Sälar och tordmular

I Gudhjem hade vi fin havsutsikt, även om campingen inte var lika mysig som i Svaneke.

Vi ville ut till Christiansö och då tar man båten m/s Ertholm, som hade sällskap i hamnen av en tvåmastad holländsk fullriggare, Aphrodite.

När vi kastade loss sjöng en lokal sångkör för oss från kajen, både på danska och svenska.

Christiansö och Fredriksö är befästa sedan 1684 då danskar och svenskar bråkade som så många gånger i historien.

Från Kungens kulle riktades kanoner mot svenskar, ryssar och engelsmän. Eller som här mot en fredligtsinnad  holländsk skuta.

På Christiansö finns ett gytter av små hus och trädgårdar med gott om fikonträd och ett "apmördarträd".

Hamnen ligger i sundet mellan Christiansö och Fredriksö.

Numera finns en välsorterad krog på Christiansö. En kall öl satt fint efter en lång promenad över öarna.

När vi åkte tillbaka till Gudhjem tog båten ett extra varv runt sälkolonin utanför Gräsholmen. Här fanns också många tordmular och sillgrisslor.

Mot Gudhjem

På väg mot ny adress, Gudhjem, besökte vid Bornholms Kunstmuseum vid Helligdomsklipperne, ett litet Louisiana, som inte fanns här när vi var här sist, på 90-talet. Meget fint pch med itsiktsplats mot havet.

På temat det lille rögeri hittade vi den här målningen. Inte ens ett rökeri och konstnären har vi redan glömt. Bornholms Kunstmuseum bland gammalt och nytt. 

Vi minns inte vad konstverket utanför hette, men många poserade vid det.

Naturens egen konst, de med danska mått mäktiga Helligdomsklipperne nedanför konstmuseet.

Fiskbuffén vid Gudhjems rökeri var väldigt bra. Vi nästan sprack.

Det var fler som ville ta del av buffén. Fiskmåsar på rad. En var till och med nere och hämtade rester på vårt bord.

På villovägar

Solen gick upp kl 04.20 precis utanför vår bil.

Vi cyklade på kringelvägar mot Paradisbakkerne, såg bl a brun kärrhök och rapphönor. Vid gården i bakgrunden spelade grodor högljutt  i en damm.

"Off the beaten track" var temat för dagen. Intill Paradisbakkerne finns Helvedesbakkerne. Hade vi cyklat fel?

Vilse kom vi alla fall. Och när vi trodde oss vara på rätt väg spärrade Dybedal vägen för oss.

På kvällen var det full fart på fiskarena i hamn. De hade landat en god fångst torsk som nu packades i lådor och täcktes med is.

"Utomlands"

Så kom vi då till Bornholm. Första gången vi är "utomlands" med husbilen. I Danmark är det campingplatser som gäller. Man får inte ställa sig med husbil var man vill. Men Hullehavns camping i Svaneke är bra. Vi har fått en bra plats ...

... med havsutsikt. Det är varmt när solen skiner, men annars ganska kyligt, eftersom vattentemperaturen inte är mer än ca 11-12 grader.

Bland det första vi gör är naturligtvis att gå till ett rökeri för att ta en sillamacka och en öl.

Färgstarkt på kajen i Svaneke.

Jens på Svaneke vandrarhem hälsar Joel välkommen tillbaka till platsen där han, Joel, tog sina första steg för 37 år sedan. Joel lovar att komma.

I fönstret på det lille rögeri finns en modell av det lille rögeri.

Från Torpön till Lady & Lufsen

Vi hamnade i blåsväder när vi kom till Torpöns färjeläge. Det blåste kuling så bilen skakade. Men vi åt gott, musslor, på restaurangen innan vi kröp till kojs.

Så mycket lugnare och finare när vi kom till Lady & Lufsens ställplats någon mol söder om Värnamo. Vilket mottagande vi fick. Vi kommer tillbaka, var så säkra.

Innan vi hamnade där gjorde vi ett snabbstopp vid nationalparken Store Mosse norr om Värnamo. Naturum var stängt, men fågeltorn gav fin utblick över mossen och Kävsjön. Fåglarna var långt bort, men det car i alla fall gott om tranor därute på gungflyet.

Och innan vi ens kommit så långt besökte vi den idylliska trästaden Eksjö. Det är fint där. Många mysiga gårdar och gator. Ett besök rekommenderas. Det är inte bara en trist garnisonsstad.

Öland 20-25 maj

Så är vi här igen. Stenåsa camping, på vår vanliga plats nära vattnet. Och en härmsångare som närmaste granne. Skogsdungen fullkomligt kokar av fågel.

Den lilla öppningen ut mot havet är uthuggen just för oss.

Vi gick en långpromenad på alvaret med utgångspunkt från Gösslunda. Här vilar vi vid Rörkällan, som aldrig lär sina.

Strax intill källan har någon baxat ihop en fin rastplats.

Även det karga alvaret kan bjuda på blomsterängar.

Karstsprickor på alvaret. De ljusa partierna längs sprickorna har sin förklaring: på nätterna kommer snäckor upp ur sprickorna och betar alger och lavar på kalkstenen. De vågar sig inte långt bort från sprickorna eftersom de måste hinna ner i skuggan innan solen blir för brännande. Är naturen fantastisk?

Döende jättar invävda i murgröna. Västerstads almskog imponerar.

Kårehamn. Ställplats med fiskaffär och restaurang.

Många hade hittat till Södra Greda löväng.

Tillbaka till Stenåsa och vår allra första plats där vi stod 1983. Rödspov i kikaren och högrev på grillen. 

Fem nätter på Öland: Stenåsa, Stenåsa, Degerhamn, Kårehamn och Stenåsa igen. Promenader på alvaret, norra lunden vid Ottenby, Västerstads almlund, Södra Greda löväng och Halltorps hage. 

Öland i maj är bäst av allt.

Träff med husbilstokiga

Husbilsklubben samlades i torsdags för fest och årsmöte på Himmelstalundsfältet i Norrköping. Omkring 450 bilar lär det ha varit. Vi var också med, eftersom vi var nyfikna och detta var ett evenemang som det kanske var värt att uppleva. Det blev många möten med nya människor, middag med dans både fredag och lördag. Först på söndag morgon åkte vi hem. Stelfrusna, eftersom värmen i vår bil inte fungerade (det ska vi åtgärda i morgon, måndag). Men vi hade roligt. Vilken kontrast mot dagarna i skärgården! Omväxling och nya situationer är faktiskt kul.

Det var kyligt, men ändå soligt för det mesta. Folk satt utanför sina bilar i grupper, pratade och drack vin eller öl. Vi kände ingen i början, men snart hade vi flera bekanta och folk att prata med.

Samtidigt pågick en mässa, Hus på hjul, på Bråvalla där musikfestivalerna hålls i juni. Där fanns både gammalt och nytt.

Benita föll för en större husbil, Adria Coral 670. Den är fin, men vi tänker inte byta upp oss. Än.

Det var kallt och blåsigt, men vi hittade en hel del intressant att titta på. Och så fick vi löfte om att Blå kustens fritidscenter, som vi besöker här, ska fixa vår bil på måndag.

En bild tagen av en annan husbilsägare med en s k drönare. Vår bil är den lilla som syns i mitten av rugbyplanens bortre långsida (vid en blå soptunna).

Första skärgårdsresan

I  lördags (9 maj) mastade vi på Olivia. På sedvanligt vis utmanade jag min höjdskräck och klättrade upp i mastkranen för att sätta dit vår Windex. Om någon undrar varför jag inte gör det innan vi reser masten vill jag förklara: risken är stor att Windexen går sönder i så fall.

Olivia är klar, men Bönan har problem. De tappade ett undervant när vi hissade masten och vi fick dragga efter det i ån (vant är de stålvajrar som håller masten uppe). De kom inte iväg förrän flera dagar senare.

Trångt, men mysigt. I Storån måste styrman hålla tungan rätt i mun för att inte köra in masten i trädtopparna. Ibland är det bara en meters lucka däruppe. Fyra kilometer till Slätbaken och havet.

Årets första och soliga kväll i skärgården firas med en whisky vid Risö. Här brukar det ligga massor av båtar på sommaren, men den här natten var vi tre. Vi har dock aldrig varit här tidigare, trots att vi seglat i 30 år. Brukar undvika proppfulla vikar. Men nu var det ju nästan tomt.

Och nästa morgon, tisdag, var det faktiskt bara vi kvar. De andra gick tidigt. Vi gick för motor de sista 15 distansminuterna till vår brygga. Vi såg ytterst få andra båtar. En segelbåt på måndagen och en på tisdagen. Allt fungerar, även om vi ett tag var oroliga för att motorn var för varm. Till och med värmaren som vi fyllt på fotogen i för första gången på tolv år gick hur bra som helst.

Redo för sjön

 Nu är Olivia klar för sjön. Sjösättning på fredag eftermiddag. 

Skönt med renovering av drev och bränslesystem. Hoppas bara att hon flyter.

                    En fikastund med Pelle och Eva hör alltid till när vi rustar båtarna samtidigt.