Luckor i det grå

Dagen började så här. Vi såg inte ens foten av bergen. Och hörde att det var solsken i Sverige.

Vi tänkte åka hem. En tunnel var avstängd och vi hamnade på kalfjället i stället ...

Sikten var så där.

Men vi trotsade det grå och gav oss ut mot det blå. Norrmännen är bra på broar. Detta är Helgelandsbrua nära Sandnessjöen.

Vi åkte förbi Sju söstre, men av topparna såg vi inte mycket.

Av en slump stöter vi på ett Petter Dass-museum.

Ni minns väl Bobo Slackes (alias Moltas Eriksson) nidvisa om det jävla rövarband vi kallar norrmän, "... och deras ende store skald, han heter Petter Dass". Här i Norge ringaktar man honom inte, utan hyllar honom med museum och jättesten. 

Vi hamnar på vår första norska färja, bakom en kille som håller på Rosenborg (som ju slog ut IFK Norrköping ur Champions league-kvalet. Jag påpekade det, förstås. Men han tröstade mig med att Rosenborg också åkt ut. Och förresten hejade han mer på Östersund eftersom han var född där. Ränderna går aldrig ur.

Färjan gav tillfälle att inspektera taket på Xoe. Dags för en tvätt när vi kommer hem.

De mörka skyarna kommer och går.

Norskt bomsamarbete. Tre man försöker få upp en bom som borde rest sig automatiskt, bomfalleralla!

Vi ska allra längst ut, till Torghatten.

Vilket vi lyckas med efter ännu en färjetur. Här är vi framme vid den lilla campingen längst ut.

Himlen är nästan oskyldigt blå. Bara nästan.

Långeman, i hörnet, hejar på Hurtigrutten.

Vi ska upp och se solen rakt igenom berget Torghatten.

Det är stenigt och brant ...

... men vi klarar det och hittar hålet rakt igenom berget. 

Jag tar mig igenom berget ...

... medan B väntar på andra sidan. Jag hoppas ni fattade den vitsiga rubriken på inlägget. Det regnade inte hela tiden och det var en stor lucka i gråberget. Hahahahaha ...

Det blev en händelserik dag, trots regnet. Tur att vi inte gav upp.