Uppsala och Sala

På vår väg västerut stannar vi till vid Uppsala högar (resten av Uppsala får vi ta en annan gång). Jag har aldrig varit här och B var här någongång strax efter att högarna skyfflades upp på 500-talet till minne av några dåtida stormän.

Vi får inte gå upp på högarna, vilket ju är tråkigt. Men vi förstår att slitaget skulle bli väldigt stort. Detta är ändå viktiga minnesmärken över en tid då vi gick från hedendom till kristendom och så småningom skapade det som skulle bli Sverige.

Uppsala gamla kyrka  är byggd på platsen för ett hedniskt tempel. Den första kristna kyrkobyggnaden här restes redan på 1000-talet. Kanske ännu tidigare. Gamla Uppsala är en så åldrig boplats att dess tidiga historia är höljt i dunkel och mest bygger på sägner (och Adam från Bremen, som visserligen aldrig var här, men beskriver platsen redan år 1076).

Kajorna är flitiga kyrkobesökare, men de har stor respekt för den mycket större kråkan.

Från Uppsala till Sala. Vi tänkte titta på silvergruvan, men där var allt stängt. Vi tänkte stanna på Caravan Clubs camping, men den verkade trist. Men det fanns ställplats i stan. Gratis för tillfället, eftersom betalautomaten var trasig.

Det blev en fin promenad längs vatten in mot stadens centrum.

Ekeby damm är en del av Lillån, som rinner genom Sala. Lillån är en del av Sagån, som rinner ut i Mälaren mellan Västerås och Enköping. 

Salas centrum domineras av gågator, så det är riktigt skönt att strosa omkring i staden. Det finns till och med en bokhandel.

Lite trästad, men mest stenhus. Det är i alla fall ett gruvsamhälle från början.

En stor flock med kajor skränar över staden och ...

... och avlöses av en lika stor flock duvor.

Vi köper grönsaker på stora torget.

Blomsterprakt i Sala. Vi är på väg till museet över stadens kanske mest berömda person.

Ivan Aguéli föddes här i Sala 1869. Nu finns ett museum i hans namn i kulturkvarteret Täljstenen, inrymt i gamla elverket.

Ivan Aguéli är en av våra största konstnärer. 1890 for han till Paris och lärde känna Cezanne, Gauguin och van Gogh. Han blev mycket intresserad av orientalisk kultur och besökte Egypten flera gånger. Konverterade till islam. Bara 48 år gammal och hörselskadad dödades han av ett lokomotiv i Barcelona 1917. Denna färglåda kan ha tillhört honom

. 

Aguéli Liggande katt påminner om vår egen Sigrid.

Vi är på väg hem till husbilen genom det fina parkstråket.

B vilar i Estelles bänk. En stackars prinsessa har fått ge namn åt en massa platser och föremål. 

Aguéli hyllas också med en fontän i parkområdet. För ett år sedan, när det var 150 år sedan Ivan föddes och det skulle firas här i stan, fungerade inte fontänen. Det blev rabalder och insändare i lokalpressen. Sådant är ju alltid kul för en gammal journalist.

Såg ni? Det drog en liten ärla förbi. Med tanke på miljön och vad jag hann uppfatta av fågeln kan det ha varit en forsärla. Eller?

Kanadagässen regerar i Ekebydammen.

Storbygge mitt i idyllen. Sala ska få nytt sjukhus.

Vi stannar inte i Sala, utan drar sex mil längre västerut till Västanfors. Vi upptäckte den fina ställplatsen hos båtklubben under vår Dalaresa. Nu är vi här igen.

Ett glas vitt är fint i kvällningen. Imorgon blir det brödraträff i Hagfors.