Vår resa mot Söderhavet fortsätter. Strax utanför Alvesta tar vi en liten paus vid en av de finaste rastplatser (Trafikverkets) som vi sett, vid Moasjön.
Framme i Alvesta hittar vi en adress som vi inte varit på sedan 70-talet. Och vem kommer där om inte min kusin Sven-Erik Mattisson, ”Icke” kallad när vi växte upp tillsammans i Tormestorp.
Det blev ett synnerligen livfullt och trevligt återseende med Sven-Erik och hans Ann-Katrin. På tre timmar hann jag bara ta en bild. Men vi hann med många tusen ord. Ändå är mycket outrett och vi bestämde att vi måste ses igen. Kanske med våra husbilar (deras Karmann Davis skymtar på förra bilden).
Vi fick ett bra tips i Alvesta: Wanås slott i Skåne, ”Sveriges Louisiana”. Men tiden räcker inte till, så vi väntar med det besöket och följer istället den uppgjorda planen, Ikeas museum i Älmhult, där vi konstaterar att Hej heter Hej också i engelsk översättning.
Så här såg världens första Ikea-varuhus ut när det öppnade 1958. Till stora delar ser det likadant ut nu, men omgivningen har förändrats. Jag var där första gången som barn omkring 1960.
Idag (från hemsidan).
Ikeas formgivning underskattades nog i början. Visst är ”schlagerstolen” Rasmus från 1958 riktigt läcker.
Ikea-katalog, år okänt.
Så är vi framme vid dagens mål, ”Söderhavet”.
En miljö passande för en Wallander-deckare. Behöver jag säga var vi är?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar