Vi har lämnat Hullehavn och Svaneke för den här gången. På färden 33 kilometer norrut tar vi en konstpaus på Bornholms museum, som vi visserligen sett förut, men det tål att ses igen. Vi önskar dock att den långa terrassen ut bland trädtopparna varit hundra meter längre så vi kunnat se ner mot de dramatiska Helligsdomklipperne och Sorte Gryde.
I stora ljusa salar blandas gammal och ny konst, målningar och skulpturer. Brottarna på golvet är så vidriga att vi vänder dem ryggen. Hu!
Bara huset i sig är en upplevelse med ljus rymd och en liten vattenkanal som faller ner längs tre trappor.
Skagenmålaren Michael Anchers porträtt av Martin Andersen Nexø (Pelle Eroberen, Ditte Menneskebarn) är ett av museets mest kända verk.
Den bornholmsfödde konstnären Kristian Zahrtmann har här flera målningar föreställande Leonora Christina Ulfeldt (1636-98). Hon var dotter till kung Christian IV och Kirsten Munk (vars mamma hette Marsvin). Femton år gammal gifte sig Leonora Christina med Cortiz Ulfeldt, som gjorde karriär i Christian IVs hov. Hon födde honom tio barn. Deras livshistoria blev dramatisk. Anklagade för bl a högförräderi greps de och sattes på Hammershus fästning här på Bornholm. Leonore Christina flyttas till Blåtårn i Köpenhamn, där hon satt i 22 år. Hon beskrev sitt liv i Jammers Minde, ett av dansk litteraturs viktigaste verk.
En museifika sitter bra. Förresten: marsvin (läs bildtexten ovan) på danska är ingen gnagare, utan en liten val, tumlare).
Vi rotar oss på Sandvigs familjecamping. En ganska liten camping som mest frekventeras av tyskar i små vans eller tält. Det är den varmaste dagen i Danmarks historia (känns det som).
Det är söndag och det är nästan trängsel på stranden. Det går dock att hålla avstånd. Vi har sett bilder på stränder där det knappt fanns ståplats i coronatider.
Från stranden är det ett par hundra meter till den lilla hamnen i Sandvig, som kantas av traditionstyngda sommarpensionat.
Så här ser ett riktigt turistslott vid stranden ut. Så heter det också Strandslot.
En liten reflexion. Det finns folk som tycker att vi som åker husbil tar upp mycket plats och stör i känsliga miljöer. Ser ni någon husbil på den här bilden?
Men vi är på jakt efter tider som flytt. Huset vi hyrde en sommar när våra barn var elva och tretton. Vi önskar att det var här vi bodde. Men det var det inte.
Här då? Nej, tyvärr inte. Men inte olikt.
Till sist får vi inse att det lilla huset troligen är borta för alltid och kvarteret ersatt av den här fyrkantiga skapelsen.
Imorgon ger vi oss upp på berget, Hammeren, där vi tänker orientera oss med hjälp av en karta jag hittat på nätet. Vi bor ca 200 meter öster om kontroll nr 14.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar