Cykelväg?

Först tyckte vi att det inte fanns något mer än kyrkan, affären, vingården och de två caféerna i byn. Men det finns mycket runtomkring. Tydligen.

En minnessten över stupade i frihetskampen, d v s det vi kallar andra världskriget. Alla unga män som dog 1943 till 1945, utom Giuseppe Tromba längst ner. Född 1900, död 1922. Vad gör han på stenen och varför bär huvudgatan genom Sisan/Sissano hans namn? Ulica Giuseppe Tromba 26 är vår adress. Ännu vet jag inte. 

Det finns någon i byn som har pengar. Inte varje dag man ser en Maserati.

Jag gav mig ut på en cykeltur som blev jobbigare än väntat. Först ner till viken där vi badade häromdagen. Det är lågvatten, stor skillnad mot för några dagar sedan.

Ännu är stigen bred och lättframkomlig mellan honungsrosor ...

... och bleka blodnävor. Vad kan det annars vara?

Havet är stilla idag och längs detta kustavsnitt möter jag inte många människor. Fin utsikt mot höga ön Cres.

Stigen är fortfarande bred och verkar utklippt ur vegetationen. Ibland svänger den bort från havet en stund ...

... men vi kommer tillbaka till det uppfriskande blå.

Plötsligt blir det stenigt och smalt. Stigen går uppför i nästan två kilometer och blir alltmer svårframkomlig. Vart är jag på väg?

Äntligen börjar jag närma mig civilisation igen.

Ett helt hus byggt med gabioner har jag aldrig sett förut. Byn jag kommer fram till heter Usicevi Dvori. Det måste betyda något tänker jag och översätter när jag kommer hem. Usicevi är öljetter. Dvori är palats. Alla hus, utom detta splitternya är små och traditionella. Förstår inget.

Men det finns i alla fall en pil som säger att den steniga kostigen faktiskt är en cykelled.