På väg mot stormen

Vi tar en promenad upp till Galgberget precis ovanför vår campingplats. Det är Nordens, kanske Europas, enda kvarstående galge. Uppe på pelarna låg stora stockar som man hängde folk från. Den lär ha varit i bruk till 1845 och vid utgrävningar hittades rester av ca 30 människor som begravts vid galgen. Ruskig historia vi bär på.

Utsikt mot vårt håll. Xoe står bortom det stora huset i bildens mitt.

Murgrönan klär klinten, inte bara träden, utan marken är bitvis helt täckt. Rindi heter den på gutemål. Studentkåren i Visby har lånat det namnet

På promenad igen genom DBW. Vår favoritplats i Visby.

Än blommar perennrabatten ...

... och trädet med Stenkyrkeäpplen bär frukt. Trots att det är brutet. Knäckt, men inte knäckt.

Två stora plataner och ett får vaktar sydvästra ingången till DBW. Ni skymtar Linné till höger i bild.

Vi tar Tranhusgatan mot Almedalen ...

... som gör skäl för namnet. Maffig alm bakom scenen, där politikerna väsnas under en sommarvecka.

Utomrings.

I vallgraven.

Domkyrkan är maffig.

S:t Karin också. På sitt vis.

Utsikt från lunchbordet. Märk hönan.

Akantus heter växten jag alltid glömmer namnet på. Lusthuset i DBW.

Mullbärsträdet ber om nåd. Jag är gammal, trampa inte på mig, klättra inte på mig.

Vi är på väg in i mörket och hoppas att stormen inte hinner hit. Det blåser redan 17 vid Öresundsbron, men bara 10 vid Ölands norra.

Glest kring borden på m/s Gotland. 253 passagerare på väg hem eller bort.

Här är vi. Jag ser Ashley därute i regnet. Hon är a cargo ship på 89 meter (knappt häften så lång som vi) på väg mot Gunness i Lincolnshire. Undrar vad hon har i lasten?

PS. Det blev ingen storm för oss, knappt kuling ens. DS.