Camping de luxe

Morgon vid Lauter. Vi och en fiskebåt på land (inte sant, vi var sex husbilar och en segelbåt i gästhamnen. För tolv år sedan var vi ca tolv segelbåtar och inga husbilar. Men det var i juli. Segelbåtar fanns kanske även i juli i år. Men husbilarna fanns inte här för tolv år sedan.

Morgonmöte på hamnpiren. En snok. Den minsta jag sett. Ca tolv centimeter.

Och en ekorre. Här? Det är väldigt långt till närmaste skog. Dessutom satt en stenskvätta (Oenanthe) tillsammans med en buskskvätta (Saxicola) längre ut på piren. Varför? Trots namnen är de inte särskilt nära släkt.

Vi tar oss via slitna Slite (aldrig varit på en plats som så väl givit skäl för namnet, i Slite är alla slitne) över till Gotlands västkust. Lummelundagrottorna.

Stalagtiter och stalagmiter i Lummelunda. Pyttesmå jämfört med de i Postojna eller i Hallein, men vi har ju haft istid.

Ok, ni kan också ta kort nu ...

Här den ingång som tre tonårspojkar fann 1949. De höll tyst om sin upptäckt i sju år. Ända tills de läste i lokalpressen att en man konstaterat att det inte fanns någon grotta. Då gick pojkarna själva till pressen och berättade att de funnit 175 meter grottväg in i berget. Det blev en riksnyhet som hamnade på DN:s löpsedel. Resten är historia, en bra sådan. 

Nära grottan finns en småtrevlig naturstig, som ingen går, utom vi. 

Amerikansk sycamore-rönn med extra stora blad.

En fin camping. Svår att hitta. Orienteringsklubben Gotlandsbro OK gör inte reklam för sin "camping" nedanför den magnifika klubbstugan, på gångvstånd från Lummelundagrottorna.

Mycket riktigt är det också bara vi om hittat dit. Tror inte orienterarna vill ha andra gäster än meningsfränder. Men här finns vad vi behöver, inklusive lugn.

Det är inte trångt när vi brassar käk, ingen annan har hittat hit...

... ändå är det nära till hav och solnedgång.