Värsta stormen i Mannaminne?

Kontrast mot igår. Idag går solen upp över Högbonden därute, ön med Sveriges högst belägna fyr.

Bara Långeman är vaken. 

Det är nästan helt lugnt i viken trots att det är kulingvarning utfärdad och det blåser kraftigt ute på havet. Frånlandsvind är förklaringen.

Barsta camping och sjöbodar.

Fina bodar på rad i soluppgången..

Stora doningar används vid fisket. Hommor eller ryssjor?

Nere på den dyiga stranden står en ensam gluttsnäppa och solar.

Vi går en lång promenad till Rotsidans naturreservat med flata klippor mot ett upprört hav.

Vi lämnar Barsta och besöker grannbyn, det mer välkända fiskeläget Bönhamn.

Här har hösten kommit. Allt är stängt och ...

... den enda människa vi möter är Plåtniklas.

På P-platsen står bara vi.

Den blåser nästan full storm när vi besöker Mannaminne, Anders Åbergs högst annorlunda och personliga museum i Häggvik, där vi möter en bekant hemifrån.

Spårvagnen är en gåva från Norrköpings kommun kan vi stava oss till på denna väderbitna skylt.

En salig blandning vägvisningar till kända personer och platser.

Jordklotet är fullt av byggnader, men Nya Zeeland är ännu inte koloniserat.

Vi vill gärna berätta om Mannaminnes öppettider.

Nedanför Skuleberget finns ett intressant Naturum.

Vi stannade nedanför, även om åtminstone jag, liksom Carl Linneaus, hade lust att gå upp. Men mina knän ville inte.

Vi skulle åkt inåt landet, men lokalradion gick ut med varning från räddningstjänsten. För många träd tvärs över länsvägarna. Dessutom är det obehagligt att köra husbil i häftiga kastbyar. Så vi hittade en camping söder om Nordmaling.

Fin sandstrand, men badsäsongen är över. Eller har den bara tagit paus?