Mot kusten

Vi lämnar Vildmarksvägen för nya utsikter.

Fredag, folktom camping, ett glas vin och Finnkampen. Det är helt ok.

Det är campingen i Näsåker. Sista helgen för säsongen. Vi, ett par i en husvagn och på kvällen kom ett gäng män från Polen och hyrde tre stugor. De ska ut och fiska. 

Det är knäpptyst i kvällningen, utom ett ständigt brus från forsen, som vi ska se på imorgon.

Trulls blir skogstokig på en älg i plåt vid festplatsen där en av Sveriges största musikfestivaler äger rum varje sommar.

Urkult. Då ljuder folk- och världsmusik mellan tallarna och det galet mycket folk här som försöker överrösta Nämforsens brus.

De måste ta i ordentligt om de ska överrösta Nämforsen, som mest är berömd för de ca 2600 hällristningar som hittats här.

Hällristningarna är lättillgängliga från trappor och spänger ut i forsen.

Vi tittar på hällristningar som är ungefär 6000 år gamla. Det bodde alltså folk här vid forsen och längs Ångermanälven redan 4000 år före vår tideräknings början.

Jag undrar hur älven såg ut på den tiden, långt före kraftverket.

Älven forsar fram med väldig kraft.

Vanligast är ristningar av älgar. Älgen måste ha haft väldigt stor betydelse för den tidens jägarfolk.

Ni kan läsa själva om hur de hade det.

Vi går hem och åker vidare mot kusten.

I Härnösand hittar vi en ställplats i gästhamnen på gångavstånd från de centrala delarna av staden kring domkyrkan där borta.

Vi tar en titt på residensstaden som kan stoltsera med många fina gamla hus, som här Konstmuseet (som varit residens, bibliotek och polisstation, konstmuseum sedan 2010) och Residenset, f d rådhus,  som stod klart 1790. Det finns många andra fina byggnader i kulturstaden Härnösand, som är värd ett återbesök.