

Vi står precis vid en liten hamn. Den fungerar utmärkt som badplats, eftersom det inte finns några båtar (annat än på land).

Vi har ca 500 meter till Byrums raukar det största raukområdet på Öland.

Det är inte lika imponerande som raukområdena på Gotland, men det duger gott som ett utflyktsmål.

Salepsroten är en orkidé som hos oss bara finns på Öland och Gotland. Här nära raukfältet är det gott om salepsrot. Och blåeld.

Salepsroten är vacker med sitt täta ax.

Finns det något gulare än färgkulla? Den används också som färgväxt.

Gott om färgkulla på vår ställplats.

Skräntärna hade jag inte väntat mig att se på denna kust. Dessutom tillsammans med vad som troligen är hens ungar.

Jag hade inte väntat mig att se rörhöna heller ...

... och inte en hel flock om fyra storlommar.

Rödbenor är dock allestädes närvarande vid öländska kuster.

På samma sten varnar en drillsnäppa. Paret gillade inte riktigt vår närvaro och var på vakt hela dagen. Vi undvek därför att gå i gräset, där de säkert har ungar.

Vad blir det för mat idag?

Rester från midsommar. Mums. Somrigare mat finns inte.






Solnedgången närmar sig.

Vi sitter och spanar på folk och fågel. 

Klockan är 21.47.

En skrattmås har fångat en fisk. Äter den utan gräddfil och gräslök.






Magisk kväll vid Kalmarsund.