onsdag 28 april 2021

Förlorat paradis





Vi stannar vid kyrkan i Sund, några kilometer norr om Österbymo.




Här finns en god rastplats om vi vill besöka naturreservatet med de grova ekarna. Men vi tar det en annan gång när det är varmare. Och löv på träden.




Nästa stopp blir kyrkbyn med det det lite trista namnet, Asby. Här finns en gammal kyrka med klocktorn ...






... och en fin park, Hedners park. Anders Hedner var kyrkoherde här från 1844. Han var en driftig och populär präst, kunnig botanist. Anlade här en park, som lär ha innehållit alla svenska trädarter och några till. Idag en promenadrunda som sett bättre dagar. Jag kommer att tänka på den engelska 1600-talspoeten John Miltons Paradise Lost, Det förlorade paradiset.





Granbarkborrarna har nämligen slagit till och ödelagt stora delar av parken.




Hedner anlade en ö. Visserligen den minsta vi sett, men 
Per Daniel Amadeus Atterbom var gäst här flera gånger. Hedner kallade ön Lycksalighetens ö. Var han först med det namnet, eller fick han det av Atterbom? Det senare, eftersom Atterbom publicerade sitt sagospel 20 år innan Hedner kom till Asby.





Många granar har sågats ner och bränts efter angrepp av granbarksborrarna. Delar av parken, särskilt sagostigen för barn är i ruiner. Kan den räddas? Inte enkelt. Många av granarna var hundratals år gamla.






Som till exempel den här. I ett hörn av parken tronar en gran utan like i landet. Detta är Sveriges grövsta enkelstammiga gran, omkrets nästan fem meter.





Ett fantastiskt klätterträd om man nu känner den lusten. Påminner om Tane Mahuta, jätteträdet (kauro) vi såg på Nya Zeeland. 





Det är en skaplig promenad bara att ta sig runt Sveriges grövsta gran. Ett helt osannolikt träd. Och till skillnad många andra granar i parken vid full vigör. Granbarksborrar, håll er borta!






Trafikverkets rastplats vid sjön Nästången, ungefär en mil nordost om Österbymo. När vi passerade förbi här igår såg vi en storlom bara några meter från vägen. Inga spår efter den idag, men vi ser knipor och krickor därute på vattnet.





Ett nästan perfekt ställe att fricampa på. Nära vattnet och ändå en bit från stora landsvägen. Men vi ska bara ta en fikapaus.





Vi fyller på hos QStar vid lanthandeln i Odensvi. Favorit i repris. Det var ett år sedan vi upptäckte denna pärla. Det var soligare och varmare då.





Men vi har trevligt sällskap den här gången. Elisabeth och Lennart från husbilen Ellen har inte varit här förut. Så roligt att få visa dem runt. 





Vi sitter och poserar vid hembygdsparkens loftbod ...





... och fortsätter med att spekulera kring ett glas prosecco framför nyfikna kanadagäss.






Skål och tack för en trevlig kväll vid grillarna.














1 kommentar:

  1. Så roligt att läsa om er resa mot Odensvi. Där har min farbror en gång i tiden varit präst. Vi har åkt förbi men aldrig stannat. Kanske dags att ändra på det. Tack för fina bilder.

    SvaraRadera