Festen vid Östen 2

Vi tar en promenad längs landsvägen och träffar snart några nya vänner. Riktiga svin, faktiskt.

Karlsholme är en ö mitt i Tidan. Husen har strandtomt runt om.

Vi följer Tidan in i naturreservatet Logården och ser spår av sjösänkningen. Stora högar av sten som grävts upp för att göra Tidan djupare och tömma sjön Östen på vatten. Vilket jobb!

Ett vattenståndsmärke är inhugget i en stor sten. Troligen någon gång före 1862, enligt uppgifter. Hit upp gick vattnet innan Östen sänktes.

Vattenståndsmärket nämns i skrift som en speciell sevärdhet i reservatet, men vi undrar hur många som ser det. Det var ett utmärkt detektivarbete att finna märket, som inte är utmärkt på något sätt.

På hösten rastar många sädgäss i Östen på flyttningen ner mot varmare vatten. Här drar ett hundratal gäss över Logården.

På lördagskvällen är det fest i hembygdsgården. Vi bjuds på grillat och potatissallad.

Arne bor på andra sidan sjön och är den som lagt ner mest jobb på att fixa vår fest. Tack ska du ha.

Jan-Eric, vice ordförande i föreningen, tar för sig av maten. Majlis på andra sidan disken är nyvald kassör.

Lotterivinster hemifrån. Lika som bär är en flyttfirma i Norrköping.

Vildminkarna heter kvällens orkester. De spelar en skön blandning av gamla låtar.

Bandets gitarrist Kent cirkulerar i rummet. Vid bordet Anders och Lennart, nyvald ordförande i Adria Club Syd.

Många passar på att utnyttja dansgolvet, men rekommendationen av coronaskäl är att endast dansa med sin ordinarie partner. Vad vi kunde se var det inga som bröt mot den regeln.

Cd-skivor med Vildminkarna var lotterivinster. Men vi vann som vanligt inget, utan fick swisha några kronor.






Trevliga bordsgrannar var Göran och Ing-Britt från Lomma. Det visade sig att Ing-Britt känner Benita kompis Monica som bott i Lomma (numera i Malmö). Världen är inte så stor.