Stämmer påståendet att det nästan bara är pensionärer som åker husbil? Hur kommer det sig då att det en onsdag kväll står tre husbilar, en torsdag kväll fem husbilar och en fredag kväll sexton husbilar på två av landets mest populära ställplatser?
Vi lämnade Askersund och åkte ca nio mil norrut. Till den klassiska fågelsjön Tysslingen strax nordväst om Örebro. Sångsvanarnas sjö.
Här råder rena festivalstämningen vid Naturens teater. Böcker, konst och café har vi upplevt förr. Nu tillkommer korvgrillning och kikarutställning. Och massor av folk. "Man börjar hitta hit nu", säger damen i kassan. Vi parkerade först på en leråker bland en massa bilar. Men jag pratade med Lasse och bums fick vi bästa platsen, eluppkoppling och nyckel till huset (för nattens behov). VIP med andra ord. Vi kände att vi ägde Naturens teater och många besökare trodde nog att vi gjorde det när vi parkerade husbilen vid entren.
Drygt tre tusen sångsvanar, varav minst tre sällsynta mindre sångsvanar, eller tundrasvanar, som man numera inte utan anledning kallar arten. Can you spot them?
Utsikt från fågeltornet mot Rånnesta där vi står parkerade.
Strid ström av folk. Förvånansvärt många utan kikare. Men sångsvanar syns ju ändå. Ungefär som tranorna vid Hornborgasjön.
Som sagt, vi äger Rånnesta!
Fina kikare på rad, men min snart 40-åriga Kowa, som syns borta vid logdörren, duger bra. Uppdaterad med nytt objektiv och stativ.
Mot kvällningen flyger svanarna ut mot sjön där de känner sig säkrare.
Det blir nästan tomt på strandängen och vi grillar korv.
Hälsa Lexi, som hade kalas idag, att morfar mår bra.
Rånnesta, Tysslingen och naturens teater (bakvända L:et mitt i bild). Vi kom hit i år igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar