Kisspaus vid Böle rastplats söder om Härnösand. Vi gillar verkligen dessa klotpilar eller vad de heter. Vad jag förstår är det en variant av den vanliga knäckepilen som får så här runda och mjuka former,
Dagens etapp blev inte mer än knappa tolv mil lång. Här står vi vid plats 1 i Stocka gästhamn, en mycket välordnad ställplats.
Vi har bara några meter till det mycket välstädade servicehuset. Här var det Lyktkväll igår och det var fullt på alla platser. När vi kommer håller många att packa ihop (vi har bokat på nätet).
Unikt möte. Under våra fyra år med bilen har vi aldrig stött på en bil av samma modell, LMC T731G. Men här fanns ett par från Ljusdal med samma bil, bara ett år yngre (2017) än vår. De var lika nöjda med sin 731:a som vi är.
Inte alla packade ihop. Några tillkom. Vi var nio bilar kvar över natten. Jag är morgontidig och ser solen komma upp bakom ett båthus.
Det låg några båtar kvar i hamnen också. Men säsongen ebbar ut, krogen stängde igår.
Stocka är en mycket bra ställplats. Välordnat, genomtänkt och i toppskick. Det är en plats med lång historia. Bebott redan i förhistorisk tid och med en blomstringstid under sågverkens tid på 1800-talet. Numera en lugn oas vid kusten i Nordanstigs kommun. Här finns livsmedelsaffär, mack, fiskbutik, museum ute på Ingaskär, sjömanshem och byggklara tomter om ni så vill. Detta har vi läst i en alldeles utmärkt broschyr om Stocka. Bra jobbat!
Vi unnar oss ännu en kort dagsetapp längs Jungfrukusten. Till Borka brygga är det bara 54 kilometer. Här finns också en populär restaurang. Som stängde för säsongen igår.
Men i hamnen ligger många båtar kvar i sjön.
Borka är förstås också en plats med lång historia. Här har också skeppats ut mängder av timmer under många år. Men den tiden tog slut och allt var slitet och nedgånget när Hudiksvalls kommun 1991 sålde allt till Enångers båtklubb, som gjort ett enastående arbete att få liv i den gamla hamnen igen. Ta gärna del av historien på deras hemsida (sök på Borka brygga).
På rad i Borka.
Det blev sju-åtta bilar för natten. Här finns den service som vi husbilister kan önska oss. Inget att klaga på. Inte toppskick, men det fungerar.
Vi tar en sväng in till Söderhamn för att handla innan vi fortsätter till en ställplats i Norrsundet några mil norr om Gävle. Trulls blir helt tokig av fiskargubben i plåt framför bilen när vi parkerar. Precis samma reaktion som när han såg en plåtälg i Näsåker för ett par dagar sedan.
Vi har stannat hos Bergmans Fisk vid Saltharsfärden. Kusin till den Bergman som driver samma sorts etablissemang i Vilhelmina. Bergmans har fiskat här i åtminstone tre generationer.
Synd att restaurangen bara har öppet fredag till söndag så här utanför högsäsong. Men det blir ju billigare att handla i butiken och äta hemma i bilen.
Än så länge är det om plats. Här finns plats för åtta husbilar, men vi är bara två hittills (vi blev sex).
Det slutar regna och solen tittar fram medan jag får en pratstund med den rostiga fiskaren. Han berättar om bygden som levde gott på timmer och pappersmassa tills massafabriken stängde 2008 och sågverket 2012.
Idag finns här Coop (från gamla kooperationen som var stark i orter som denna), en pizzeria, thai take away, en lunchrestaurang, en frisör och en förskola. Men det finns också ett Arbetarmuseum och en teaterförening. Och en kreativitet som gör mig andfådd. Var får de styrkan ifrån? Men så är det på nästan alla platser vi kommer till. Det finns ett engagemang och ett kulturliv som är fantastisk. Folk lever och skapar med stor kraft.
Godsaker från Bergmans. Tillkommer Brittas inlagda sill och kokt potatis (nej, inte pilsnerkorv).
Fiskaren ger sig ut igen för att fylla på lagren. Sådant ger sig livet idag. Vi turistar i stora husbilar och äter fint på lyxkrogar där för bara någon generation sedan folk slet för brödfödan. Men de som skapat detta turistmål har väl också slitit. Vi också, kanske.
God natt, sov gott.
