Morgonskådning vid Ekstakusten. Natten har varit lugn. Vi har inte sett några andra husbilar. Många klagar över att vi blivit för många. Inte på de vägar vi valt. Och inte i september.
Lilla Karlsö framför oss förefaller mycket större och häftigare än ..
... Stora Karlsö, som dock ligger en bit längre ut. Det är dit de flesta turister åker. Där finns ju vandrarhem och fyrbostäder.
Innanför Ekstas strandväg hittar vi stora vinodlingar. Vilket påminner oss om att vi måste till bolaget i Hemse för att köpa gutevin.
En sorts selfie i en hamn vi besökt med seglarvänner för många år sedan. Någon som läser detta kanske får en tår i ögat.
När vi seglade in här (var det 2005, Gudrun?) var det lugnare. Och varmare.
Då fanns inte detta härliga bastuhus ...
... som invigdes 2016 av Allan Larsson, som vi träffade lite senare idag. Världen är liten även på Storsudret.
Här åt vi en fantastisk middag med vännerna den gången. Guldkaggen har mist sin glans.
Vi fortsätter söderut mot stenig kust ...
... och blir utskällda av en pappschäfer.
Kom upp hit ska du få se något! Vadå?
En skock får lurar bakom berget.
Utsikt mot stenmuseet vid Kettelvik, där ...
... baren stängt för säsongen. Undrar vad de bjöd på här?
Besökarna har varit interaktiva.
Xoe väntar.
Nej, vi ska inte köra till gubben. Hur skulle det gå till?
Hoburgsgubben har fått en kråka på huvudet.
Jag satt på näsan förra gången jag var här. Jag har blivit lite mer mogen sedan dess.
Men jag måste högre upp. Även nu.
Sten och stup.
Majstregården stängde för två dagar sedan. Men vad gör det? B kollar om cikoria doftar. Svar: nej.
Vi hamnar på ett pang där Lars Gyllensten ofta satt och skrev.
Det har inte förändrats sedan dess.
Holmhällars pensionat är en sort för sig. Nästan bara stamgäster. Enkelt, men bra. Bestämda tider. Inget kvar på tallriken. "Calle på panget" vakar över sina gäster, alltid klädd i vit skjorta och fluga, enligt reportage vi läst i DN och Aftonbladet.
Men Calle, eller Carl, och hans hustru Eva verkar inte det minsta despotiska när vi beställer mat som om det vore ett gatukök.
Rödspättan är en klassiker här (undrar om de ändrat i menyn sedan Calle började jobba på sin pappas pensionat 1966?).
Stora portioner. Billigt. Och helt fantastiskt gott!
Vi är mätta, men tänker: om vi ska äta saffranspannkaka någonstans måste det vara här.
Ni har sett flugan (inläggets rubrik!). Här såg jag falken. Den flög förbi bara 20 meter bort för några sekunder sedan. Vi träffade fågelskådare för någon timme sedan som var på jakt efter en aftonfalk som skymtat nära Hoburgens fyr dagen Här såg vi den! Undrar om fågelskådarna borta vid fyren också fick se den. Tvivlar. Den hade väldigt bråttom österut.
Dags att ladda batterierna. Vi åker till Sandkvie ställplats där vi känner oss välkomna och också välkomnas av Allan Larsson (han som invigde bastun). Men då hade vi inte kameran med.
Det finns, som sagt, de som säger att det blivit trångt på ställplatserna. För många husbilar. De som säger så har inte åkt våra vägar. Vi har aldrig kommit till en ställplats som inte haft plats. Bara nästan (vi snodde sista platsen i Kristinehamn). Men det gäller förstås att välja sina mål.
Innan vi stänger för idag hinner vi med en cykeltur mot fågelrika marker vid Faludden. Rondellhundar har vi hört talas om, men gotländska vägkorshundar är en ny ras. Eller är det lambungar?
Nej, det är ingen igelkott. Det är B som är på väg ...
... för att skåda fågel vid Inre och Yttre Stockviken.
Mycket fågel därborta, men hopplöst motljus.
Sån tur ni fick bättre väder idag och fick se både fluga och falk! Sandkvie ställplats har vi hört mycket gott om, men tyvärr inte besökt. Lät skönt med ett bastubad!
SvaraRaderaHa dé fortsatt bra.