Rackstadsmuséet i Arvika samlar konst och kunskap om Rackstadskolonin, en av vårt lands viktigaste konstnärsgrupper. De verkade i huvudsak från 1898 till början av 1920-talet.
Gruppen utgår från Christian Eriksson, som föddes här på gården Haget i Taserud, som en av fem söner till en möbelsnickare och småbrukare. Christian blev en av våra främsta skulptörer och samlade under åren ett antal vänner här kring sjön Racken, norr om Arvika.
Hit kom bl a Gustaf och Maja Fjaestad, Björn Ahlgrensson, Bror Lindh (inte min bror) och Fritz Lindström m fl. Mer om dem i den här länken:
Redan på Rackstadskolonins tid odlades det mycket äpplen här.
Rosenträdgården anlades 2016 av Rosensällskapets lokalavdelning i Arvika.
Utsikt över den fina trädgården. De har bikupor här och fick första honungsskörden i år. Vi har en burk med oss hem.
”Faster” av Liss Eriksson (son till Christian E). Längre bort, en annan faster (och moster) i väntan på att muséet ska öppna.
Christian Eriksson, ”Gitarrspelare” (1893).
Björn Ahlgrensson, ”Ragnhild Franzén (1914) och Gustaf Fjaestad, ”Månskenseka (1909).
Gustaf Fjaestad, ”Flicka vid vatten” (1908). Det finns många fina verk här i den permanenta utställningen. Går inte att ge rättvisa här, så åk till Arvika när ni kan.
Separatutställning. Sunna Hansdóttir, 34, med rötter i Värmland och på Island: ”Som jag minns det”.
Sunna utnyttjar hela rummet och har en inställning till sin konst som jag gillar. Enkel och rak. Inget krångel (läst i Arvika Nyheter).
Fika. Goda sallader från Nordells konditori i Arvika.
Christian Erikssons Oppstuguhage, som han lät rita och bygga medan han var i Paris och ville flytta hem med sin franska fru Jeanne Tramcourt, skönheten som blev kallad ”en orkidé i potatislandet” när hon kom till Värmland. Huset idag dolt bakom byggnadsställningar, tyvärr.
Stuga vid Oppstuguhage. Men bilden vill berätta om hur kanadensiskt gullris sprider sig invasivt i Värmland. Mer än jag sett någon annanstans.
Nytomta, ligger nära muséet, är Olof Erikssons minnesgård. Står som det var när Olofs dotter Hanna, väverskan, ännu levde här på 1990-talet. Olof (eller Ola) var en äldre bror till Christian. Träsnidare och möbelbyggare.
Ställplats Solbergsholmen i Arvika hamn. Tolv platser, all service, 250 kr. Egen träaltan där vi kan sitta och se på båttrafiken. Vi har plats 1, den bästa.
Ibland kommer en kajak …
… ibland en tjusig träsnipa. Hela tiden växer åskmolnen.
Vi ser blixtar och hör muller, men åskan drar förbi väster och norr om oss.
Regnet kommer inte förrän vi dukat fram lite godsaker på bordet. Bästa sättet om du vill ha regn. Duka under bar himmel.
Kyrkviken och Älgåfjorden är norra delar av stora sjön Glafsfjorden. Arvikas hamn har kontakt med världshaven via den, andra sjöar och Byälven, som mynnar i Vänern vid Säffle. Arvika kallar sin hamn för ”Sveriges innersta hamn”. Men någon frakttrafik märker vi inte av. Det är nog länge sedan malm och virke tog den här vägen.
Sjön Racken i kartans övre högra hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar