Vi chansade på Mem. Och hade tur …
… vi fick bästa platsen (finns bara fyra). Och sol. Sommaren är inte över.
Fin segelbåt. Hanna Maria från Hovås vid Göteborg. Byggd 1989-1995. Tretton meter, nio ton. Hemmabygge. Otroligt.
”Det susar i säven”. Ok, det är inte säv, utan bladvass, Phragmites australis.
Välkomna till Göta kanal. Men vi kom från det andra hållet den här gången.
Kajsa Anka följde i mina spår när jag tittade på båtarna.
Det är gott om vatten i kanalen, som svämmar över här vid sista slussen mot havet.
Ännu vid lunchtid var det glest vid kajen nedanför slussen.
Samhället Mem skapades när Göta kanal byggdes. Här fanns tullhus och skola. Jag berättade lite om Mem när vi var här senast (länk nedan):
Mem är det mest pittoreska samhället i Norrköpings kommun.
Tvärs över kanalen från vår position finns en konstinstallation. ”Utpost” av Richard Johansson (2004), del i projektet ”Visioner vid vattnet”, som bl a gav oss de mer kända kaninerna i Söderköping (”Rabbit Crossing”, Eva Fornåå).
Lite trafik ändå. Sex båtar väntar på slussning. Mañana?
Solen går ner bortom Mem.
Gästhamnen helt tom. Men kanalen stängde ner för en vecka sedan. Nu öppnas slussarna bara på beställning. Inte en enda båt slussade under hela dagen (åtminstone inte efter kl 11).
Den 19 augusti. Torsdag. Nästan tomt vid Kanalmagasinet. Det satt ett par ute och ett par inne …
… när vi tog ett glas vin (A) och …
… lite glass (B).
Eken och vi. Jag har skrivit det förut: eken vid Göta kanal är sannolikt äldre än kanalen.
De första tre kilometrarna av Göta kanal går faktiskt i Norrköpings kommun. Vi har 19 kilometer hem. Vilken resa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar