Öland igen

Vi är på Öland igen, tredje gången i år. Ok? Vi gillar den här ön. Att Borgholm sover en söndagförmiddag i september är också ok.

På avvägar. Klosterholmen vid Hornsjön. End of the road. Fikapaus

Camping förbjuden. Ok, vi campar inte, vi fikar och letar efter Hornsjön, Ölands enda insjö.

Bättre här, Neptuni åkrar norr om Byxelkrok. Färgas i blått när blåelden blommar.  Nu i normaltillstånd, bara kalksten, men ...

... sommarens sista blåeld kämpar i sin stenöken.

På Ölands norra udde, vid Långe Erik. SMHI's väderstation från den tiden då någon måste stiga upp före klockan fem för att läsa av temperatur och nederbörd.

Nu måste ingen stiga upp. Bra, för det är väl ingen här längre. SMHI får sina data från den här masten.

Fyren är 27 meter hög Jämför med Långe Jan i söder: 41 meter). Har lyst sedan 1845 (Långe Jan sedan 1785). Stackars Erik, lever i medieskugga.

Bygg ej stentorn, står det på skylten. Om detta är civilkurage efterlyser vi mer av samma sort i andra sammanhang. Men det kanske bara är djävulskap. Vad tycker ni?

Öland slutar i en stenöken (det ordet nu igen!).

Ekarna vid fyrbostäderna på norra udden är korta och kompakta. De ville inte blåsa omkull eller bli skeppsmaster som kusinerna på Visingsö.

Svanpar med åtta ungar. Och en färja på väg till Oskarshamn.

Lugnvatten vid Långe Eriks hamn. Men bryggan gör mig inte lugn.

Ställplats vid Böda hamn (förväxla inte med Böda Sand, monstercampingen fem kilometer norrut).

Böda Hamn har fiskbutik- och restaurang.

Vi har hamnat bortom en fiskebåt och sjöräddningen.

Motljus när vi beställer ...

..

... är det därför det blir så många glas på bordet redan innan maten kommer in?